Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1936 - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IkkmskTidskkiit
typen allt efter det ändamål för vilket ugnen skall
användas: brödbakning, värmebehandling av järn eller
metallsmältning, emaljering, porslinsbränning osv. Vid
ugnar för härdning av järn använde "Wild Barfield"
en intressant indikator, vid vars konstruktion man
utnyttjat det förhållandet, att järnet vid den rätta
härdningstemperaturen är omagnetiskt. När det kalla
järnet inlägges gör indikatorn utslag, men när rätta
temperaturen uppnåtts återgår visaren i nolläget.
Samma firma hade även en ugn för max 700 °C, där
uppvärmningstiden avsevärt nedsatts genom att en fläkt
tvingade luften inuti ugnen i cirkulation.
S:te Agine-Infra utställde en induktionsugn för
normalfrekvens och lågspänning. Temperaturer mellan 350
och 1100 °C kunna uppnås och ugnen arbetar med
eos (p = 0,8.
Fenwick utställde en ugn för smältning av metaller,
som bestod av en vridbar liggande cylinder, i vars mitt
värmekroppen låg axiellt. Värmekroppen utgjordes av
en grafitstav, som matades med 36—60 V.
Compagnie Industrielle Savoie Acheson utställde
elektrodmaterial och Ateliers de Constructions Mecaniqucs
E. Dai-ragou pressar för tillverkning av
bakelitprodukter. För övrigt funnos små automatiska elektriska
ångpannor och några svetsningsutrustningar."
Ett nytt slutrör för lågfrekvensförstärkare, The Béarn
Power Tube, har konstruerats av Mr O. H. Schade, som
introducerade uppfinningen inför I. R. E. den 1 april
d. å. Då röret ifråga såväl till konstruktion som
verkningssätt i väsentlig grad avviker från de hittills gängse
typerna av rör, bör ett utförligare omnämnande vara
på sin plats. Röret, som givits typbeteckningen 6 L 6,
är av det moderna metallutförandet, och det är speciellt
avsett för förstärkare med omfattande volymreglerings
möjligheter eller med mycket stor utgångseffekt, vilken
kan ernås utan eftergifter i känslighet och med
obetydlig frekvensdistortion.
6 L 6-röret har mellan anod och katod endast tvenne
galler, ett styr- och ett skärmgaller, och det är alltså en
tetrod. De båda gallren äro så uppbyggda, att deras
maskor täcka varandra: skärmgallertrådarna ligga i
styrgallertrådarnas elektronskuggor. Denna utformning
av gallren medför två egenheter hos röret. Den ena
och kanske minst betydelsefulla är, att
skärmgaller-strömmen blir obetydlig i jämförelse med de värden,
som gälla för slutpentoder av motsvarande storlek. Den
ringa skärmgallerströmmen bidrager givetvis till en god
utnyttning av röret.
Gallrens inbördes
placering i förening med
lämpligt valda
driftspänningar giva emellertid
upphov till plana,
elektronoptiska system mellan
de enskilda
gallertrådarna, vilka därför
koncentrera anodströmselek-tronerna i skivformade
strålknippen,
konvergerande mot "brännlinjer"
i utrymmet mellan skärmgallret och anoden. Detta
innebär dels att anodströmmens momentana
maximivärde kan ökas avsevärt till båtnad för kraftiga
amplituder hos anodväxelströmmen, dels att
elektronkoncentrationen i närheten av de nyssnämnda brännlinjerna
skapa en rymdladdning av sådan styrka, att den ej blott
fullkomligt ersätter fånggallret i den vanliga pentoden
utan därtill är betydligt effektivare. Antalet från anod
till skärmgallret vandrande sekundärelektroner är
sålunda försvinnande litet oavsett anodspänningen.
Ett tvärsnitt av elektrodsystemet i det nya röret
återgives i fig. 1. Katoden och gallren hava en långsträckt
sektion, betingad av konstruktiva skäl. De bästa
arbetsfälten ur förstärkningssynpunkt äro givetvis de
områden, där gallren ligga varandra och katoden närmast;
dit koncentreras också elektronströmmen av de båda
deflektionsplattorna d, vilka i rörets inre äro förbundna
med katoden.
Rörets elektriska utformning är sådan, att
frekvens-distortionen från den tredje och högre övertoner blir
minimal. I gengäld kommer emellertid en
förhållandevis kraftig andra överton att genereras i anodkretsen.
Denna överton — som i och för sig anses mindre
störande än de med högre ordningstal — kan antingen
kompenseras med en avsiktligt arrangerad distorsion av
motsatt fas i ett föregående förstärkarsteg eller helt
förhindras till sin uppkomst i och med att slutsteget
gives balanskopplat utförande.
Nedan anföras några viktiga data för 6 L 6. I
balanskoppling kan tydligen en anodverkningsgrad av hela
65 % uppnås utan att den företrädesvis i tredje
övertonen liggande distorsionen överskrider 2 %.
Total höjd ......................110 mm
Största diameter ..........37 mm
Glödspänning ........ 6,3 V
Glödström ........... 0,9 A
Förstärkningsfaktor . . 125
Branthet ............ 6 mA/V
Driftsdata Ett rör Summa för två balanskopplade Tör
Anodlikspänning................ V 375 400
Skärmgallerspänning........ V 250 300
Gallerförspänning ............ V - 17,5 — 25
Viloanodström.................... mA 57 100
Skärmgallerström ............ mA 2,5 5
Vid full utstyrning:
Gallerspänning8amplitud ... V 17,5 25 42,5
Gallerförlust, amplitud... m\V 0 0 350
Anodlikström .................... mA 67 150 230
Skärmgallerström ............ mA 6 17 19
Utgångseffekt..................... W 11,5 34 60
Distortion: total ................ .... % 14,5 2 2
2:dra överton .... °l„ 11,5 —
3:dje överton .... % 4.2 2 2
g.
Radiopejling enligt Adcock-systemet liar kommit till
användning för vägledning av de flygplan av typen
China Clipper, vilka sedan något år tillbaka gå i
reguljär trafik över Stilla havet från San Francisco till
Manila. Routen, vars totala längd utgör icke mindre än
12 800 km, är uppdelad i fem etapper, av vilka den
längsta är San Francisco—Honolulu, 3 900 km.
Det är a priori givet, att det vanliga pejlingssystemet
med ramantenn här skulle bliva mycket otillförlitligt, ty
de stora avstånden nödvändiggöra med hänsyn till den
begränsade sändningseffekten i flygplanen rätt höga
förbindelsefrekvenser, i varje fall minst 1 500 kHz. Vid
så höga frekvenser uppträder som bekant gärna en vid
olika tillfällen mer eller mindre stark polarisation av de
elektromagnetiska vågorna, vilken kan medföra
avsevärda felaktigheter vid rampejling. Polarisationen är
mest utpräglad vid låg solhöjd, och den kan därför i
skymnings- och gryningstimmarna t. o. m. helt
omöjliggöra dylik pejling.
Då de i vissa fall synnerligen användbara
radiofyrarna här av flera skäl ansetts olämpliga, har man
varit hänvisad till pejlingsapparater med
Adcock-antenner. Dessa, som bestå av ett system synnerligen
väl utbalanserade dipoler, upptaga endast de vertikala
komposanterna i strålningen och bliva därför oberoende
av eventuell polarisation.
122
4 juli 1930
Fig. i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
