Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 32. 8 aug. 1936 - Varför olycksfall? De personliga fysiska olycksfallsfaktorerna, av Erik Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Den psykologiska tröttheten kan uppträda som
följdföreteelse till den fysiologiska, men den kan
också framträda, utan att redan fysiologisk trötthet
föreligger. Marbe står sålunda på den ståndpunkten,
"att psykisk depression och även andra faktorer,
såsom t. e. alkoholnjutning", kunna framkalla
trötthetskänslor, utan att fysiologisk trötthet i
ovannämnda definitions mening är för handen.
Den psykologiska tröttheten som följdföreteelse av
den fysiologiska kan förklaras på så sätt, att de
genom muskelarbetet alstrade trötthetsgifterna
småningom fördela sig i kroppen och kunna gå ända
upp i hjärnan. I ett sådant tillstånd känna vi oss
ej endast indisponerade för kroppsarbete, utan det
möter också svårighet att tänka och överväga.
Uppmärksamhet och koncentrationsförmåga avtrubbas.
Alla dessa symptom framkalla naturligtvis en
utomordentlig disposition för olycksfall, vilket också
bekräftas av kända psykologer och medicinare, t. e.
Vernon4 och Anderson.
2. Be kroppsliga bristerna.
a) Bristande rörelseskicklighet och yrkesskicklighet.
Att bristande rörelseskicklighet (fumlighet) och
mindre god yrkesskicklighet föra med sig en
anmärkningsvärd disposition för olycksfall behöver vä!
ej särskilt framhållas. Vid betraktande av de till
olycksfall ledande kroppsliga defekterna bör därför
intresset först och främst ägnas dessa egenskaper.
Alla ha vi säkerligen upplevat situationer, i vilka
för undvikande av olycksfall ett visst mått av
rörelseskicklighet varit av nöden. Det må vara fråga om
bergsbestigning, att hoppa på eller av en spårvagn
eller att övervinna något för framkomsten
hindrande, i varje sådant fall kan den lättast möta
olycksfallsfaran, som bäst behärskar sin kropp, är
bäst tränad. Kända psykologer och ingenjörer,
såsom Marbe, Greenwood. Lysinski, Tramm m. fi., lia
också riktigt värdesatt bristande kroppsbehärskning
resp. undermåliga rörelseprestationer som
olycksfallsfaktor. Undersökningarna härutinnan röra i
allmänhet speciella olycksfallstendenser inom vissa
yrken. Endast Marbe anser bristande
rörelseskicklighet vara allmänt olycksfallsfrämjande.
I samband med rörelseskickligheten nämnes ofta
i den psykologiska olycksfallslitteraturen begreppet
skicklighet, varvid syftas på yrke eller annan
sysselsättning. Bortsett från att undermålig
yrkesskicklighet anses som olycksfallsfrämjande endast inom
vissa yrken, så kan man också i de flesta fall endast
svårligen fastställa, hur långt begreppen
rörelseskicklighet och yrkesskicklighet sammanfalla. Då
allt kommer omkring, är det vid båda begreppen
fråga om rörelseprestationer, som hänföra sig till
hela kroppen och ej till vissa extremiteter.
Däremot har faktorn "skicklighet" fattats i en
snävare bemärkelse av Schorn. Han har hos barn och
ungdom undersökt sambandet mellan
Acmdskicklig-het och olycksfallsanlag och kommit till det
resultatet, att de som olycksfåglar kända ungdomliga
försöksobjekten i motsats till icke-olycksfåglarna visa
en utpräglad brist på handskicklighet.5
■t H. M. Vernon: Industrial Fatigue and Efficiency, s. 207.
5 M. Schorn: Unfallaffinität und Psychotechnik. Indu-
strielt Psychotechnik. Nr 5—6, 1929.
b) Om blodtryck och blodträngning.
Även blodtrycket måste räknas till de kroppsliga
skavankerna, och denna företeelse har större
betydelse för den allmänna olycksfallsdispositionen, än
som i allmänhet antages. Om vi äro vana att finna
det höga blodtrycket eller hypertonien som följd av
åderförkalkning, njurlidande eller möjligtvis också
av nervösa störningar, allt detta hos människor i
framskriden ålder, så ha dock undersökningar av
Lahy ådagalagt, att fortgående ansträngning av
tanken och uppmärksamheten är förbunden med en
stegring av blodtrycket, åtminstone en sådan av
övergående art.6 Kent kom till och med till det
resultatet, att fortskridande uttröttning i allmänhet
medför en höjning av blodtrycket.7 Båda åsikterna
stå naturligtvis i ett intimare sammanhang med
varandra, ty man får väl antaga, att en mer varaktig
tankeverksamhet alltid framkallar vissa
trötthetssymptom, utan att dessa samtidigt bruka giva sig
till känna utåt. Om trötthetens betydelse som
olycksfallsbefordrande element har redan ordats. Viktigare
är i detta sammanhang ett undersökningsresultat av
Fahrenkampf, enligt vilket vid i och för sig helt
lindriga, sjukliga företeelser, som ha till följd
stegrat blodtryck, plötsliga svindelanfall med full amnesi
(minnesförlust) kunna förekomma.8 Om också
sådana anfall endast vara några sekunder, så kan
dock deras uppträdande, om det vill sig illa, leda till
svåra olycksfall. Även i det ofta iakttagna
förhållandet, att järnvägsolyckor uppträda tätt på varandra,
ser Fahrenkampf en följdföreteelse av det stegrade
blodtrycket. Han tror, att hypertonikerna bland
lokomotivförarna genom den första olyckan råka i en
olycksbådande väntan av ängslan och spänning,
vilket tillstånd förbereder marken för de skildrade
medvetenhetsstörningarna. Naturligtvis kan man
härvid göra det höga blodtrycket ansvarigt för
olycksfallsdispositionen, endast om med väntan och
aningarna verkligen är förbunden en viss spänning
och oro. Att högt blodtryck står i förgrunden
särskilt inom trafikväsendet som olycksfallsfrämjande
moment har flera gånger påvisats av Bingham och
Slocombe.9
Inom ramen av dessa betraktelser må även
blodträngning omnämnas. Det finns flera yrken, inom
vilka de sysselsatta personerna äro tvungna att stå
längre tid. Så är exempelvis fallet med
lokomotivförare, spårvagnsförare, betjäningspersonal för
verktygsmaskiner osv. Många människor tåla emellertid
ej att stå någon längre tid. Hos dem har den nyare
forskningen kunnat fastställa en större eller mindre
blodträngning i benkärlen, som utsätter
ifrågavarande personer för svimningsanfall, varigenom oj
® J. M. Lahy : Le système Taylor et la Physiologie du
Travail Professionel. Paris 1921. S. 183.
7 A. F. Stanley-Kent : Second Interim Report ön an
In-vestigation of Industrial Fatigue by Physiological Method».
London 1916. S. 9.
s K. Fahrenkampf : Die forensische Bedeutung kurzer
Be-wusstseinsstörungen bei Krankheit mit Hypertonie. Der
Nervenarzt, årg. 3, 1930, sid. 668.
ü C. S. Slocombe och W. V. Bingham : Men who have
accidents (Individual Differences among Motormen and Bus
Operators of the Boston Elevated Railway Company). The
Personal Journal. Vol. VI. Nr 4, 1927. — W. V. Bingham:
Personality and Public Accidents, a Study of Accidents
Prone-Drivers, Seventeenth Annual Safety Congress.
National Safety Council. 1928. Vol. 3. Nr 18.
378
11 juli 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
