- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Kemi /
64

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

desamma kan sedimenteringshastigheten hos den lösta
substansen beräknas. Med kännedom om
sedimenterings-liastigheten och vissa andra lättbestämbara
egenskapstal hos systemet kan storleken av partiklarna eller
molekylerna beräknas. Vid fotograferingen användes en 18
fot lång kamera för att giva en bild av lämpliga
dimensioner och eliminera parallaxfel. Så små sträckor som
0,oo25 tum kunna lätt mätas på dessa fotografier.

Färgade substanser i färglösa vätskor kunna lätt
iakttagas och deras sedimenteringshastighet mätas. Om
såväl den lösta substansen som lösningsmedlet äro
färglösa kan en metod med bestämning av refraktionstalet
användas, dvs. ett ljusknippe, passerande genom
behållaren brytes i relation till koncentrationen hos den
osynliga, lösta substansen i den del av behållaren, där
sedimentet avsattes. Med ledning av ljusstrålens
vridning efter korrektion kan koncentrationen av den lösta
substansen, sedimenteringshastigheten och partiklarnas
storlek beräknas. Rotorns hastighet mätes medelst ett
stroboskop.

Med tillhjälp av ultracentrifugen har Svedberg och
hans medarbetare bestämt molekularvikterna hos olika
proteiner. Helt oväntade resultat erhöllos. Sålunda
visade sig många av proteinerna, i motsats till alla andra
slag av högmolekulära substanser, vara homogena, dvs.
bestå av molekyler av samma storlek. Ingen annan
metod för bestämning av molekularvikter har kunnat
påvisa detta faktum. En annan viktig omständighet,
vars betydelse ännu icke är fullt klarlagd, är den, att
molekularvikterna av de homogena proteinerna äro
enkla multiplar av en viss enhet, nämligen 34 500. Av
någon egendomlig orsak synes proteinmolekylen normalt
bestå av 1 till 192 enheter med molekylarvikten 34 500.
Inga homogena proteiner av mellanliggande storlekar
hava påvisats. Ännu mera förvånande är det faktum att
vid de större proteinmolekylernas sönderdelande vid
kemisk påverkan, vikterna av de uppkomna delarna även
äro underkastade denna lagbundenhet.
Ultramikrosko-pet har också för första gången möjliggjort erhållandet
av upplysning beträffande proportionerna av olika
molekularvikter i blandningar. Slutligen har det blivit
möjligt att bestämma molekularvikterna hos vanliga
saltmolekyler, såsom kaliumjodat, kvicksilverklorid,
cäsium-klorid o. d., och utomordentlig överensstämmelse har
erhållits med de bästa resultaten av vanliga metoder.

K. L.

Soyabönan. W. L. Bukleson. Ind. Ch. Eng. 1936,
S. 772.

Soyabönan var känd i Kina redan för 4 800 är
sedan och har i Kina och Japan varit en viktig
kulturväxt sedan äldsta tider.

Numera odlas den i Japan, Korea och två områden
i östra Kina. Före 1908 användes soyabönan nästan
enbart i dessa länder, vari den odlas, men senare har
den blivit en betydande exportartikel till jordens
flesta länder. Redan 1804 odlades soyabönor på
försök i U. S. A., men först 100 år senare började en
odling i större skala att komma till stånd och sista
årtiondet har denna utvecklats mycket hastigt. År
1924 uppgick skörden av bönor till ca 5 000 000
bushels och år 1935 hade den stigit till nära
39 637 000 bushels.

Soyabönan har följande ungefärliga
medelsammansättning: fukt 9,0 %, protein 36,5 %, fet olja 17,5 %,
kvävefritt extrakt 26,5 %, fiber 4,3 % och aska 5,3 %.
Sammansättningen hos olika varieteter av soyabönan
varierar ganska mycket ifråga om sammansättningen
beroende på art, jordens beskaffenhet och klimatet.
Fröodlare kunna genom systematiska odlingsförsök
modifiera sammansättningen i olika önskade riktningar.

Soyabönolja från en varietet, benämnd "Mammoth
Yellow", har visat följande egenskaper:

Spec. vikt 25°/25°C 0,9203, n " 1,4730, jodtal

(Hanus) 128,0, förtvålningstal 189,5, syretal 0,5,
mättade syror 11,5%, omättade syror 83,5 % och
oförtvål-bart 0,6 %.

En synnerligen värdefull produkt är även det malda
mjölet från extraherade eller pressade bönor, vilket
har följande medelsammansättning, vilken kan variera
något, beroende på extraktionsmetoden:

Torrsubstans ............................91,85 %

Råprotein ..................................41,41 %

Eterextrakt ..............................5,05 %

Aska ..........................................5,70 %

Råfiber ......................................7,50 %

Totalt kväve ............................6,63 %

Kalcium ....................................0,27 %

Fosfor ......................................0,45 %

I U. S. A. framställas av soyabönan en mångfald
produkter, nämligen födoämnen såsom soyabönmjöl
(till människoföda), matolja, kakor och mjöl för
utfodring av olika husdjur, teknisk olja till såpa o. d.,
oleomargarin, till fernissor och läcker, linoleum,
vaxduk och oljekläder, plastiska ämnen, limämnen osv.
Kvaliteten hos soyabönolja var tidigare mycket ojämn
och emellanåt icke så tillfredsställande. Genom
förbättring av metoderna för oljans utvinnande och
raffinering har oljan numera blivit av mera jämn och
god beskaffenhet.

Enligt A. S. T. M:s tentative specification för rå
soyabönolja, reviderad 1933, måste den fylla följande

fordringar:

Fast bottensats ...... högst 2,5 %

Upphettningsförlust vid

105—110°C ....... „ 0,1 %

Spec. vikt vid

15,5/15,5°C ........minst 0,924

Syretal.............. högst 3,o %

Förtvålningstal ......minst 190

Jodtal enligt Wijs.......131

Färg icke mörkare än en ny beredd lösning av l,o g
kaliumdikromat i 100 cm3 ren svavelsyra av spec. vikt 1,84.

Särskilt anmärkningsvärd är soyabönoljans alltmer
ökade användning för tillverkning av färger och
fernissor. Enligt undersökningar, som utförts av
Illinois Agricultural Experiment Station, kan i olja till
målarfärg inblandas till 30 % och däröver, under
förutsättning att oljan behandlats på lämpligt sätt och
att passande torkmedel tillsättas. I fernissor,
linoleum och impregneringsoljor för vävnader
(presenningar, oljekläder) o. d. kan 20—25 % soyabönolja
inblandas.

För användning i tvålar måste den hydreras och då
kunna 20—25 % tillsättas. Soyabönolja användes
med fördel som bindemedel för sanden i gjutformar.
Sulfonerad soyabönolja har omfattande användning
vid läder- och skinnbehandling, för tygtryck och ett.
flertal liknande ändamål.

Ett mycket värdefullt råmaterial är den i
soyabön-mjölet ingående proteinen. Härav kunna framställas
mera hårda och mjuka plastiska ämnen. Dels kan
den användas med stor fördel vid papperslimning.

Av denna protein framställes ett lim, vilket visat
sig kunna ersätta kasein vid tillverkning av vissa slag
av plywood. Limmet är nämligen vattenfast och av
stor bindekraft.

En möjlig men för närvarande i U. S. A. för
dyrbar användning av soyabönmjöl är till
kvävegödningsmedel i jorden. I Japan användas stora kvantiteter,
1—1% mill. ton per år, soyabönmjöl för detta ändamål.

Av det föregående framgår, att soyabönan är en av
de mera värdefulla kulturväxter, som finnas.

E—t N—n.

64

8 aug. 1930

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:33:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936k/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free