Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1936 - Principiella synpunkter rörande kostnadsfördelning vid elektrisk kraftdistribution, av N. Helleberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
"peak responsibility"-metoden: fördelning av de
fasta kostnaderna i proportion till
konsumentbelastningarnas "andelar i den gemensamma
maximieffekten". leke i den meningen dock, att man borde
genom registrerande mätning bestämma deleffekterna
just vid tidpunkten för summabelastningens
maximum ocli debitera efter nämnda värden. Den årliga
totaleffekten har som förut framhållits icke någon
direkt inverkan på de fasta kostnaderna, utan
fördelningen av dessa bör i föreliggande avseende liksom
eljest rättas efter förhållandena vid dimensioneringen.
Sammanlagring svinsten utgöres ekonomiskt sett icke
av själva effektminskningen utan uppträder först i
den mån anläggningarna på grund därav kunnat
göras mindre och billigare. Fördelningen skall alltså
återspegla den sannolikhetsbedömning av
effektutjämningen, som ligger bakom dimensioneringen.
"Peak responsibility"-principen synes emellertid vara
tillämplig även i detta hänseende, vare sig man sedan
utgår ifrån erfarenhetsvärden för totaleffekten eller
från förhandsuppskattning av sammanlagringen, t. e.
enligt Lundholms metod.
För den självkostnadsmässiga behandlingen av
problemet är emellertid väsentligt, att "peak
responsibility"-principen icke kan godtagas, då den icke
träffar de verkliga orsakerna till effektutjämningen.
Om exempelvis en stor och en liten belastning
sammanlagras, kommer den gemensamma
maximieffekten att med stor sannolikhet inträffa samtidigt med
den stora belastningens maximum. Sistnämnda
belastning skulle alltså icke tillgodoräknas någon
andel i eventuell sammanlagringsvinst. Uppkomsten
även sådan är emellertid betingad av egenskaper hos
båda belastningarna. Exemplet kan generaliseras att
gälla flera belastningar.
Från de övriga synnerligen talrika
lösningsförslagen till problemet är ej heller mycket att hämta ur
självkostnadssynpunkt. De redan tidigare omtalade
exakta metoderna för effektutjämningens beaktande
utgöra i stort sett försök att förbättra "peak
responsibility"-principen men icke i riktning mot ett
fördjupat inträngande i de verkliga
orsakssammanhangen utan med hjälp av allehanda konstlade
resonemang, vilka under bibehållande av yttre
plausibi-litet föra fram spetsfundiga och slagordsartade
principer samt tillåta införandet av matematiska
finesser, såsom integraler och ekvationssystem. Dessa
metoder synas dessutom vara avsedda för ett
mekaniskt beaktande av de årliga mer eller mindre
slumpvis uppkommande belastningsförhållandena, låt vara
att man genom tillämpning på principiella
belastningsdiagram kan få fram något som liknar
fördelning efter dimensioneringsförhållandena. Det torde
vara tillfyllest att nämna ett par exempel.1 Enligt
F. Pungas "Treuhandgesetz" skola två konsumenter,
vilkas belastningar sammanlagras, dela vinsten lika
absolut taget. Detta är tydligen en renodlad
rättviseprincip utan något som helst försök att beakta de
verkliga orsakerna till effektutjämningen. Enligt
Eisenmenger’s metod2 kvarstår efter ett första be-
1 En sammanställning- rörande de exakta metoderna har
g-jorts av r. Schneider, ETZ, 1932, sid. 5, där även
litteraturförteckning återfinnes. De beröras även 1 flertalet
handböcker beträffande kraftdistributionens ekonomi, t. e.
Siegel-Nissel, Elektrizitätstariffe, sid. 78—101.
2 Publicerad även i Tekn. tidskr. Elektroteknik 1926, sid. 129.
räkningssteg dels en rest av de fasta kostnaderna,
dels ett antal belastningsspetsar med samma effekt.
Kostnadsresten skall då fördelas på energiinnehållen
i topparna, "eftersom annan fördelningsgrund
saknas". I realiteten har den intet samband med
energibeloppen ifråga, utan denna fördelningsgrund
tillgripes enbart för det exakta resultatets skull. Hills’
ocli andras "phantom customer"-metoder utgå från
att även de fasta kostnaderna skulle fördelas på
energien, om belastningsdiagrammet vore alldeles uppfyllt,
dvs. totalbelastningens utnyttningsfaktor lika med 1.
Detta är dock en minst sagt verklighetsfrämmande
princip. För de på "uppdelning i delkraftverk"
ha-serade metoderna gäller samma omdöme. Det saknas
heller icke försök att få in konkurrenspris o. d. som
bestämningsgrunder för fördelningen. De exakta
metoderna ha sålunda föga att göra med
självkostnads-beräkning, och exaktheten förefaller som en skäligen
fiktiv förmån, eftersom problemet är långt ifrån så
entydigt lösbart och metoderna dessutom äro
avsedda att användas tillsammans med en enkel
ele-mentarfördelning för de rörliga kostnaderna.
Mycket annorlunda förhåller det sig icke med de.
metoder och betraktelsesätt, som man använder för
att praktiskt komma effektutjämningen in på livet,
göra den tillgänglig för mätningar och beräkningar
etc., och vilka bruka utnyttjas även för
kostnadsfördelningen. När sålunda
sammanlagringsbedömning-en baseras på förhållandena under enbart
lågbelastningstid i stället för hela året, innebär detta ett
bibehållande av "peak responsibility"-synpunkten
ehuru något modifierad. Yid bedömning med
ledning av totalbelastningens ändring för det tänkta
fallet, att den ena eller andra delbelastningen bortfaller,
är det samma princip och merkostnadssynpunkter,
som göra sig gällande. Det mycket vanliga
antagandet, att sammanlagringen sker i två eller flera steg,
dvs. först mellan likartade konsumentbelastningar och
därefter mellan de resulterande gruppbelastningarna,
ger en gruppintressentberäkning av förutnämnt slag,
vilken saknar verklighetsunderlag och leder till såväl
matematiska motsägelser som ett för den enskilde
konsumenten med sättet för gruppindelningen
varierande resultat.
För en självkostnadsmässig lösning återstår nu
icke mycket att välja på. Det är även mera genom
teoretiska krav på konsekvens och motsägelsefrihet
än genom positiva självkostnadsresonemang, som
följande princip framkommer:
sammanlagringsfakto-rerna böra bestämmas av en "latent
sammanlagrings-förmåga hos delbelastningarna, bedömd enbart med
ledning av dessas "objektiva" egenskaper. Om två
belastningar äro likformiga, skola de alltså
tillskrivas samma faktor, dvs. dela eventuell
sammanlagringsvinst procentuellt lika. Skillnader ifråga om
utnyttningstid etc. böra inverka på
sammanlagrings-faktorerna men däremot icke sådana egenskaper som
relativa belastningsstorleken och
variationstendenserna i förhållande till totalbelastningen.
Den angivna principen leder i regel till att
sam-manlagringsfaktorerna bli bestämda enbart av
utnyttningstiden per år. Det finns visserligen andra
objektiva egenskaper, som eventuellt borde beaktas,
t. e. belastningstoppens större eller mindre spetsighet
och skillnaden mellan samhällsbelastning med
utpräglad årsvariation och industribelastning utan dy-
fi juni 1936
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
