Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
att denna väg ej är framkomlig — det blir för dyrt
-att göra salt på detta sätt. "De norske Saltværker"
hade någon tid efter krigets slut en anläggning
arbetande med värmepump, men anläggningen nedlades
ganska snart. I Norge finnes f. n. en anläggning vid
Borregårds cellulosafabrik, där värmepumpindunstare
användes för indunstning av elektrolytlösning,
varvid koksalt erhålles. Metoden är utarbetad av docent
G. Ängel, och den årliga saltproduktionen är 2 500
ton.
Koenemanntransformatorn har ännu ej kommit
över försöksstadiet, och därför kan man ej bedöma
i vad grad den kan bliva användbar för en
indunstning av det slag, varom här är fråga.
Gipsbildningen på värmeytorna blir där densamma, som här
ovan framhållits vid multipelindunstare.
Inkaindunstaren är konstruerad för arbete med
billigt avfallsvärme, och där sådant finnes
tillgängligt vid västkusten, kan denna metod komma till
användning. Gipssvårigheterna förekomma icke vid
denna indunstningsmetod, ty värmetillförseln sker ej
samtidigt med avdunstningen. Härigenom kommer
gipsen att falla i vätskan och icke på värmeytorna
och erhålles därför som siam, som man lätt kan
separera från lösningen. Då avfallsvärme står till
förfogande, är denna indunstningsmetod den billigaste,
som man f. n. har, men då det gäller framställning av
salt ur havsvatten ligger det nog så olämpligt till, att
möjligheten att få billigt avfallsvärme är liten.
Man kan koncentrera havsvatten ej endast genom
indunstning utan även genom att avlägsna vattnet i
fast form genom frysning. Sedan någon tid har jag
arbetat på denna sak, och av de resultat, som
härvid erhållits, kan man nu se, att denna metod är
ekonomiskt möjlig. Den är mycket billigare än
in-dunstningsmetoderna och genom lämpliga
kombinationer vinnes rätt stora fördelar. Emellertid är det
förenat med ganska stora svårigheter att gå denna
väg och många tekniska problem ha därvid måst
lösas, av vilka följande är en del, nämligen
förhindrande av isbildning på kylytorna, förhindrande av
saltets infrysning i isen, kontinuerlig separering av
lösning från is, uppnående av tillräckligt högt fr-värde
för kylytorna samt gipsens bortskaffande på ett
ekonomiskt sätt.
Vi ha även en annan möjlighet att utvinna
havsvattnets salter, nämligen genom att använda
havsvatten i stället för vanligt vatten vid utlösningspro-
cesser, där erhållen lösning efteråt i alla fall skall
avdunstas. Sådant förslag har gjorts av ingenjör
V. Jernberg, nämligen att i samband med
bearbetning av fältspat på kali, aluminiumoxid och kiselsyra
använda havsvatten för upplösningen. Härigenom
erhålles havsvattnets salter, efter lösningens
indunstning, i koncentrerad form och kunna därför lät
utvinnas. Ett annat förslag av samme författare är att
extrahera alunskifferaska med havsvatten, varvid
syftet är detsamma som vid förra förslaget.
Sveriges import av koksalt är nu omkring 150 000
ton pr år och medelpriset ligger vid 31 à 32 kr. pr
ton, vadan hela importen representerar en summa
av nära 5 millioner kr.
Saltets användning inom landet framgår av
följande uppställning:
Saltning .................. .. 29 ton 21.5 %
Matsalt .................... . 16 11 12 %
Fodersalt .................. . 35 11 26 %
Vid kopparextraktion ....... .. 25 11 18,5 %
Till klor-alkalielektrolys .. 9 11 6,5 %
., saltsyrefabriikation ...... .. 3,2 >> 2,5 %
Inom färg-, fernissindustri ... .. 2.5 2,0 %
textilindustri ......... .. 2.0 11 1.5 %
., läderindustri ......... . . 1.5 11 1.0 %
Till olja, tvål etc............ . 1,2 11 0,9 %
Div. industrier ............. . 3,8 11 2,8 %
., andra ändamål ........ . 7 11 4,8 %
135 ton 100 %
I detta sammanhang är lämpligt att framhålla, att
vår import av andra natriumsalter är avsevärd.
Sålunda importera vi 100 000 ton natriumsulfat till ett
värde av 5 mill. kr. Värdet av vår import av
natriumhydrat, soda och vattenglas utgör inemot 5
mill. kr. Det sammanlagda värdet av dessa importer
nämligen koksalt och övriga natriumsalter utgör
alltså 15 mill. kr., och den koksaltkvantitet, som
dessa varor motsvara, utgör 270 000 ton.
Det ligger i öppen dag, att det för vårt land är
av en utomordentligt stor betydelse att kunna få
inhemsk salttillverkning. Detta är av vikt ej blott för
att förse landet med dess behov av koksalt, utan
även därför att, om vi kunna producera salt inom
landet till konkurrenskraftigt pris, vi ha möjlighet
att med detta som utgångsvara även tillverka andra
natriumsalter, vilka vi nu importera.
Om raffinering av aluminium och dess egenskaper.
Av civilingenjör VALDE OSKARSON.
Som bekant erhålles med Héroults metod för fram
ställning av aluminium genom smältelektrolys vid
900—1 000°C av aluminiumoxid upplöst i ett bad av
smält kryolit aluminium med en renhet av högst
99,7 % Al. Med iakttagande av särskilt urval
beträffande råmaterial och elektroder kan man komma
upp till en halt av 99,80 %.
De viktigaste föroreningarna äro järn och kisel
samt spår av Ti, Va, Mn, Cu, etc. Ett exempel på en
analys av vanligt förekommande
handelsaluminium är:
Al ........................99.55 % (som differens)
Fe ......................0,28 %
Si ........................0,15 %
Ti ......................0,01 %
Va ......................0,003 %
Mn ......................0,005 %
Cu ......................0,006 %
44
12 sept. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
