Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Professor P. Geijer, som uttryckte sin
tillfredsställelse över att ämnet änyo tagits upp till behandling,
önskade päpeka, att det som klassiskt exempel pä
starkt pähåll frän diabasgång ansedda draget vid
Tjavelk i Lappland i själva verket är orsakat av
järnmalm.
Ordföranden, professor G. Bring, framförde
avdelningens tack till föredragshållaren samt omnämnde,
att man vid Malmberget, där de magnetiska
mätningarna göras ungefär vart tionde år, funnit de
magnetiska förändringarna vara obetydliga under en dylik
tioårsperiod. Han uttryckte slutligen den
förhoppningen, att detta observationsmaterial skulle komma
att utnyttjas för vidare studium enligt den av
föredragaren angivna metoden.
Kvällens andra föredrag hölls av bergsingenjör
Yngve Zacco över ämnet "Något om senare års
utveckling inom metallrörsfabrikationen".
Efter en kortfattad redogörelse för den allmänna
gängen för tillverkningen av rör av non-ferrometaller,
beskrevos de båda viktigaste metoderna för
framställning av de halade ämnena genom valsverk i hälverk
och pressning i hydrauliska rörpressar. Talaren
övergick härefter till en närmare beskrivning på de hålade
ämnenas vidare bearbetning genom kalldragning i
dragbänkar och kallvalsning i kallvalsverk samt
beskrev i anslutning till ljusbilder de senare årens
imponerande utveckling på rörverkens maskin- och
verk-tygsomräde. Särskilt betonades fördelarna av
ökningen av dragbänkarnas längd och införandet av
halvautomatiska dragbänkar. Slutligen påpekades
betydelsen av en god materialplanering, och talaren lät
i samband härmed sina åhörare fä en inblick i de
grafiska metoder, med vilkas tillhjälp hithörande
problem lösts inom föredragshållarens eget
verksamhetsfält vid Finspongs metallverk. Det medryckande
föredraget, som var belyst av ett flertal ljusbilder,
kommer senare att införas i Teknisk tidskrift, avd.
Bergsvetenskap.
Efter att ordföranden avtackat föredragshållaren,
förklarades sammanträdet avslutat.
Till supén och samkvämet kvarstannade ett 50-tal
medlemmar och sångkunniga bergselever, vilka med
sina glada visor kraftigt bidrogo till stämningens
förhöjande. Under nachspielet kåserade slutligen
ingenjör Nordström över: "Arbetsförhållanden för
gruvingenjörer utanför Europa", varunder talaren
lämnade många både allvarliga och skämtsamma råd för
såväl gruv- som hyttkarlar.
8. P.
Bergsingenjör Bror Orton har begärt. få sitt
diskussionsinlägg infört i följande utvidgade form, vars
utvidgningar dock icke torde störande inverka på
referatet.
Talaren gjorde ett längre inlägg och redogjorde
därvid bl. a. för magnetometriens utveckling och stora
insats i nordisk bergshantering, för dess glansperiod runt
sekelskiftet, dess förfuskande ocli orsakerna därtill samt
dekadans i Norden runt världskriget och för den nästan
samtidigt därmed i utlandet uppkomna ökade
uppmärksamheten för dess möjligheter och stegrade användning.
Han hade trott dem innebära en de magnetiska
mätningurnas renässans och berört dem vid ett par av de senaste
diskussionsmötena å Jernkontoret. Redan i våras hade
på hans initiativ några behjärtade sakkunniga
sammanträtt Jör att söka sammanföra och bearbeta redan vunna
resultat och utförda magnetiska kartor och mätningar
samt tillhörande uppgifter, konstantbestämningar m. m.
Kvällens föredrag hade därför mycket glatt honom. Han
hoppades, det skulle verka i rätt riktning och trodde, att
Schmidts våg i vissa fall skulle vara lämplig även för
nordiska förhållanden samt för vissa förhållanden vid
fyndigheter i Jugoslavien, Spanien, Frankrike,
Västindien, U. S. A. och Canada samt annorstädes, han haft
att göra med.
De nordiska, gamla magnetiska mätningarna av
malmfält vore dock utförda intermittent, heterogent och hade
ofta inga eller osäkra konstanter, varigenom
konnektio-nen mellan kartorna försvårades, men dock ofta vörå
möjlig och hade värde. Han hade därför tidigare, redan
1904, då han föreslog den stora jämmalmsinventeringen
i samband med förslaget om insamling av övriga kända
data om malmfyndigheterna även föreslagit insamling
av även de magnetiska mätningarna, kartorna och annat
dylikt material. En dylik insamling hade dock ej ännu
kunnat ske huvudsakligen av kostnadshänsyn, men han
hoppades, att det tidigare angivna samarbetet mellan
de behjärtade sakkunniga skulle komma därhän.
Talaren ansåg, att de ofta omtalade svårigheterna att
få goda konstanter för instrumenten, berodde dels på
dåliga instrument, dels på olämpliga anordningar vid
bestämningsarbetet och angav principiellt, huru man
borde ordna för att erhålla överensstämmelser mellan
konstanterna och anförde en mängd resultat från goda
bestämningar.
Vidare trodde han även, att den gamla vanan att
använda viss fix konstant ■— ofta 1 H för alla
vertikalinten-sitetsmätningar och a0 =30° för
horisontalintensitets-mätningarna — borde övergivas och båda dessa neutraler
anpassas efter intensiteten hos det till mätning
föreliggande magnetiska fältet eller delen därav på så sätt,
att malmkropparna — magnetiska dragen — kunde
ingående studeras och icke, såsom vid hittills använd
metod, helt eller delvis stundom dolde sig bakom så starka
eller så svaga utslag, att nyanser i detsamma ej kunde
med magnetometern tillräckligt ingående studeras. Om
man använder olika konstant för olika delar av ett fält,
får man naturligtvis omredigera värdena till enhetlig
konstant eller till absoluta värden e. d.
Talaren ansåg, att såväl i Norden som annorstädes
malmkoncentrationer såväl som malmutspädningar samt
även tektoniska förhållanden borde kunna studeras med
magnetometerns eller Schmidts vågs hjälp i större
utsträckning än hittills skett och detta stundom även vid
sådana fyndigheter, som vanligen icke bruka betecknas
såsom magnetiska.
Talaren framhöll även, att en del torde stå att vinna
genom att icke nöja sig med en gång för alla utförd
magnetisk mätning utan genom att såväl vid olika
brytningsstadier, särskilt de viktigare och större, som vid
konstanta tidsintervaller av 3—5—10 år utföra nya
magnetiska mätningar och kartor såväl över dagytan som
djupnivåerna med tillhörande topografiska och
geologiska förhållanden, markscheiderblad och konstanter.
För att dylika upprepade mätningar verkligen skulle
bliva inbördes jämförbara såväl vid ett visst gruvfält
som vid alla gruvfält i landet, helst även i utlandet
borde såväl nationella som även internationella
normalbestämmelser härför utarbetas och finnas tillgängliga i
alla länder.
Dylika med långa mellantider upprepade magnetiska
mätningar borde kunna giva en mängd ekonomiskt
betydelsefulla data om bl. a. en fyndighet, som ligger i
reserv och icke får kostas på större
undersökningskostnader.
Det borde även ifrågasättas att utföra magnetiska
mätningar ovan jordytan å en fyndighet och utföra
dylika efter bättre metoder än som ifrågasatts, då dylika
för ett par tiotal år sedan planerades av disponent
Hj. Lundbohm och talaren. Sådana hade även kommit
till utförande, ehuru de allt fort vore föga kända.
Talaren hoppades att i en troligen inom relativt kort
tid utkommande uppsats ytterligare kunna utveckla sina
gjorda uttalanden.
104
14 nov. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
