Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
KEMI
REDAKTÖR: EVERT NORLIN
■UTGIVEN AV SVENSKA
INNEHÅLL: Utvecklingen av Storbritanniens kemiska industri, av W. J. U. Woolcock.
Utvecklingen av Storbritanniens kemiska industri.
Av W. J. U. WOOLCOCK.1
Under åren närmast före kriget var Storbritanniens
ställning i avseende på den kemiska industrien
relativt blygsam, om man undantar de tunga
industrierna (alkali, svavelsyra m. fi.). Även om många
betydelsefulla upptäckter blivit gjorda inom landet
hade de icke fått vidare utvecklas därstädes, vilket
medförde att andra länder, som bättre förstodo
värdet av att äga en kemisk industri, skördade
frukterna av de gjorda upptäckterna.
Mer än någonting annat kom världskriget att klar
göra för det engelska folket hur viktigt skapandet och
vidmakthållandet av en kemisk industri är.
Betydelsen härav ligger ej så mycket däri, att ett land kan
producera kemikalier, om än detta är av största vikt,
men det som är ännu mera väsentligt är, att skolade
kemister och fysiker därigenom finnas tillgängliga,
som kunna verka för landets vetenskapliga
utveckling i fredstider och vara tillhands om krigets olyckor
komma.
Efter världskriget hade situationen i
Storbritannien förändrats, så att landet icke blott fått sina
tunga kemiska och sprängämnesindustrier starkt
utvecklade utan även erhållit ett tillskott i form
även avsevärd färgämnesindustri liksom även en
börjande industri för tillverkning av finare kemikalier.
Lagstiftningsåtgärder för den kemiska industriens
främjande.
De nya industrier som kommo till stånd under
skydd av krigstidens lagstiftning blevo genom det
inträdande fredstillståndet i ett slag ställda utan skydd
mot främmande länders försök att åter erövra den
engelska marknaden. Som bekant var Englands
politik tidigare en lång följd av år att tillåta fri och
ohindrad import. Utan tvivel var denna politik
fullt riktig när den tillkom för femtio år sedan, men
tiderna förändras och det blev småningom nödvändigt
att göra klart för sig, att man ägde vissa inhemska
industrier som visat sig vara livsviktiga för landet (de
s. k. nyckelindustrierna) och vilkas fortbestånd
ovillkorligen måste tryggas. Till en början gjordes
därför ett försök att erhålla tullskydd för sådana
industrier som exempelvis avsågo tillverkning av
färgämnen, fina kemikalier, vetenskapliga instrument,
optiskt glas m. m., men detta försök misslyckades. Un-
1 Föredrag i avdelningen för Kemi och Bergsvetenskap den
31 mars 1936. (Referat med stöd av föredragshållarens
manuskript.)
der tiden ökades lagren av dessa industriprodukter
i England och slutligen beslutade man sig för att taga
itu med frågan om skydd för färgämnesindustrien.
Vid denna tidpunkt var den åsikten allmän, att om
en vara tullbelades, så skulle följden bli att
konsumenten måste få betala mera för densamma. Senare
års erfarenheter lia visat att detta icke alltid är sant,
men vid den tidpunkten var blotta tanken på tullar
tillräcklig för att uppväcka ett starkt motstånd. Den
s. k. "Dyestuffs Act" som antogs år 1920 tillämpade
därför en annan metod, som visade sig framgångsrik
och som undvek användandet av tullar. Den bestod
helt enkelt i att förbjuda import till Storbritannien
av alla syntetiska organiska färgämnen, respektive
deras mellanprodukter annat än på licens, och denna
meddelades endast för sådana produkter som icke
tillverkades inom landet. Genom denna lagstiftning lye
kades man framskapa en engelsk färgämnesindustri,
som numera producerar mellan 90 och 95 % av hela
landets behov.
År 1921 tillkom en annan lag, den s. k.
"Safeguard-ing of Industries Act’’, som avsåg att dels skydda
de ovannämnda s. k. nyckelindustrierna med
undantag av färgämnesindustrien, som ju redan hade sitt
skydd, och dels att råda bot på den s. k. dumpningen.
Typiskt för den försiktighet med vilken man gått,
fram är, att det bestämdes att färgämneslagen tills
vidare endast skulle gälla för 10 år och den
sistnämnda industriskyddslagen endast under 5 år. I övrigt
vidtogos inga åtgärder för att skydda övriga grenar
av den kemiska industrien förrän den ekonomiska
krisen 1931 inträdde. Vid denna tidpunkt befanns
det att importen översteg exporten i sådan
utsträckning, att en finansiell kris hotade. Av detta skäl
antogs "The Abnorma! Imports Act", som medgav tullar
upptill 100 % på sådana varor, vilkas
importkvantitet var abnormt hög. Sålunda tullbelades citronsyra,
vinsyra, vinsten, aluminiumsulfat, alun och litopon
med 50 % av värdet. Denna lag var endast en
temporär åtgärd under sex månader i väntan på att den
mera permanenta s. k. "Import Duties Act" skulle bli
färdig. Denna senare bestämde en generell tull på
10 % av värdet på alla varor som inkommo till
Storbritannien från länder utanför imperiet. En särskild
nämnd tillsattes dessutom för behandling av de
frågor rörande tilläggstullar som eventuellt framläggas.
Genom dylika tilläggstullar ha många kemiska och
liknande produkter erhållit större skydd och den brit-
10 okt. 1936. häfte 10
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
