Teknisk Tidskrift / 1936. Elektroteknik / 175 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1936 - Radioutrustningen på Bromma flygfält, av T. Elmquist - Radioutställningarna i Berlin och London, av M. Holmgren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

funktion av flygplanets avstånd från
blindlandningsanläggningen, varför ett visarinstrument lätt låter
sig gradera i avstånd.

Inflygningssändaren tillåter emellertid ej endast
navigation i horisontalplanet utan användes även
för vertikalnavigation. Fig. 3 visar huru fältstyrkan
från sändaren varierar med avstånd och höjd. De
heldragna kurvorna visa konstant fältstyrka. Följer
piloten en lämplig sådan, dvs. flyger han efter
konstant utslag på ljudstyrkeinstrumentet, kan han landa
eller åtminstone komma ned på mycket låg höjd på
lämplig plats av flygfältet.

För att bestämma när lämplig fältstyrkekurva
överflyges, användes som fig. 4 visar två
hjälpsändare å 7,9 m våglängd med en modulationston av
resp. 1 700 och 700 p/s.

Dessa sändare ha ca 7 watts bärvågseffekt och
använda som antenner horisontala dipoler, så att de
stråla vertikalt som fig. 5 visar.

Då flygplanet flyger på 200 m höjd mot flygplatsen
passeras försignalen ca 3 km från
inflygningssändaren, vilket höres i hörtelefonen. Piloten ställer
sitt ljudstyrkeinstrument i ett fixerat läge och går i
glidflykt, allt under det att han söker hålla
instrumentet på konstant ljudstyrka, varvid aeroplanet
följer en av de heldragna fälstyrkekurvorna.
Omedelbart före fältets början står huvudsignalsändaren
modulerad med 700 p/s. Då denna överflyges är
landning omedelbart förestående.

I flygplanet användes en liten vertikal antenn för
mottagning av inflygningssändaren och en horisontal
dipol under planet för huvud- och försignal.

Förutom hörtelefonmottagning är på apparaturen i
planet optisk avläsning möjlig. En vertikal visare
anger genom utslag åt höger eller vänster i vilken
riktning inflygningssändaren ligger, och en
horisontell visare anger approximativt avståndet. Vid
flygning över försignalen visar sig ett grönt fält eller
tändes en grön lampa. Över huvudsignalen signaleras
i ett motsvarande fält rött.

Fig. 6. Blindlandningsanläggning. a = mottagare, b = vertikalantenn, c = anpassningstransformator, d = dipoltransformator, e = horisontal dipol, f = omformarlåda, g = förbindelse till ackumulatorbatteri, h = manöverapparat, i = hörtelefon, k = visarinstrument.

Inflygningssändaren är kristallstyrd med kristallen
svängande på 36 m. I de följande stegen fördubblas
frekvensen 2 ggr, varefter effekten förstärkes till
500 watt. Utgångsspänningen i antennen mätes och
påverkar vid förändring automatiskt en motordriven
induktionsregulator, som reglerar nätspänningen så
att utgångseffekten förblir konstant.

I kontrolltornet i Bromma sitter manöverpulpeten
för blindlandningsapparaturen monterad. Härifrån
startas samtidigt alla tre sändarna, ävenså
kontrolleras teckengivning och modulation å samtliga
sändare.

Vid Brommafältets öppnande i våras fick genom
det dåliga vädret radioanläggningen genast visa vad
den kunde prestera. Maskinerna, som kommo
söderifrån, fingo nämligen flyga blint mot Stockholm och
helt lita sig till radiopejlingar och instruktioner via
radio för att slutligen landa å flygfältet vägledda av
blindlandningsanläggningen.

Radioutställningarna i Berlin och London.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>