Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik
åtminstone ytterligare en materialkonstant. Många
hypoteser föreligga. Sålunda har man ansett sig
kunna iakttaga, att smörj förmågan växer med
adhe-sionen mellan oljan och lagermetallen (Bachmann,
Brieger, Büche m. fi.) eller med ytspänningen
(Schiebel, Körner) eller med molekylernas
benägenhet för strömningsorientering (Vieweg, Kluge)
m. m. Samtliga dessa hypoteser ha hitintills varit
utan inflytande på lagerteorien, dels emedan någon
entydig definition på smörjförmåga icke formulerats,
dels emedan de iakttagna effekterna icke kunnat
bringas i något matematiskt samband med lagrets
funktion.
Helt nyligen har ett intressant bidrag till denna
fråga framförts av Klemencic.1 Den nya
tankegången förefaller mig plausibel och ägnad att korrigera
vissa logiska fel i den nuvarande lagerteorien samt
låter sig matematiskt formuleras på ett sätt, som
möjliggör en direkt utbyggnad av den gängse teorien,
varför en kort redogörelse synes mig befogad, trots
att de avgörande experimentella bevisen ännu
fattas.
Den förste, som betraktat smörjningsproblemet ur
hydrodynamisk synpunkt, är Petroff. Förutom
den inre friktionskoefficienten, viskositeten, införde
han i sina beräkningar ytterligare en
materialkonstant, den yttre friktionskoefficienten, definierad som
förhållandet mellan skjuvspänningen i vätskans fasta
gränsyta och ett ändligt språng i
tangentialhastig-heten i gränsytan. Alla efterföljande experiment med
utströmning, rotation av koaxiala cylindrar och kulor
m. m. hava visat, att för varje undersökt vätska och
väggmaterial den yttre friktionskoefficienten är
oändligt stor, dvs. att ingen glidning existerar mellan
vätskan och den fasta väggen. Klemencic anför nu,
och detta med rätta, att de angivna försöken endast
omfattat skjuvspänningar, som vida understiga dem,
som kunna uppkomma i ett glidlager. Denna
skjuvspänning (r) är proportionell mot viskositeten och
mot hastighetsgradienten i normalens riktning eller
dv
r = —/X g— (Newtons lag). I naturen förekomma inga
oändligt stora krafter. Det är därför icke möjligt, att
vätskan skulle kunna uthärda huru stora
skjuvspänningar som helst eller m. a. o., om skjuvspänningen
blir tillräckligt stor, så bör en glidning mellan vätska
och vägg uppkomma. Klemencics hypotes innebär
nu, att vid ett, av vätskan och väggmaterialet,
bestämt värde på skjuvspänningen (t„) glidning
inträder och fortsätter med konstant värde på
skjuvspänning. Vid lägre värden än %0 gälla de klassiska
rand-villkoren. Denna hypotes låter sig lätt inordnas i den
vanliga lagerteorien och skiljer sig från denna endast
beträffande randvillkoren, som framgår av
efterföljande exempel:
Den hydrodynamiska grundekvationen vid
endi-mensionellt smörjningsproblem är
32 v dp
^ dy2 dx
d 7)
Då v och således även — är oberoende av y er-
dx
hålles genom integration
i Die Haftfestigkeit von öl an Metall als Mass für die
Schmierfähigkeit bei gemischter Reibung von A. Klemencic,
Ing. Arch. 6, 1935, S. 183.
Fig. 2.
Inträffar glidning i gränsytan y = k, bestämmes C^ av
t„ = a , = h –––\- Ci och således Cl — T0—h —
n d y d x 1 dx
varav
3 v d v
fi . = - [y — h) -(- r0 samt efter ytterligare en
o y d x
integration
C2 bestämmes av villkoret v = — V för y = 0. där
glidningen är 0
ju judx\2 /
Med detta modifierade värde på v kan härledningen
fortsättas enligt den klassiska teorien.
Klemencic har genomfört beräkningen för ett
axiallager av Michell-typ. För detaljer hänvisas till
uppsatsen i Ingenieur-Archiv. Här visas endast i fig.
2 de områden, inom vilka glidning inträffar. Vid en
viss belastning börjar glidning i bakändan av
blocket (området I); vid ökad belastning därefter
glidning jämväl i planet (området II) och slutligen vid
än ytterligare ökning av belastningen även i mitten
av planet (området III).
Av principiell betydelse är det förhållandet, att den
nya teorien är användbar även vid halvtorr friktion,
vilket icke är fallet med den klassiska teorien. När
blockets bakända kommer i beröring med planet, blir
nämligen enligt den klassiska teorien trycket oändligt
stort. Det är således enligt denna omöjligt att
åstadkomma metallisk kontakt mellan lagerytorna. Då så
i verkligheten kan inträffa, har man sökt kringgå
denna svårighet genom att antaga, att lagerytorna
icke äro exakt plana eller cylindriska utan försedda
med ojämnheter. Den metalliska kontakten mellan
lagerytorna börjar, menar man, när två av topparna
komma i beröring med varandra. Detta
resonemang är, ehuru för närvarande allmänt accepterat,
dock ologiskt ty, vare sig ytorna äro släta eller
ojämna, så bildas vid den första metalliska beröringen
21 mars 1936
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
