- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Elektroteknik /
87

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1936 - Notiser - Föreningsmeddelanden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

radiohögtalare återger frekvenserna under 300 p/s något
överdrivet, vilket är fördelaktigt vid återgivning av
musik men däremot fullkomligt onödigt och rent av
olämpligt vid återgivning av tal. I det nya utförandet
har därför högtalaren konstruerats med hänsyn till
naturtrogen reproduktion främst inom talfrekvensbandet
och därför kunnat ges betydligt reducerade dimensioner.
Den nya högtalaren, som är av dynamisk typ, är
monterad bakom mikrofonen i ett hölje av storleken
15 × 15 × 10 cm. Denna anordning är lämplig av flera
skäl: dels kan "mikrofonhögtalaren" ställas direkt på
skrivbordet, och dels faller det sig naturligare att tala
åt det håll varifrån man hör.

Cheftelefonen är försedd med en förstärkare av
mycket små dimensioner, som kan monteras på ett föga
iögonenfallande sätt i ett väggfäste. Rören äro direkt
uppvärmda med växelström, varigenom apparaten kan
användas omedelbart efter inkopplingen.

        sah.

Ett säreget fadingfenomen har under det senaste året
vid flera tillfällen observerats i skilda delar av världen.
En första säker iakttagelse gjordes den 20 mars 1935,
följd av ett flertal samstämmiga observationer den 12
maj. Denna dag inträffade ett synnerligen markerat
avbrott i den transoceana kortvågstrafiken, rapporterat
bl. a. från radiostationerna i Villecresnes, Frankrike,
samt New Jersey och Riverhead, U. S. A. De olika
tidsuppgifterna angiva avbrottets början till kl. 11,56—12,00
och dess slut till kl. 12,14—12,15 GMT. Fadingen
inträffade så plötsligt, att vakthavande på en av de nämnda
stationerna i första ögonblicket misstänkte strömkällans
säkerhetsapparater.

Fenomenet återkom nästa gång den 6 juli, därpå den
30 augusti och den 24 oktober. Samtliga iakttagelser
bekräfta, att det endast är trafiken på den solbelysta
jordhalvan, som påverkas av fadingen, samt att den
nära nog momentana förändringen i ljudstyrkan är
karakteristisk.

Den skarpt markerade periodiciteten i fenomenets
uppträdande — ca 54,5 dagar — är märkligt nog dubbelt
så stor som solekvatorns synodiska omloppstid, vilken
sammanfaller med perioden för de jordmagnetiska
störningarna.

Omfattande observationer göras nu i syfte att
klarlägga orsaken till fenomenet. Av resultaten från
oktobertillfället må följande refereras. Redan omkring den
10 oktober iakttogos — samtidigt med en förstärkning
av solfläcksaktiviteten — förbättrade
transmissionsförhållanden för den långväga kortvågstrafiken, vilka
kulminerade den 21—23 i samma månad. Hela den följande
dagen voro överföringsmöjligheterna sämre;
fadingfenomenet inträffade också denna dag. Den 25 oktober voro
förhållandena åter av samma sällsynta godhet som
den 23.

Bland observationerna märkas även höjdbestämningar
av jonosfären. Sålunda uppmättes F2-skiktets virtuella
höjd till hela 460 km den 24 oktober, men blott till 250
km under föregående och efterföljande dagar.

Vid de senare fadingtillfällena ha solobservationer
med spektroheliograf utförts. Solbilden visar härvid,
isynnerhet om den iakttages på vätelinjernas
våglängder, häftiga och starkt markerade strukturförändringar,
vilka uppträda alldeles samtidigt med det plötsliga och
ännu delvis oförklarade fadingfenomenet.

        g.

En portabel apparat för bildsändning på vanliga
telefonlinjer har konstruerats på uppdrag av Wide World
Photos. Själva sändaren väger 27 kg och de
erforderliga strömkällorna — torrbatterier — 7 kg. En
batteriuppsättning är tillräcklig för sändning av åtta bilder.
Arbetsfrekvensen är omkring 1800 Hz. Kortare
telefonimeddelanden kunna utan större olägenhet inflikas
under pågående bildsändning.

De överförda bilderna nå visserligen icke någon högre
grad av fullkomning, men de bliva tillräckligt goda för
det avsedda ändamålet: återgivning i de dagliga
tidningarna.

        g.

Katodstrålerör tillverkas numera även med sådana
fluorescensskärmar, som kvarhålla ett "elektronintryck"
under flera minuters tid. Den vanliga
fluorescensskärmen, vars tidskonstant räknas i bråkdelar av en
sekund, kräver ofta nog fotografisk registrering, t. e.
då enstaka eller mycket långsamma förlopp skola
studeras. Den fördröjda fluorescensen kan i dylika fall
innebära en viss förenkling i det kurvorna kvarstå tillräcklig
tid för att observeras eller manuellt avritas.

        g.

FÖRENINGSMEDDELANDEN



Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie sammanträde
fredagen den 20 mars 1936 kl. 19,30 på föreningens lokal.

Ordföranden, direktör Hemming Johansson,
förklarade sammanträdet öppnat samt vände sig med en
särskild hälsning till de inbjudna representanterna från
Stockholms radioklubb, Radiotekniska sällskapet och
marinen.

Att tillsammans med ordföranden justera dagens
protokoll utsågs linjeingenjör E. Magnusson och
civilingenjör A. Öman.

I föreningen inträdde civilingenjörerna Folke
Andersson och Nils Lindgren.

Ordföranden meddelade, att föreningen i en skrivelse
till Svenska teknologföreningen vidarebefordrat det
förslag, som väcktes av civilingenjör Ivar Folcker vid
föreningens sammanträde fredagen den 6 mars 1936, med
begäran om tillsättandet av en kommitté för utredning
av frågan om belysning av trafikleder.

Ordföranden överlämnade ordet till mr T. L.
Eckersley
, B. S., från Marconi’s Wireless Telegraph Co.,
Ltd., London, för ett föredrag över ämnet: "Short wave
direction finding in relation to scattering from the
ionosphere."
Föredragshållaren redogjorde först i
korthet för radiopejlingens historiska utveckling och ansåg
sig kunna fastslå, att våglängder på omkring 1 000 m,
vilka från början valdes för radiopejling till sjöss, synas
ha varit mycket lyckligt funna. Senare undersökningar
ha nämligen visat, att just för dessa våglängder
pejlingsfelen vid normala räckvidder bli mycket små.

På våglängder mellan 25 och 45 m giva emellertid
pejlingar med ramantenner och Bellini-Tosi-antenner
stora fel, upp till ±90°. Den s. k. Adcock-antennen är
dock i detta avseende betydligt bättre. Utförda
pejlingsförsök med våglängder mellan ungefär 16 och 35 m ha
visat, att mycket stora felvisningar erhållas i skipzonen
(döda zonen). Under vissa förhållanden är det här
omöjligt att fastställa riktningen till den sändande stationen.

Teoretiskt sett skall man icke kunna upptäcka någon
infallande våg i den döda zonen, men i praktiken visar
det sig, att även där finnas vågor, åtminstone om den
sändande stationen har stor effekt. Förklaringen till
detta förhållande har varit mycket omstridd. Sålunda
har man i Förenta staterna velat antaga ett nytt
Heavisidelager på 1 000—2 000 km höjd över jordytan,
ett avstånd, som med hjälp av upptagna oscillogram kan
beräknas ur skillnaden i ankomsttid för den direkta och
den indirekta vågen. Föredragshållaren ansåg emellertid
denna förklaring synnerligen osannolik och hade själv
med stöd av en serie mätningar bildat sig en annan
uppfattning om fenomenet.

Vid pejling inom den döda zonen av en sändare med
rundstrålning har det visat sig, att reflekterade vågor
inkomma från praktiskt taget alla håll. Om man
däremot söker pejla en sändare med riktad strålning,
finner man att de reflekterade vågorna huvudsakligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:18:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936e/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free