- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Bergsvetenskap /
29

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

BERGSVETENSKAP

Redaktör = ERNST j. a. ROTHELIUS

UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOG FÖR E. N I NG£ N

INNEHÅLL: Om skrotförädling i roterande ugn, av bergsingenjör Stig Leijonhufvud. — Notiser.

Om skrotförädling i roterande ugn.

Av bergsingeniör STIG LEIJONHUFVUD, Stockholm.

(Copyright.)

Iden rationaliseringens tid, vi leva, är det
naturligt, att vid verkstäderna världen runt skrotfrågan
vuxit i betydelse, då blicken öppnats för de
möjligheter, som stå till buds för ett mer ekonomiskt
utnyttjande av skrotet.

För verkstäder, som sakna eget gjuteri, faller det
sig givetvis lägligast att till skrothandlaren försälja
inom tillverkningen fallande stål-, gjutjärns- och
metallskrot, vilket kan bli betydande kvantiteter vid de
större verkstäderna.

För företagare med eget gjuteri är det naturligt
att själv utnyttja den värdestegring, som
skrotmaterialets förädling till fullgott gods innebär, men
stålskrotet och gjutjärnsspånen måste dock som regel
säljas, då nedsmältning härav i kupolugn i
väsentliga kvantiteter icke visat sig lämna gynnsamt.
resultat, vare sig kvalitativt eller ekonomiskt (stor
avbränna å spånen).

Svarvspån av stål tillvaratagas knappast och
betalas mycket dåligt,

Tendensen är numera i de stora industriländerna
att av stålskrot och gjutjärnsspån söka framställa
syntetiskt gjutjärn, varvid hittills företrädesvis de
elektriska ugnarna kommit till användning, enär de
ha minimal avbränna (neutral atmosfär) och därför
underlätta effektiv uppkolning av stålbemängd
charge. (Omsmältning av stålskrot, resp. -spån, och
gjutning av detta som stålgjutgods eller till göt göres
vid stålverken och kommer icke att beröras nedan!)

Under senaste tid hava de roterande elektriska
ugnarna av Detroittypen befunnits särskilt lämpade
för omsmältning av skrot, enär chargen genom sin
kylande inverkan runtom skyddar fodret för starkare
värmepåverkan. Kraftåtgången vid större ugnar av
denna typ tenderar mot 500 kWh/ton smält,
syntetiskt tackjärn, vilket vid gott strömpris och vid i
övrigt gynnsamma förhållanden gör tillverkningen
profitabel.

Emellertid erbjuder den olje- eller kolpulvereldade,
roterande ugnen goda möjligheter till ekonomisk
skrotraffinering, och det viktigaste härvidlag är
ernående av en effektiv uppkolning av den smälta
chargen trots närvaron av oxiderande atmosfär.
Sedan åtskilliga år hava olje- och kolpulvereldade
ugnar av Schmidt-, Stein & Atkinson-, Fulmina-,
Sesci- och Brackelberg-typ med framgång begagnats
för gjutjärnstillverkning med tackjärn,
gjutjärnsskrot och gjutjärnsspån som utgångsmaterial, men

någon nämnvärd omfattning hade ännu för ett par
år sedan icke stålskrotomsmältningen fått för detta
ändamål.

Förf. verkställde 1933 en serie smältförsök i
ändamål att få klarlagt, huru i större skala lämpligen bör
förfaras för erhållande av ett gott gjutjärn ur
upp-kolad charge. Som det var av särskilt intresse att
få klarhet beträffande den uppsvavling, som måste
bli följden av uppkolning med svavelhaltigt
uppkol-ningsmaterial, och eftersom den erforderliga
kvantiteten uppkolningsmaterial måste bli större vid
smältning i oxiderande atmosfär, föll det sig lämpligt
utföra smältförsöken i en Brackelbergsugn, vars
lämplighet för ändamålet i övrigt också skulle
undersökas. Försöken utfördes i Howden-verkens i
Glasgow ugn, som vid tiden ifråga icke var i kontinuerlig
drift,

(Enär redan i den rätt rikhaltiga litteraturen på
detta område uttömmande detaljbeskrivningar
beträffande de nämnda ugnstyperna föreligger, såväl
beträffande konstruktionsprinciper som beträffande
allmänna anordningssättet och kapaciteten, kommer
förf. här endast att lämna några få data ang.
Howden-ugnens storlek. I nyinfodrat skick tager den 3,5—4
ton tackjärn och styckeformigt skrot. Något
ur-bränd tager den 5 tons charge. I nyrammat skick
har ugnen en innerdiameter om 1 m; inre cylindriska
längden är 3,96 m och hela invändiga längden är
5,55 m.)

För bedömande av de metallurgiska och
ekonomiska förutsättningarna för industriell
skrotraffinering måste först följande detalj spörsmål närmare
klargöras genom smältförsöken:

A. Kemiska förändringar i chargen i ugnen och vid
tappningen.

a) Betr. kolhalten. Hur skall kolhalten bäst
bevaras i chargen? Vid vilken tidpunkt under
smältningen bör uppkolande material tillsättas? Vilket
uppkolningsmedel bör föredragas? I vilken form
bör uppkolningsmedlet tillsättas? Bör badet vara
överhettat vid uppkolningen eller ej? Hur inverkar
överhettning på badets kolhalt? Skall badet vara
kiselfattigt. eller kiselrikt vid uppkolningen? Är
uppkolning i skänken vid tappningen en ekonomisk
uppkolningsmetod? Inverkar denna metod
skadligt på järnets kvalitet?

b) Betr. kiselhalten. Här är frågeställningen
närmast densamma.

12 dec. 1936. häfte 12

29

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:32:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936b/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free