Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
i full drift i Tyskland, och tre andra äro tagna i bruk
under årets lopp. De tyska fabrikernas driftresultat
ha helt motsvarat förväntningarna, som man satt till
dem efter laboratorieexperiment och provfabrikation.
På grund därav har Fischerförfarandets tekniska
betydelse insetts både i Tyskland och i utlandet. Som
man ser, rör det sig numera icke om
försöksanläggningar utan om tillämpning av ett i Tyskland fullt
utarbetat förfaringssätt. Det är väl därför ej
obefogat att nu ställa frågan, huruvida icke även Sverige
skulle ha skäl att tillägna sig dessa erfarenheter.
Fischerförfarandet sönderfaller i två delar.
Fabrikationens första del består i framställningen av
syntesgas, en blandning av cirka 2/3 väte och 1/3
koloxid. Den senare delen består i syntesgasens
omvandling i kolväten. Yi se av tab. I hur mycket
syntesgas som fordras för framställning av 1 kg bensin,
likaså hur stor förbrukningen är per timme och per
år för framställning av 25 000 ton årligen —
storfabrikationens minsta möjliga skala. Till siffrorna
i denna tabell skola vi senare återkomma. Särskilt
viktigt är att fasthålla, att till 1 kg bensin erfordras
10 m3 syntesgas.
Tab. I. Erforderliga syntesgas-mängder för
bensinframställning.
För 1 kg bensin För 25 000 ton årlig framställning behov
m3 per timme 1000 m3 per år mill. m3 1000 ton
Väte........................ 6 18 150 13,5
Koloxid ................ 3 9 75 95
Syntesgas ............ 10 30 250 140
Vid Fischerförfarandet är det fullkomligt likgiltigt
vilka råprodukter som användas för gasernas
framställning. I Tyskland användas koksugnsgas, koks,
stenkol och brunkol. I Sverige, där dessa produkter
fattas, stå däremot trä, träkol, torv och vattenkraft
till förfogande. Möjligheterna att framställa
syntesgas ur dessa produkter äro så talrika, att en
uttömmande behandling av frågan om vilket
utgångsmaterial och vilket förfaringssätt som under vissa
förhållanden vore mest lämpligt ej här kan upptagas.
Låt oss i stället se, hur man gått till väga i Tyskland.
I den första fabriken, belägen i Ruhrområdet,
använde man koksugnsgas och hyttkoks, beroende på
överflödet av dessa produkter. Den, som för några
år sedan med nattåg rest genom västtyska
industriområdet, glömmer väl aldrig den storslagna anblicken
av jättefacklorna, som kastade sitt sken högt mot
natthimmeln, den ena efter den andra, oavbrutet
under den timslånga färden. I dessa dag och natt
brinnande eldpelare uppbrändes överflödiga
koks-ugnsgaser. Reste man på dagen, förskräcktes man
över de till berg sig upptornande koksvarphögarna,
vilka särskilt under lågkonjunktur växte i
oroväckande grad. Orsaken låg däri, att efter! rågan på
koks icke kunde hålla jämna steg med behovet av
biprodukterna, särskilt bensol. Därför voro koks och
koksugnsgas självskrivna utgångsprodukter vid den
första Fischeranläggningen.
Den andra fabriken byggdes i ostelbiska
brunkolsdistriktet i Mellantyskland. Här var brunkolet det
givna utgångsmaterialet. Det beredde inga som helst
svårigheter att lägga om syntesgasfabrikationen efter
den nya produkten. När sedan den tredje och fjärde
fabriken uppfördes — återigen i Rhenlandet — hade
det ekonomiska läget betydligt ändrat sig.
Vitt-grenade fjärrledningar fördelade den förut till ingen
nytta förbrända gasen över stora områden i
Väst-och Mellantyskland, vilkas städer och större
samhällen därigenom försågos med bränn- och lysgas.
Den tredje fabriken begränsade sig därför till
användande av koks, som vanns vid den egna driften. På
annat sätt måste fjärde fabriken lösa
syntesgasfram-ställningsproblemet. Den återuppblomstrande
järnindustrien slukade sådana massor av koks, att man
nu icke längre kunde tala om ett koksöverskott.
Stenkolsindustrien lider emellertid sedan gammalt av
svårigheten att avsätta en viss sort av det vid
anrikningen utfallande kolet, medan de andra sorterna
äro starkt efterfrågade. Stenkolsverken sågo nu en
lycklig möjlighet att använda denna svårsålda kolsort
till bensinfabrikation och framställde därur vattengas
och väte. Detta är det fjärde tills denna dag i stor
skala genomförda förfaringssättet för framställande
av syntesgas. Jag behöver här icke närmare ingå på
dessa förfaringssätt, då de ju alla äro utan betydelse
för Sverige.
Skulle Sverige börja tänka på självförsörjning
ifråga om bensin, så måste denna stödja sig på trä,
träkol, torv eller vattenkraft. Vid urvalet av det
lämpligaste materialet måste vi göra klart för oss,
att det här rör sig om ofantliga mängder, även om
Fischersyntesen arbetar räntabelt med en fjärdedel
av de mängder, som erfordras vid Bergiussyntesen.
Tab. II visar behovet per år av ved, träkol,
torv-briketter eller vattenkraft vid en 25 000 ton fabrik.
Till jämförelse ha i samma tabell upptagits de
mängder ved, träkol och elektrisk energi, som årligen
förbrukas i Örebro och Västmanlands län. För
torv-briketter har Sveriges bränntorvproduktion angivits
som jämförelsetal. Elektrisk kraft räcker givetvis
endast till elektrolytisk framställning av väte.
Användes vattenkraft, så behöver man dessutom 240 000
m3 träkol för beredning av koloxid. Tabellen visar,
att intet län ensamt disponerar över tillräckligt stora
råvarumängder för en anläggning i minsta möjliga
skala, men väl flera län tillsammans. Ställes landet
inför nödvändigheten att självt syntetiskt producera
hela sitt behov av bensin, så äger det även de
därtill nödvändiga råvarumängderna. Ty ur den årliga
tillväxten av trä i Sverige skulle man kunna
producera 3 gånger så mycket bensin som landet för-
Tab. 11. Årligt råvaru- och energibehov vid en
25000 ton-fabrik.
Ved 1000 fm3 Träkol 1000 m3 Torvbri- ketter 1000 ton [-Vattenkraft-] {+Vatten- kraft+} 1000 hkr
För bensinsvn-
tesen ........................650 900 300 90
[-Jämförelsesiffror...............2-]
{+Jämförelse-
siffror...............2+} 737’ 10812 j 30* 823
1 Årsförbrukningen i Örebro och Västmanlands län
1920/23.
2 Årsförbrukningen i Örebro och Västmanlands län 1923.
3 Årsförbrukningen i Örebro och Västmanlands län 1934.
* Bränntorvproduktion 1934.
90
12 sept. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
