Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
ces mines. Revue de 1’industrie minéral. 1933, sid. 113.
Comptes rendus. Congrès International des mines etc.
10. E. Stalinsky: Le foudroyagre dirigé par fronts alignés
dans les couches de 5 mètre de puissance dans les mines
lorraines. Comptes rendus. Congrès International des
mines etc. Paris 1935.
11. Bournakoff och Fortain: Le chargement mécanique du
minerai dans les mines d’Homécourt Comptes rendus.
Congrès intern, des mines etc. Paris 1935.
12. C. Depoux: Les chargeuses Conway dans les mines de
fer de l’Est. Comptes rendus. Congrès Intern, etc. Paris
1935.
13. L. Jacob: Transport de minerai à la mine d’Ottange 2 au
moyen de couloirs oscillants mus électriquement. Comptes
rendus Congrès intern, des mines etc. Paris 1935.
14. L. Jacquot: Essais de chargement mécanique en dépillage
par raclage avec estacade mobile effectués aux mines
d’Amermont-Dommary. Comptes rendus. Congrès
intern. des mines etc. Paris 1935.
15. La centrale d’oxygène liquide de Briey. Le Génie civil
12 maj 1934.
16. De Berc: Compte rendu tVexpériences sur certains risques
spéciaux à 1’emploi des explosifs à I’oxygène liquide.
A. M. 1934, sid. 136.
17. Le Prince-Ringuet: Statistique des accidents dus à
1’emploi des explosifs dans les mines. A. M. 1934, sid.
410.
18. M. G. Nouvelot: Méthode de raclage dans les mines de
fer Lorraines. Revue de 1’industrie minerale 1935, sid.
479.
19. M. Meisner: Weltmontanstatistik 1920—1930, Ferdinand
Enke, Stuttgart 1932.
20. Statistics of the iron and steel industries. 1935.
National Federation of iron and steel manufacturers. London.
21. Statistisches Jahrbuch fiir die Eisen- und Stahlindustrie.
Dusseldorf 1933. Verlag Stahleisen M. B. H.
22. L’industrie minérale frangaise en 1934. A. M. 1935, sid.
46 och 132.
23. Sveriges officiella statistik Industri och bergshantering.
24. The Mineral industry, årg. 1900—1934. Mc Graw-Hill
Book Co. New York and London.
25. E. Kohl m. fi.: Die Eisenerzvorräthe des deutschen
Reiches. Preuss. Geol. Landesanstalt. Archiv für
Lager-stättenforschung. Heft 58. Berlin 1934.
Världens djupaste borrhål.
Djupborrningstekniken inom världens oljefält
befinner sig för närvarande i hastig utveckling, betingad av
de alltmer ökade kraven på densamma, allteftersom
produktionen av den nödvändiga oljan måste tagas från
allt djupare belägna nivåer. Oljeproduktionen kommer
numera till betydande del från geologiska horisonter på
över 2 000 m djup, och det är därför en helt vanlig
företeelse, att nutida borrningsdjup överskrida de 2 240 m,
som på sin tid uppnåddes av det berömda borrhålet vid
Czuchow i Schlesien, vilket länge i handböcker figurerat
som "världens djupaste borrhål". Den nuvarande
rekordlistan för världens fem djupaste borrhål ser ut som
följer:
Diam. à inklädn. rör
Plats Djup ra Avslutat Första Djupasto mm mm
Kettleman Hills, Kalifornien ... 3 335 april 1933 473 177
Chitorani,
Rumänien .......... 3 380 juli 1934 405 140
Binger, Oklahoma 3 420 juli 1934 395 168
Belridge,
Kalifornien .......... 3 465 juni 1934 508 120
McCamey, Upton Cy, West Texas 3 895 maj 1935 395 193
Den sista och djupaste av dessa rekordhållare
utfördes som en djupundersökning under det från en permisk
dolomit producerande McElroy-fältet. Ändamålet var att
nå ned till och undersöka en under-ordovicisk kalksten,
vilken producerar olja i Big-Lakefältet i West Texas.
Ändamålet uppnåddes, i trots av att man måste borra
sig igenom exceptionellt hårda bergarter, varigenom svår
tidsförlust uppstod, så att totala borrtiden blev icke
mindre än två år. Sedan man konstaterat, att den
ifrågavarande djupa kalkstenshorisonten var ofyndig,
avslutades borrningen med hålet i gott stånd. Med den
utrustning, som stod till buds, ansågs det, att det icke
skulle ha mött någon svårighet att fortsätta ned till
4 500 meters djup.
För borrningen användes rotary-förfarandet, vilket
numera sedan åtminstone fem år tillbaka är praktiskt
taget allenarådande inom oljefälten i U. S. A.
Utrustningen var alltigenom standardmässig, ehuru givetvis
mot borrningens slut de kraftigaste tillgängliga verktyg
togos i anspråk. Borrtornet var ett 41,5 m högt
standardtorn med en maximal tillåten belastning av 245 ton.
Kronblocket var konstruerat med sex stycken 1165 mm
linskivor av manganstål, avsedda för 28,5 mm stållina
och kunde uppbära en last av omkr. 230 ton, med
tvåfaldig säkerhet. Alltsomallt förbrukades 25 dylika
linor, med längderna 400—1 400 m. Det rörliga blocket
vägde 4% ton och lastkroken var konstruerad för en
maximal last av 270 ton. Rotary-bordet var ett 700 mm
bord, som använts vid tidigare borrningar.
Vinsch-maskineriet ökades i storlek, allteftersom borrningen
fortskred, och för de största djupen användes den största
tillgängliga typen. Kraften levererades av en
tvåcylindrig ångmaskin, matad från 4 st. 125 hkr ångpannor,
avsedda för ett maximalt arbetstryck av 25 atm.
Vattenförbrukningen för ångpannorna och för
spolningen uppgick maximalt per dygn till 190 m3 och totalt
till 83 000 m3. Spolvattenpumparna höllo ett tryck, som
gradvis ökade från 14 kg/cm2 vid arbetets början till
120 kg/cm2, när de största djupen uppnåtts. För att
hålla tillbaka gas och vatten från borrhålet vid
genomborrandet av porösa formationer med höga
"formationstryck" ökades vid vissa sektioner av hålet spolvätskans
spec. vikt genom uppslamning av lera, baryt, amorf
kiselsyra, garvsyra, natriumfosfat, kalciumhydrat m. m.
Den specifika vikten av borrvätskan hölls på detta sätt
vid 1,08 ned till 800 m, varefter den ökades till 1,32 vid
genomgåendet av den ovannämnda porösa permiska
dolo-miten. Under denna och ned till 1 200 m hölls spec.
vikten vid 1,2, varefter klarvattenspolning användes ned
till 1700 m. Därifrån och ned till 3 250 m var det
nödvändigt att öka spec. vikten till 1,14 för att hålla ute
inträngande "svavelvatten", varvid slamblandningens
viskositet och andra egenskaper gång på gång ändrades
för att möta förändrade förhållanden. Under 3 250 m
kunde klarvattenspolning användas. Ehuru sålunda
klarvattenspolning användes för så stora delar av borrhålet
som möjligt, åtgick för hela borrningen inalles 400’ ton
uppslammat material.
Borrhålet utfördes med 500 mm diam. till 230 m djup,
varefter det inkläddes med 395 mm rör och borrningen
fortsattes till 1 260 m djup med 350 mm diam. Till detta
djup användes borrör av 168 mm yttre diam. och en
vikt av 37,5 kg per m. Efter insättning av en andra
längd beklädnadsrör av 328 mm diam., fortsattes
borrningen mellan 1 260 m och 3 250 m djup med 250 mm
diam., med borrör av 114 mm diam. och vikten 24,6 per
m. Från 3 250 m till 3 895 m var sedan hålets diameter
14 mars 1936
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
