Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1936 - Telegraf och telefon i järnvägens tjänst, av I. Billing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Termisk Tidskrift
samtal, för att förmedla ett mera angeläget sådant
eller för besparing av tid.
Anrop från en linjestation verkställes medelst
telefonapparatens induktor. Sådant anrop höres endast
å huvudstationen, som antingen har att mottaga
meddelandet eller ock efter begäran på selektivt sätt
anropa annan linjestation.
Närmare beskrivning av detta selektorsystem
återfinnes i Tekn. tidskr. 1923, h. 26.
Förutom vid SJ har nämnda selektorsystem kommit
till användning vid vissa enskilda järnvägar inom
landet, såsom vid Luossavaara—Kiirunavaara a.-b:s
tunnelbana i Kiruna, vid Stockholm—Roslagens
järnvägar, vid Västergötland—Göteborgs järnväg m. fi.
Förut beskrivna system har på grund av sitt
arbetssätt kallats selektortelefon för centralt anrop.
Nämnda tillverkare har även utarbetat ett något
modifierat system, som medger att stationerna å
linjen kunna direkt anropa varandra utan
förmedling av något centralställe. Detta senare system,
kallat selektortelefon för lokalt anrop, har visserligen
ej införts vid SJ men väl vid enskild bana,
Eskilstuna—Oxelösund. Därifrån har apparatutrustningen
dock sedermera överflyttats till annan enskild bana,
Mellersta Östergötlands järnväg. För dem som
närmare intressera sig för sistnämnda system, hänvisas
till en artikel därom i Tekn. tidskr. 1928, h. 22.
Ii. M. Ericssons system.
Förutom nämnda selektorsystem ha under senare
år vid SJ kommit till användning selektorapparater
utförda av Telefon a.-b. L. M. Ericsson.
Den första ledningen med L. M. Ericssons
selek-torer utrustades år 1933 å linjen Gävle—Uppsala i
direkt förbindelse till Stockholm. Sedan följde åren
1934—35: linjerna Stockholm—Krylbo, Malmö—
Hässleholm, Malmö—Kävlinge, Malmö—Trälleborg,
Malmö—Barsebäcks hamn—Sjöbo, Krylbo—Ånge,
Bollnäs—Kilafors—Söderhamn och Gävle—Sundsvall
—Ånge.
Detta system är ordnat för decentraliserat val
(lokalt anrop), så att stationerna å linjen kunna
direkt anropa varandra utan förmedling av något
centralt ställe.
De medel, som vid detta system användas, äro för
anropens utsändande: en fingerskiva i
telefonapparaten å varje station och en reläsats, kallad
linjeutrustning, i förbindelse med erforderliga strömkällor
(batterier eller likriktare) placerat på lämplig större
station å linjen, t. e. där automatväxel finnes (se
nedan); och för mottagning av de selektiva anropen:
en selektor å varje station, inrymd i en
selektortill-sats, som även innehåller ringklocka med en
trög-verkningsanordning.
Selektorn och fingerskivan å stationerna äro
parallellt inkopplade till ledningens branscher och
vardera kopplade över ventilverkande
kopparoxidul-likriktare, vilka äro vända åt motsatta håll i
förhållande till polariteten å ledningen.
Såsom framgår av fig. 6 innehåller nämnda
linjeutrustning 3 st. reläer, Rx, R., och R3. Ät är
impulsrelä, som påverkar såväl polväxlingsreläet R., sora
ock brytreläet i?3.
Systemets funktionerande kan kort beskrivas
sålunda: Normalt står ledningen under spänning, ca
24 V, som användes för relämanövreringen.
Polariteten på ledningen är så väld, att ström ej utgår å
linjen genom likriktarna Lr Ledningen över finger
skivorna är i viloläge bruten vid en kontakt på
telefonapparaternas klyka.
Då en mikrotelefon avlyftes, slutes nämnda
klyk-kontakt, varigenom ström framgår över fingerskivan
och likriktaren L... Härigenom påverkas relä Rv
som inkopplar relä R.,, vilket i sin tur inkopplar relä
R... Detta senare erhåller självbindning över egen
kontakt och bryter relä R.,, som således varit slutet
blott ett kort ögonblick (några tiotal millisekunder).
Relä R, har kontakter som växla polariteten på
ledningen. Vid omvänd polaritet släppa likriktarna L1
således en kort strömimpuls genom alla selektorerna
på linjen, vilka därvid framflyttas ett steg, under den
tid relä R2 är attraherat.
Vid manövreringen av fingerskivan brytes i början
av varje impuls ledningens kortslutning över
likriktaren L.,, varför relä och därmed även relä
falla. Vid slutet av varje impuls, då ledningen åter
slutes över likriktaren L,, attraheras ånyo
impulsre-läet Äj, varigenom funktionerandet av reläerna R„
och R., upprepas. För varje polväxling, som sålunda
verkställes av relä Ä2, stegas alltså samtliga
selekto-rer på ledningen fram ett steg.
Samarbete mellan flera ledningar kan nås, genom
att anrop från annan ledning påverkar
linjeutrustningen som manövrerar selektorerna å den förra
ledningen.
Den erforderliga linjespänningen, som av
polväx-växlingsreläet R2 utsändes, är beroende av
ledningens motstånd och antalet selektorer. På ej allt
Fig. 7. L. M. Ericssons selektor med två magneter.
för långa luftledningar räcker det med ca 100 V, men
på kabelledningar förekomma 150—200 V.
En stor fördel med detta selektorsystem är, att
detsamma kan direkt samarbeta med automatiska
telefonväxlar, vilken anordning vid SJ kommit till rätt
vidsträckt användning.
Selektorn, som visas å fig. 7, är av
tvåmagnets-typ. Den ena magnetens ankare är försett med en
steghake, som vid anslag flyttar ett steghjul med
kontaktarmar ett steg. Den andra magnetens ankare
påverkar en spärrhake, som spärrar steghjulets åter-
192
4 juli 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
