Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1936 - Variationsformer hos radiostörningar från elektriska apparater, av H. Norinder och R. Nordell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ELEKTROTEKNIK
Redaktör: JULIUS KÖRNER
ut6iven av 5
VfjNS^
A TtftNOLOGFflBENIfHOErH"
INNEHÅLL: Variationsformer hos radiostörningar från elektriska apparater, av H. Norinder och R. Nordell. —
Frekvensanalys vid undersökning av radiostörningar, av E. T. Glas. — Några synpunkter på bedömning av
antenner, av Lennart Nyström. — Insänt. — Notiser. — Litteratur. — Föreningsmeddelanden.
Variationsformer hos radiostörningar från
elektriska apparater.
Av H. NORINDER och R. NORDELL.
Inledning. Mätmetoder.
Vissa slag av radiostörningar, exempelvis sådana
från elektriska apparater, medföra som bekant
åtskilliga olägenheter vid rundradiomottagning. Det är
därför av särskilt intresse att exakt känna från dylika
apparater utgående störningars variationsegenskaper
med hänsyn till amplitud och kurvform.
Som bekant finnas sedan några år tillbaka
apparater tillgängliga, vilka möjliggöra frekvensanalys av
störningar utan att kurvformen behöver registreras,
och på detta sätt ha många praktiskt värdefulla
resultat uppnåtts. Det är emellertid av stort värde att vid
sidan av dylika mätningar ha tillgång till
mätnings-resultat, vilka direkt utvisa störningens kurvform.
Det enda för närvarande tillgängliga instrument,
vilket med någon utsikt till framgång kan appliceras
på en sådan undersökningsuppgift är som bekant den
snabbregistrerande katodstråloscillografen. Närmast
i anledning härav ha vi därför vid Institutet för
högspänningsforskning på senaste tiden upptagit
undersökningar ifråga om variationsformen från störande
elektriska apparater. Denna uppsats redogör för några
preliminära resultat, vartill vi kommit genom dessa
undersökningar. Bland den synnerligen omfattande
mängd av störningskällor, som existera, lia vi nöjt oss
med att utvälja några typiska elektriska apparater.
Dessa komma i det följande att behandlas var för sig.
Med avseende på möjligheten att undvika
störningar kan man särskilja olika grupper. En sådan
består av störningar, där ett borttagande, även om
det vore möjligt, skulle kräva stora ekonomiska
uppoffringar. Hit räknas exempelvis vissa slag av
störningar på elektriska kraftledningar. En annan
kategori omfattar sådana störningar, vilka kunna
tillfredsställande avlägsnas medelst olika hjälpmedel och
inom en ekonomiskt rimlig kostnadsram. Hit kan
man utan vidare hänföra störningar, vilka
åstadkommas av vissa elektriska apparater.
Vilket sätt, som bör användas för att
avstör-ningen skall bli så effektiv som möjligt, beror
naturligtvis först och främst på störningen själv. Känner
man dennas amplitud och kurvform på det ställe, där
den uppkommer, har man en objektiv utgångspunkt
för bedömande av störverkan. Då det gäller att
behandla störningen i ett visst fall under mottagning
och omfattningen av förebyggande åtgärder spela
även andra moment, såsom störningens
utbrednings-sätt, signalstyrkans storlek samt sändarstationens
våglängd, en viss roll.1
Den metod, som i det följande använts vid
registrering av störningarnas variationsform, har valts med
viss hänsyn till störspänningens natur. Om denna är
impulsartad med långa intervall (>1/„ sekund) mellan
de olika impulserna, är förfarandet enklast. Är
förloppet däremot kontinuerligt eller periodiskt
återkommande, erfordras speciella åtgärder. Detta
sammanhänger med att den sökta spänningens
koordination med tiden ej såsom vid slingoscillografer sker på
mekanisk väg utan på elektrisk. Ett visst avsnitt av
den periodiska störspänningen måste härvid
avgränsas. Detta kan ske på två principiellt olika sätt.
I det första fallet, vilket åskådliggöres av fig. 1,
låter man tidsspänningen vara inkopplad under hela
försökstiden. I enlighet med den vid institutet
utvecklade oscillografens konstruktion2 erhålles därvid
UTslagsrikfn.
för störspänn.
A vshärmod zon
Fig. 1. Principiell inkoppling för impulsartat spänningsförlopp.
intet utslag, ty för ett sådant erfordras en viss
mini-mispänning på de vinkelrätt mot tidsplattorna
anordnade spänningsplattorna. Uppnås icke detta minimi-
1 E. T. Glas: "Radiostörningars uppkomst och
avhjälpande", sid. 38, "Rundradio och radiostörningar", utgiven av
Svenska teknologföreningen, Stockholm 1935.
- H. Norinder: "Katodstråloscillografer och deras
användning för undersökning av blixturladdningar." Svenska
fysikersamfundets publikation "Kosmos", bd 11, sid. 228.
Stockholm 1934.
7 MARS 1936. HÄFTE 3
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
