Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1936 - Variationsformer hos radiostörningar från elektriska apparater, av H. Norinder och R. Nordell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
växelspänningen bortfiltrerades till största delen
enligt fig. 4. Resultatet efter förstärkning framgår av
fig. 6. Spänningen har formen av periodiskt
återkommande grupper. Varje sådan grupp har
varaktigheten 1 900 ^tsek, motsvarande 530 p/s, vilket
tydligen är lamellfrekvensen. I)e individuella
svängningarna ha genomsnittligt periodtalet 4 000 p/s, men
innehålla efter harmonisk analys enligt Fourier
avsevärt högre delfrekvenser. Amplituden hos
störepänningen beräknas till 0,5 voit vid
maskinen. Eftersom varje grupp i fig. 6
innehåller en hög topp, blir effektivvärdet
avsevärt reducerat.
Hur nätimpedansen inverkar på
störningarnas amplitud framgick ur prov, där
drosslar med olika induktans inkopplades mellan
nät och apparat. Med växande induktans,
dvs. ökat motstånd för störspänningen,
erhölls växande amplitud.
ter, som borttog driftspänningen. Impulsformen
efter filtret framgår av fig. 8, som visar en mycket
hastig uppgångstid, vars varaktighet endast är 10
/.{Sek. Totala varaktigheten utgör ca 250 p,sek.
Emedan filtret lättare genomsläpper hastigare variationer
än långsamma blir den verkliga kurvformen något
avvikande från fig. 8. Under det att uppgångstiden
på grund av sin hastighet i det närmaste blir riktigt
V
+1000
50
mo
3. Motor för dammsugare.
Provet utfördes på samma sätt som i
föregående fall. Störningarna blevo också
likartade, beroende på att även här en kollektor var
upphovet. Fig. 7 återger ett oscillogram.
Lamellfrekvensen kan ej här, som synes av oscillogrammet, lika lätt
identifieras som vid torkfläkten, men avståndet
mellan två av de högsta topparna torde motsvara en
lamellperiod. De individuella svängningarna ha ett
genomsnittligt periodtal av 10 000 p/s, motsvarande
30 000 m våglängd, men innehålla övertoner av
avsevärt högre pcriodtal. Störspänningens amplitud vid
maskinen beräknas till 1 voit, varvid samma
anmärkning rörande effektivvärdet gäller som i föregående
fall.
4. Strömbrytare.
Vid slutning och i synnerhet brytning hos
strömbrytare av olika slag i elektriska installationer
uppstå som bekant karakteristiska ljud i mottagaren,
1/
V
+ 3
150
Fig. 9. Störningsoscillogram från
blink-ljusapparat.
Fig. 10. Störningsoscillogram från
gnistinduktor (en urladdning).
Fig. 7. Störningsoscillogram från
motor för dammsugare.
Fig. 8. Oscillogram av
störningsimpuls från strömbrytare.
motsvarande de knäppande ljuden vid atmosfäriska
störningar. För att närmare klarlägga uppkomsten
av dessa ljud har en vanlig vridströmbrytare
undersökts. På grund av störningens impulsartade
karaktär har den förut beskrivna metoden med tidsimpuls
ej behövt tillgripas, utan anordningen enligt fig. 1
har kommit till användning.
Mellan fas och jord inkopplades en strömbrytare
och en 60 watts glödlampa och i nätet uppstod vid
brytning av denna krets en impuls, vilken medelst
förstärkare registrerades efter att ha passerat ett fil-
återgiven, förminskas amplituden under den
långsamma nedgången genom filtrets inverkan, så att den
erhållna kurvan blir mera hastigt fallande än i
verkligheten. Det är emellertid främst frontlutningen,
vilken intresserar ur störningssynpunkt. Om den
hastiga uppgångstiden på 10 ^sek. harmoniskt
analyseras, visar den sig innehålla frekvenstal av en
storlek, vilken ligger inom ordinära radiomottagares
reaktionsområde.
Kurvor liknande fig. 8 erhållas naturligtvis
alltid, när det är frågan om in- eller urkoppling av en
belastning vilken som helst. I följande avsnitt visas
ett exempel, när brytning sker av en induktiv last
och vilken således är förenad med uppkomsten av
inducerade spänningar.
5. Blinkljusapparat.
Järnvägarnas blinkljusapparater för vägkorsningar
och försignaler utgöra som bekant svåra
störningskällor. Detta beror dels på de tätt återkommande
brytningarna (i det förra fallet två, i det senare en
per sekund), dels på uppkomsten av högfrekventa
svängningar under brytningsförloppet. En
blinkljusapparat av det senare slaget, avsedd för anslutning
till 110 voit växelström, har undersökts. Över
magnet-spolen uppstodo inducerade spänningar på ca 1 000
voit, varför varken filter eller förstärkare behövd*
användas. Driftspänningen kunde nedtryckas under
nollskuggan medelst en olimsk potentiometer. Fig.
9 visar ett oscillogram, vilket återger det
verkliga störningsförloppet. Förutom impulsen i analogi
med vad som sagts vid strömbrytare, uppstår här en
överlagrad svängning, vars grundfrekvens är ca
150 000 p/s. Emedan kurvformen är mycket spetsig
finnas övertoner med avsevärt högre frekvens.
6. Gnistinduktor.
En gnistinduktor är egentligen icke att hänföra
till den i denna uppsats behandlade kategorien av
störningskällor, emedan den nästan undantagslöst
användes för experimentändamål. Gnistinduktorer
ingå emellertid i vissa apparater, vilka enligt
apparatinnehavarens mening äro ägnade att genom flitigt
7 mars 1936
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
