Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 24 okt. 1936 - Stadsplanen för nedre Norrmalm under debatt. Diskussion av Ingemar Petersson, William William-Olsson, J. Körner, Tage William-Olsson, Albin Stark, Axel Dahlberg, Åke Virgin och Hakon Ahlberg, refererat av T. Åström - Notiser - Internationella föreningen för materialprovning - Kommunalstatistik 1935, av s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
höllo de dem tillmätta tiderna. Även
diskussionsinläggen begränsades på ett lyckligt sätt till sin längd.
Debatten präglades sålunda av en lugn och
övervägande saklig, men därtill kanske även något matt
stämning. Det må härvid av en tekniker villigt
erkännas att de tre första av inledarna — de icke
"tekniska" •— kanske tilldrogo sig det största intresset.
Speciellt verkade direktör Ströms väl utarbetade och
elegant framförda anförande övertygande i sin
positiva kritik av det föreliggande förslaget. Helt
naturligt tilldrog sig även advokat Ahlmarks
formfulländade och i sak skarpa inledningsanförande stor
uppmärksamhet, ehuru han i sin kritik kanske sköt något
över målet. Den i och för sig elakt roliga tanken, som
liksom en röd tråd genomlöpte anförandet, att
saneringsförslaget skulle bottna i ett mer eller mindre
medvetet geschäft från stadens sida såsom
fastighetsägare, torde väl ändå få anses något överdriven och i
viss mån innebära en förväxling av orsak och verkan,
som även en senare talare påvisade.
Den efterföljande diskussionen präglades av en viss
återhållsamhet frän de "initierades sida", vilket
förmodligen fick tydas såsom en avvaktande hållning
inför den stora remisskvarnens snart stundande
slutmålning. Det kan emellertid icke väcka förundran,
om slutomdömet om debatten blir, att den verkade en
smula matt. De problem som i de föreliggande
förslagen brottas med varandra äro ju av ytterligt
vittomfattande karaktär och Stockholm står nu inför
fattandet av ett beslut, som med hänsyn till stadens
fortsatta utveckling torde innebära det betydelsefullaste
steget i det moderna Stockholms hittillsvarande
historia. Det är därför icke lätt att yttra sig i denna
härva av problemställningar.
Emellertid tycktes det vara tre punkter i samband
med det framlagda förslaget, kring vilka den
mångskiftande oppositionen samlade sig ganska enhälligt,
och dessa voro: olämpligheten av Sveavägens
neddragande till Gustav Adolfstorg, behovet av ett
gatu-genombrott i nedersta Norrmalm, och dä kanske
närmast Herkulesgatans vidgning, på ett så tidigt
stadium som möjligt, samt önskvärdheten av ett
sydligare stationsläge å tunnelbanan än det vid
Sveaplatsen, och utöver dessa punkter behovet över
huvudtaget av snara åtgärder för regleringsarbetets
igångsättande och genomförande.
Tunnelbanan och dess olika alternativförslag
tilldrog sig i debatten det förhållandevis mindre
intresset.
För den som är något insatt i bostadsfrågans
utveckling i Stockholm under senare år måste det
emellertid inför den nu begynnande tomtknappheten i
den inre staden, ett förhållande som pä den allra
sista tiden fullt klarlagts genom en ingående
markinventering, stå klart, att krafttag måste fordras från
stadens sida för en positiv insats på detta vitala
område. Vi stå nu tvivelsutan inför den betydelsefulla
punkt i Stockholms utveckling, då
hyreshusbebyggelsen i hittills oanad utsträckning måste söka sig ut till
ytterområdena. Möjliggörandet av detta kräver
kommunikationsfrågornas snabba lösande — i detta
ligger nyckeln till hela stadens framtid. Huru
angeläget ett snart igångsättande av regleringsarbetena å
nedre Norrmalm än är för en behövlig sanering av
denna viktiga del av staden, torde dock
tunnelbanefrågans snabba förande från diskussion till handling
vara än viktigare.
Man kan icke helt värja sig för det intrycket att
i det framlagda förslaget till reglering av nedre
Norrmalm åtskilliga punkter ännu äro ganska
outredda och sålunda kräva ett fortsatt moget
övervägande och genomarbetande, så till exempel den av
stadsplanenämnden nära nog såsom axiomatisk antagna
trafiklösningen Klarabergsgatuleden samt Tegelbacken
med allt vad därmed sammanhänger. Är så
förhållandet, äro dessbättre stadsplanen och tunnelbanan sä
tillvida oavhängiga av varandra som ett utbygge av
tunnelbanan till avsevärd och brukbar omfattning är
möjligt även om det ömtåliga stadspartiet mellan
Klarabergsgatan och Strömmen icke redan nu ’kan
erhålla sin definitiva utformning. En grundförutsättning
härför är emellertid att direktlinjen väljes såsom den
västra förortstrafikens infart i staden. Den
kringgående linjens enda berättigande är ju dess utförande
i ett sammanhang till hopkoppling med den sydliga
grenen. Dä en lösning av tunnelbaneproblemet med
avseende på banans framtida funktionerande och
systemets vidare utbyggnad genom direktalternativet
såsom den första utbyggnaden därjämte har starka skäl
för sig, ma man hoppas att ett beslut i denna riktning
snarast mätte fattas.
NOTISER
Internationella föreningen för materialprovning
häller sin 2:a internationella kongress i London den
19—24 april 1937. Förhandlingarna vid kongressen
baseras på i förväg utarbetade avhandlingar, som pä
uppdrag utarbetats av författare inom olika länder.
Det beräknas att sammanlagt omkring 150 sådana
avhandlingar komma att föreligga vid kongressen. Ett
förberedande cirkulär rörande kongressens
organisation m. m. kan erhållas efter hänvändelse till
Svenska teknologföreningens kansli.
Kommunalstatistik 1935. Svenska
kommunaltekniska föreningen har nu publicerat statistiska
uppgifter över vattenledningsverk och avloppsledningar,
vägar och gator samt renhållningsverk i svenska
städer och samhällen för år 19 3 5. Vid årsskiftet
tillkommo två städer nämligen Höganäs och Ljungby,
vadan hela antalet i landet nu är 116. Folkmängden
i samtliga dessa städer var vid årsskiftet 2 152 443
eller 2,2 % mera än vid årsskiftet 34/35. Beträf-
fande vattenledningsverk hava statistiska uppgifter
tillkommit från Borgholm, Kungälv, Torshälla och Trosa.
Borgholm och Torshälla använda grundvatten.
Kungälv tager huvudsakligen vatten från Göta älv, vilket
distribueras både i filtrerat och ofiltrerat skick
genom tvenne skilda rörnät, varför varje fastighet i
regel har två serviser. I Trosa tages vattnet från
Trosaån och underkastas en omfattande kemisk
rening. I Stockholm har tillkommit två nya högzoner
och nya högreservoarer ha anlagts där och i Lund.
Jönköping har anskaffat nytt filter och reservoar
och i Djursholm har anlagts järnfilter. Falun har
kompletterat grundvattensanläggningen med åvatten,
som underkastas omfattande kemisk rening och
filtrering. I Visby ha 6 djupbrunnspumpar anskaffats
och i Kristianstad har dieselmotordrivet
reservaggregat uppställts. Ifråga om avloppsledningar ha
uppgifter tillkommit från Borgholm, Emmaboda, Grebbestad
och Kungälv. I Göteborg har registrerats en största
nederbörd under tio minuter pä icke mindre än 17,1
mm. I fråga om vägar och gator var den ungefärliga
procentuella fördelningen av de olika slagen
beläggningar, exkl. icke ytbehandlade grus- och
makadambeläggningar å vägar och gator, för de städer som
504
26 sept. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
