Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
KEMI
Redaktör . EVERT NORLIN
UTSIVtN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN;
INNEHÅLL: Arsenikföreningar som träimpregneringsmedel, av överingenjör A. G. Paul Palén. — Litteratur.
Föreningsmeddelanden.
Arsenikföreningar som träimpregneringsmedel.1
Av överingenjör A. G. PAUL PALÉN.
Historik.
Iden kretsgång som man kan skönja i naturens
stora hushållningsplan spela bl. a. rötsvamparna
en viktig roll. I den mänskliga hushållningen
däremot, där träet, så länge människan funnits till, varit
ett av de viktigaste materialen för byggnader och
redskap av allehanda slag, är deras förstörande arbete
allt annat än uppskattat. Att trä ruttnar eller
förstöres av insekter och deras larver torde ha varit
en av de tidigaste erfarenheter som gjorts. I
kunskapen om våra förhistoriska förfäders liv och
leverne finnas stora luckor, som aldrig kunna fyllas
på grund av att det i dagliga livet mest använda
materialet, träet i regeln förstörts, så att man i de flesta
fall endast torde hava en ganska vag föreställning
om deras bostäder och viktigaste redskap. Ett
undantag göra de byggnadsverk eller delar därav,
som legat under vatten, varav en del finnas bevarade
ända till vår tid i form av pålbyggnader. Även i
våra torvmossar hava en del värdefulla fynd gjorts
i form av båtar, redskap och kläder m. m., som t. e.
de vackra fynden av vikingaskepp i Norge, några
svenska båtfynd m. m.
I och med iakttagelsen av träets förruttnelse
måste man väl antaga att våra urfäder även kommit
på tanken att på något sätt skydda detsamma mot
förstörelse. Ett av de viktigaste sätten lär nog ha
varit att bränna träets yta, vartill man säkerligen
kommit genom observationen, att gamla bränder ej
så lätt multnade. Snart nog torde man i trätjära,
som väl sannolikt erhållits första gången, då man
av en händelse lyckats få eld på en torrfura, ha
funnit ett bra skyddsmedel, och undan för undan ha
sedan en hel rad av bestrykningsmedel framkommit,
som t. e. linolja och andra oljor, ensamma eller i
förening med färgpigment, vilkas skyddsverkan
bestod i att hålla virket torrt, varigenom en av
livsbetingelserna för flera av våra mest aktiva
rötsvampar, en lämplig fuktighet, undanröjts. Senare
tillkommo en rad kemikalier med fungicid verkan. Till
dessa senare kan räknas vår svenska rödfärg, som i
vårt land före tillkomsten av
impregneringsförfaran-den i egentlig mening torde lia varit det viktigaste
i Föredrag i avd. för kemi och bergsvetenskap den 10 jan.
1936.
skyddsmedlet för utomhuskonstruktioner och vars
roll jag hoppas ännu ej på länge är utspelad.
De hittills nämnda skyddsmedlen äro emellertid
såsom bestrykningsmedel endast ett ytskydd, som till
en viss tid hindrar rötsvamparnas angrepp. I det
sålunda behandlade virket uppstå med tiden sprickor,
som blotta nya ej preparerade angreppsytor för de
överallt förekommande svampsporerna. På detta sätt
angripes träet förr eller senare av röta så framt ej
bestrykningarna med skyddsmedlet tillräckligt ofta
upprepas, vilket ju är en omständlig och dyrbar
procedur, som f. ö. för en hel del konstruktionsdetaljer
ej är möjlig. Därtill kommer att den moderna
tekniken ställer allt större fordringar på de använda
konstruktionsmaterialen, ej minst ur
säkerhetssynpunkt, och särskilt måste man akta på att ej någon
del av en konstruktion, som till äventyrs kan
vara svår att övervaka, plötsligt av en eller annan
orsak ger vika, vilket kan äventyra det helas
säkerhet och bestånd. Det torde i första hand lia
varit järnvägarna med sina särskilt stora fordringar
på driftsäkerhet, som framtvingat ett effektivt skydd
särskilt för sina slipers och även för broar, som förr
utfördes och ännu i vissa länder i stor utsträckning
utföras i träkonstruktion. Men även för andra
allmännyttiga inrättningar som telefon, telegraf och
kraftverk är driftsäkerheten av en utomordentlig
betydelse, varför man för deras ledningsnät snart nog
såg sig nödsakad att finna ett effektivt skyddsmedel
för de däri använda ledningsstolparna. Därvid
räckte det ej med endast ett ytskydd, utan man
måste tillse, att hela den del av träsubstansen, som
lätt angripes av röta, blir effektivt skyddad. Detta
kunde endast ernås genom att fullständigt
impregnera hela splintveden med ett skyddsmedel.
Kärn-virket är nämligen i de vanligast använda träslagen
redan i och för sig relativt oemottagligt för
röt-angrepp.
Bland alla de medel som försökts ha hittills endast
följande fyra fått någon större användning, nämligen
HgCl2 enligt kyaniseringsmetoden,
CuS04 enligt Boucheriemetoden,
ZnCl2 enligt vakuum-tryck-metoden och
Kreosot, numera vanligen applicerat enligt den
s. k. sparimpregneringsmetoden.
De tre förstnämnda metallsalterna uppvisa en god
14 mars 1936. häfte 3
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
