Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 35. 29 aug. 1936 - Några nyheter inom cellulosa- och pappersindustrien, av J. Vestergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
till Sandvikens cellulosa a.-b., Dynäs, lager till
olika delar av pappersmaskin: sugvals, första och
andra pressvals, torkcylindrar, filtledarevalsar samt
kondrift för våtparti, torkparti och sax,
till Ströms bruk gusk, första och andra press samt
högtryckspressar på cellulosatorkmaskin,
till a.-b. Rottneros bruk, Rottneros, lager till 8
slipstolar,
till Luleå trämassefabrik lager för Yoith
Stetiger-Schleifer m. fi.
Hela fläkttorksanläggningen vid Östrands
sulfat-fabrik skall förses med Nomylager. Omgivande
temperatur är max. 120°.
Fig. 4. Luleå trämassefabrik: Stetiger Schleifer med Nomylager.
cerad och dyrbar konstruktion, vid vilken utförandet
av tätningsanordningar för avskärmningsplåtar och
expansionsanordningar för tubinfästningar vid
gavlarna ofta stöter på stora praktiska svårigheter.
Härtill kommer, att en på sådant sätt uppbyggd
värmeöverföringsapparat besitter ur
värmeöverföringssynpunkt ineffektiva friktionsytor, samt att
upprepade in- och utströmningsförluster uppkomma
vid övergång från tubsats till tubsats. Vid givet
pumparbete eller given kraftförbrukning kunna av
dessa orsaker tubapparater icke uppnå högsta
värmeöverföringseffekt, enär erforderliga kanallängder
överstiga normala rörlängder eller normalt tillåten
bygglängd.
En annan olägenhet med tubapparaterna är vidare,
att man är bunden av ett visst förhållande mellan
invändig tubsektionsarea och utvändig
tubsektions-area, vilken sistnämnda har ett minimum bestämt av
minsta tubdelning. Ifrågavarande minimum är ofta
otillräckligt för att giva utvändigt strömmande
medium en med hänsyn till värmeöverföringseffekt
önskvärd topphastighet. Det sistnämnda kan visserligen
till en del avhjälpas genom inläggande av
fyllkroppar, men dessa öka samtidigt de ineffektiva
friktions-ytorna. Ett friare val av areasektionsförhållande
tillåta de i cellulosaindustrien välkända s. k.
Sund-feldtskylarna, bestående av på flera seriekopplade
sektioner uppdelade dubbelrör.
Genom att använda tuber som
konstruktionsele-ment har man emellertid icke nöjaktigt kunnat
uppfylla anspråken på en effektiv värmeutväxlare för
vätska, stor kanallängd, inga ineffektiva
friktionsytor, fritt val av kanalsektionsareor inom vida
gränser, en jämn strömning av media genom apparaten
utan hastighets- eller stötförluster. Försök att
medelst användande av plåt som konstruktionselement
få fram en apparat, som uppfyller ovanstående
fordringar har resulterat i den av A.-b. Rosenblads
patenter, Södertälje, konstruerade och numera inom
cellulosaindustrien välkända spiraiför värmaren.
Denna består av tvenne plåtbanor, som äro
vecklade i spiralform och hållas på ett bestämt avstånd
från varandra. På detta sätt erhåller man spiral-
Utnyttjandet av alla tillgängliga värmemängder
inom pappers- och cellulosafabrikationen har länge
varit ett ekonomiskt och tekniskt viktigt problem,
men i ali synnerhet har en återvinning av lågvärdigt
värme ofta ej ansetts vara lönande med tidigare
brukliga apparater. Inom cellulosaindustrien har man t. e.
ett överflöd på varma avloppslutar, som innehålla
betydande mängder värme. Vid
sulfitcellulosafabri-ker med spritfabrik finnes i avloppsluten omkring
1 mill. värmeenheter för varje ton lufttorr massa och
vid sulfitfabriker utan spritfabrik omkring 0,7 mill.
värmeenheter pr ton torr massa.
De värmeöverföringsappater, vilka hittills kommit
till användning, hava i allmänhet varit uppbyggda
av tuber. Tuber som byggelement hava dock i många
förekommande fall visat sig vara mindre lämpade
för att få fram en värmetekniskt sett fulländad
apparat. Svårigheterna göra sig i synnerhet märkbara
viel försök att få fram högeffektiva
värmeöverförings-apparater vätska—vätska eller ånga—vätska.
Normala tublängder överstiga sällan 7 à 8 m, under
det att erforderliga kanallängder för dylika
apparater ofta komma upp över 30 à 40 m för att
tillfredsställande hastigheter och värmeöverföringstal
skola kunna upprätthållas. Tubapparaterna utföras
i dylika fall med tuberna uppdelade på flera grupper,
åtskilda medelst avskärmningsplåtar, så placerade,
att de båda media tvingas att vända ett flertal gånger
inom apparaten. Detta medför en ganska kompli-
Fig. 3. Rottneros bruk: slipstol med Nomylager.
22 aug. 1936
401
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
