Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
streras. Fastställandet av elementens
vandrings-banor eller kretslopp är ett av de mål, mot vilket
geokemin strävar. Så fattat blir ju klarläggandet
av medel- eller normalsammansättningen hos ett
geo-kemiskt forskningsobjekt — det må vara jordskorpan
i allmänhet eller ett mera lokalt objekt — en
nödvändig förutsättning för studiet av elementens
vandringsbanor och lagarna härför.
Det har visat sig, främst genom I. och W. Noddacks
banbrytande undersökningar (2), att elementen äro
dispergerade på ett för varje undersökt objekt
karakteristiskt sätt. Varje element har nämligen en viss
övre gränskoncentration, under vilket det är
närvarande. Detta kan uttyckas på följande sätt: alla
element äro allestädes närvarande, och det är endast
den övre gränskoncentrationen för varje enskilt
element, som från fall till fall växlar. Tabell I visar
oss medelsammansättningen hos jordskorpan enligt
I. och W. Noddacks beräkningar (4).
Tabell /. Elementena fördelning i jordskorpan
(siffrorna betyda viktsprocent).
Element: Element:
1 Väte 8.8-10—1
2 Helium 4.2 ■ 10—7
3 Litium 5 • 10—3
4 Beryllium 5 • 10—4
5 Bor 1,4 ■ 10—s
6 Kol 8,7 • 10—2
7 Kväve 3,0 • 10—2
8 Syre 4.94 ■ 10
9 Fluor 2,7 • 10—2
10 Neon 5,0 • 10—7
11 Natrium 2.64-10"
12 Magnesium 1.94 ■ 10°
13 Aluminium 7,51 • 10°
14 Kisel 2,575 • 10
15 Fosfor 1,2-10—1
16 Svavel 4,8 • 10—2
17 Klor 1,88-10-1
18 Argon 3.6 • 10—4
19 Kalium 2^4 • 10°
20 Kalcium 3,4 • 10°
21 Skandium 6 ■ 10—’
22 Titan 5,8 • 10-1
23 Vanadin 1.6-10—2
24 Krom 3,3 • 10—2
25 Mangan 8 • 10—2
26 Järn 4,7 • 10"
27 Kobolt 1.8-10—: 1
28 Nickel 1,8 -10—-
29 Koppar 1.0 • 10—-
30 Zink 2 • 10—2
31 Gallium 5 • 10—4
32 Germanium 1 • 10—4
33 Arsenik 5,5 • 10—4
34 Selen 8 • 10—5
35 Brom 6 • 10—1
36 Krypton 2 • 10—s
37 Rumidium 3,4 • 10—3
38 Strontium 1,7 • 10—2
39 Yttrium 5 • 10—3
40 Zirkon 2.3 • 10—2
41 Niob 4 • 10-°
42 Molybden 7,2 • 10~4
43 Masurium 1 • 10—7
44 Rutenium 5 • 10—°
45 Rhodium 1 • 10—c
46 Palladium 5 • 10—"
47 Silver 4 • 10—6
48 Kadmium 1,1-10—5
49 Indium 1 • 10—5
50 Tenn 6 • 10—4
51 Antimon 2,3 • 10—5
52 Tellur 1 • 10-°
53 Jod 6 • 10—°
54 Xenon 2,4 • 10—°
55 Cäsium 7 • 10—5
56 Barium 4,7 • 10—2
57—71* 8,2 • 10—3
72 Hafnium 2 • 10—3
73 Tantal 1,2 • 10—°
74 Wolfram 5,5 • 10—3
75 Renium 1 • 10—7
76 Osmium 5 • 10—6
77 Iridium 1 • 10—8
78 Platina 2 • 10—5
79 Guld 5-10—7
80 Kvicksilver 2.7 • 10—°
81 Tallium 1 • 10—5
82 Bly 8 • 10—4
83 Vismut 3,4 • 10—°
90 Torium 2.5 • 10—3
92 Uran 5,0 • 10~4
* de sällsynta jordarterna.
Av tabellen framgår bl. a., att elementen
förekomma inom mycket varierande koncentrationer,
från syre med ca 50 procent och till de radioaktiva
elementen, vilkas koncentration blott är av
storleksordningen 10—10 procent.
Vid geokemiskt arbete är det oftast fallet, att man
icke blott får nöja sig med att söka, i vilka
koncentrationer de 10 till 12 huvudelementen ingå, som till
ungefär 99,5 procent uppbygga jordskorpan, utan det
gäller även att fastställa koncentrationerna för så
dana element inom mycket små
koncentrationsintervall, som av ett eller annat skäl kunna giva viktiga
upplysningar om de genetiska betingelser, som
varit bestämmande för uppkomsten av en viss
elementkombination. Därvid spelar icke blott fastställandet
av de absoluta koncentrationerna en stor roll utan
även närbesläktade atomslags relativa
koncentrationer.
Det är uppenbart, att det för påvisandet och ännu
mera för den kvantitativa bestämningen av små
mängder fordras ytterst känsliga och samtidigt
relativt tillförlitliga analysmetoder. Eftersom analysen
är geokemins viktigaste hjälpmedel, så har det
utvecklats en speciell och i vissa avseenden skärpt
analysmetodik inom geokemin, och det är i det
följande min avsikt att giva en kort översikt över de
viktigaste analytiska hjälpmedel, som komma till
användning. Innan vi övergå till den egentliga
metodiken skall tvenne frågor ägnas någon uppmärksam
het, som vid analytiskt arbete i allmänhet och vid
geokemiskt isynnerhet ha fundamental betydelse, och
som tyvärr ofta försummas. Det är provtagningen
och analysresultatens siffervärden.
Provtagning.
En provtagning skall vara så utförd, att det
erhållna analysresultatet ger en om möjligt riktig bild
av den kemiska sammansättningen hos det föremål,
som provet är avsett att representera. Den skall
därtill vara så omfattande, att ett verkligt genomsnitt
erhålles, vilket betyder, att tillfälliga variationer i
den kemiska sammansättningen i möjligaste mån
elimineras. Den måste slutligen vara fullt objektiv och
grunda sig på matematisk-statistiska principer. Dessa
regler äro lätt formulerade men svåra att följa.
Huvudsaken är emellertid, att de subjektiva momenten
vid provtagningen elimineras. För detaljerade
beskrivningar på objektiva provtagningsprinciper kan
hänvisas till B. Tibergs arbete om
mineralfyndigheter (5).
Det är mycket påfallande, att en stor vikt lägges
vid provtagningen av en produkt, som har ett
ekonomiskt värde, och man har i allmänhet inom
bergshanteringen klart för sig betydelsen härav. Vid
gruvor och anrikningsverk, vid inlastningar av malm,
sliger osv. företagas också provtagningar, som fylla
alla anspråk på tillförlitlighet. Betydligt annorlunda
ställer sig ofta den provtagning, som ligger till grund
för de översiktsanalyser — s. k. fullständiga
berg-arts- eller malmanalyser — som vi möta i den
geologiska litteraturen. Jag vågar på goda grunder
påstå, att en bergartsanalys ytterst sällan ger en
sanningsenlig bild av den analyserade bergartens
kemiska sammansättning, ty de flesta analyser äro
utförda på stuffprover. (Jag bortser då givetvis från
de fall, då det gäller att med analyser visa vissa
variationer inom t. e. ett bergartskomplex eller en
malmkropp, i vilka fall stuffprovsanalyser ofta äro
de enda möjliga.) Det säger sig självt, att en analys
av ett stuffprov i bästa fall motsvarar stuffens
kemiska sammansättning — och ingenting annat. Låter
man nämligen en dylik analys representera samman-
42
11 aprii. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
