Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Österrike ......... 551 658 1 114
Finland .......... 12 356 8 598 5 952
Frankrike ........ 1 102 1 102 1 102
Tyskland ........ 27 558 26 455 34 171
Jugoslavien ....... 42 689 48 909 44 154
Norge ............ 21 021 21 678 20 200
Ryssland ......... 69 445 48 587 36 034
Spanien och Portugal 34 858 38 347 40 508
Sverige ........... 6 724 5 512 6 283
Europa ........... 216 304 199 846 189 518
Japan ............ 72 752 66 100 67 000
Indien ........... 7 728 7 054 5 376
övriga Asien ...... 5 000 6 146 6 624
Asien ............ 85 480 79 300 79 000
Belgiska Kongo .... 119 048 121 347 73 409
Rhodesia ......... 163 319 160 501 117 800
övriga Afrika ..... 13 620 8 834 9 221
Afrika ........... 295 987 290 682 200 430
Australien ........ 19 000 13 600 17 639
Okänt ursprung . . . 15 873 7 165 7 385
Totala
världsproduktionen ......... 1 603 132 1 387 760 1 137 388
E. R—s.
LITTERATUR
Sveriges geologi, av Nils H. Magnusson och Erik
Granlund. Stockholm 1936, P. A. Norstedt & söners
förlag. 255 s., pris (inb.) 7 kr.
Sedan länge ha vi saknat en kortfattad
framställning av Sveriges geologi, som till omfånget motsvarat
Törnebohms på sin tid mycket uppskattade bok. I
ali synnerhet har denna brist varit kännbar ifråga om
berggrundens geologi, under det att kvartärgeologien
presenterats i flera översikter av något olika
omfattning ocn syften. (För den, som önskar mera
ingående uppgifter, har däremot, såsom bekant,
Ram-says "Geologiens grunder" i sina tre upplagor bildat
en förträfflig modern motsvarighet till Nathorst
arbete, som omkring sekelskiftet var det allmänt
använda.) Bristen har nu på ett synnerligen
förtjänstfullt sätt fyllts genom den nya lärobok, i vilken
statsgeologerna Nils H. Magnusson och Erik Granlund
behandlat resp. berggrunden och de kvartära
bildningarna.
Boken "avser att vara en elementär lärobok främst
för den studerande ungdomen vid våra universitet och
högskolor, tekniska läroverk m. m. men vänder sig
även till geologiskt intresserade bland den läsande
allmänheten, såsom lärare och lärarinnor vid läroverk
och skolor av olika slag, till dem bland praktikens
män för vilka geologisk kunskap har någon betydelse
samt över huvud taget till alla dem som önska en
kortfattad men innehållsrik orientering i vårt lands
geologiska byggnad och historia". Bokens omfattning,
dispositionen och framställningssättet äro lyckligt
träffade med hänsyn till dessa angivna syften.
Det har icke varit någon lätt sak att inom den
snäva ram, som bokens syften gjort nödvändig,
åstadkomma en på samma gång läsbar och tillräckligt
innehållsrik framställning av Sveriges berggrund.
Urbergets skiftande och delvis svårtolkade drag kunna
icke presenteras enbart rent deskriptivt.
Framställningen måste disponeras i enlighet med författarens
personliga erfarenheter och syn på problemen, utan
att därför andra synpunkter undertryckas. Den upp-
ställning, som dr Magnusson valt, har också
resulterat i en redig och klar översikt och samtidigt,
såsom författaren själv angivit vara ett mål, givit en
bild av en vetenskap under utveckling. Huruvida
sedan den fortsatta utvecklingen i allo kommer att
följa de nu antydda linjerna, det är en fråga, som
framtiden får besvara. Även kapitlet om
fjällbildningarna innehåller åtskilligt nytt, i det att bl. a.
andra forskares nyaste resultat rörande de
eokam-briska bildningarna anföras. Våra tillgångar av
nyttiga mineral och bergarter ha givits ett utrymme,
som rimligen motsvarar deras vikt i detta
sammanhang. Den i svarttryck framställda berggrundskartan
är mycket överskådlig.
Uti dr Granlunds framställning av kvartären fäster
man sig särskilt vid de senaste årens nyvunna
resultat rörande landhöjningens förlopp, moränmaterialets
petrografiska karaktär och dennas inflytande pä
skogsväxten, samt översikten av torvmarkstyperna.
En detalj av ej minst praktiskt intresse utgör det
lilla kapitlet "Tappningskatastrofer". Det kunde
måhända varit önskvärt, att de olika jordarternas
betydelse ur rent teknisk synpunkt givits något
utförligare behandling. Erkännas måste dock, att detta
varit ägnat att rubba balansen i framställningen, och
att behovet av uppgifter inom detta område kan fyllas
på annat håll.
Per Geijer.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska teknologföreningens avdelning för kemi
och bergsvetenskap höll tillsammans med Svenska
metallografförbundet extra sammanträde på
föreningens lokal den 27 maj 1936.
Ordföranden, direktör Karl Sundberg, hälsade de
till ett trettiotal uppgående medlemmarna välkomna
och förklarade sammanträdet öppnat. Till
justeringsmän för dagens protokoll utsågos bergsingenjörerna
A. Hultgren och E. öhman. Som föredragshållare
hade man lyckats erhålla professor H. Haneman frän
Berlin.
Professor Hanemann gav i sitt föredrag med titeln:
"Grundlagen für die Beurteilung der
Grauguss-kristallisation", en ingående behandling av
stelnings-förloppet hos grått gjutjärn, särskilt det olika sättet
för grafitens avskiljande i övereutektiska och
under-eutektiska gjutjärn, belyst av tillständsdiagram. Med
tillhjälp av ternära diagrammet Fe-Si-C, studerat i
olika delbilder, gavs sålunda en åskådlig
framställning av huru olika C- och Si-halter påverka grafitens
förekomstsätt, samt angavs den inbördes relation
mellan dessa ämnen, som är nödvändig för erhållande av
högvärdigt gjutjärn med små grafitfjäll. Utgående
från de ternära diagrammen Fe-P-C och Fe-Mn-S
demonstrerades förloppet vid järnfosfidens liksom vid
manganjärnsulfidens utskiljande under stelnandet.
Det uppvisades bl. a. hur man av sulfidslaggens
fördelning kan avgöra huruvida ett över- eller
under-eutektiskt grått gjutjärn föreligger. Bildmaterialets
utmärkta kvalitet — av samma höga klass som i
föredragshållarens tidigare utgivna metallografiska
"Atlas" -—• bidrog i hög grad till framställningens
klarhet. I den efterföljande diskussionen deltogo
herrar A. Hultgren och föredragshållaren samt dr von
Vegesack.
Sedan ordföranden avtackat professor Hanemann
förklarades sammanträdet avslutat och därefter
samlades man på vanligt sätt till supé och samkväm i
föreniagens lokaler.
S. P.
102
14 nov. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
