Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1936 - Radioutrustningen på Bromma flygfält, av T. Elmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ELEKTROTEKNIK
Redaktör i JULIUS KÖRNER
INNEHÅLL: Radioutrustningen på Bromma flygfält, av T. Elmquist. — Radioutställningarna i Berlin och London,
av M. Holmgren. — Polär belysningskurva, av E. R. Andersson. Måling av pilhøiden ved friluftsledninger,
av Sigurd Hagen. — Notiser. — Litteratur. — Föreningsmeddelanden.
Radioutrustningen på Bromma flygfält.
Av T. ELMQUIST.
Inom få områden har radion kommit att spela en så
viktig roll som inom luftfarten. Flygaren erhåller
alla meddelanden via radio, vägledes av pejlstationer
eller radiofyrar och landar slutligen i dimma med
hjälp av en s. k. blindlandningsanläggning.
utnyttjande ultrakorta radiovågor.
Vid den nyanlagda flygplatsen i Bromma hava
därför kraven på en förstklassig radioutrustning blivit
väl tillgodosedda, och anläggningen omfattar
praktiskt taget alla grenar av radiotekniken.
Den består av fem huvuddelar: sändareanläggning,
mottagarecentral, pejlstationer,
meteorolog-radiosta-tion och blindlandningsanläggning.
Sändareanläggningen är placerad i Spånga, där
telegrafverket har sin rundradiostation. Genom
förläggning därstädes vanns tillgång till två höga
radiomaster för antenner, minskade störningar för
mottagningen och till sist, att lämplig byggnad redan fanns
tillgänglig, ävensom ständig vaktpersonal.
De två sändarna i Spånga hava 2 kW antenneffekt
samt äro helt fjärrmanövrerade från Bromma.
Vardera är avsedd för två fasta frekvenser. För att
erhålla tillräcklig frekvenskonstans äro de
kvarts-kristallstyrda med kristallerna i termostater.
Kristallstegen äro alltid i funktion, så att sändaren är
startklar.
Av samma skäl ha alla övriga rör valts
direktupp-hettade, varjämte såväl galler- som anodspänningar
erhållas från torrlikriktare. Sändarna äro anslutna
till ett 220 volts trefasnät, varifrån slutstegets och
näst sista stegets anodspänning erhålles över en
tre-fasdubbelvägslikriktare; de övriga spänningarna
uttagas enfasigt över Graetz-kopplade likriktare.
Inalles innehålla sändarna fem steg, varav det
närmast kristallstyrsteget liggande är ett aperiodiskt
separatorsteg.
Ali manövrering, såsom till- och frånslagning,
frekvensskiftning, omställning mellan telegrafi med och
utan ton, sker medelst reläer och kontaktorer,
antingen på en. tryckknappstablå vid sändaren eller
över telefonlinjer från radiocentralen å Bromma
flygfält.
Så snart en manöver utförts, ges en svarssignal,
dvs. lampor tändas i tablån, som visa sändarens
inställning.
Förloppet är följande: telegrafisten trycker på en
startknapp, varvid sändarens glödspänningar och
gallerförspänningar slås till. Först då detta skett,
kan anodspänningskontaktorn över ett fördröjt relä
slå till högspänningen för anoderna, varvid
telegrafisten erhåller klarsignal. Vid frekvensskiftning
har telegrafisten endast att trycka på en knapp,
varvid över relän en andra kristalloscillator inkopplas,
samtidigt som alla kretsar avstämmas till den nya
frekvensen.
Emedan sändaren står obemannad, är densamma
försedd med överströmsreläer, blockerings- och
alarm-anordningar, så att eventuellt fel ej kan åstadkomma
någon större skada.
För tonmoduleringen användes klass B modulering
i slutsteget, varigenom en god verkningsgrad erhålles.
Antennerna äro enkeltrådar som sitta i var sin
antennmast och gå delvis parallellt med
rundradioantennen, varifrån vid öppen antenn avsevärda
spänningar induceras.
För att stationen ej skall bliva satt ur funktion
vid ett eventuellt strömavbrott finnes även en
rörsändare av fartygstyp, vars 500-perioders omformare
drives från ett ackumulatorbatteri.
Mottagarecentralen i Bromma är utrustad med en
enda antenn med transformatorer och
högfrekvens-ledningar till de två mottagarna. Dessa äro
specialkonstruerade, nätanslutna superheterodyner av
telegrafstyrelsens egen konstruktion, avsedda speciellt
för flygradiovåglängderna. Mottagarna äro placerade
på var sitt expeditionsbord, där telegrafisten dess-
\
mj\\
Sändare
i /
i i
TOt)
IM
Fig. 1. Soliema für 9 m antenn.
7 nov. 1936. häfte 11
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
