- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Mekanik /
43

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mekanik

ningarna, som utgöra faran för en deformation.
Huruvida några undereökningar gjorts rörande denna
deformationsfara har sig artikelförfattaren icke
bekant, men att den i många fall kan föreligga får väl
anses vara tydligt.

Gör man tillsvidare det villkorliga antagandet, att
differensen mellan de permanenta
formförändringarna för en belastningsperiod icke får överstiga ett
viset värde, så kunna de gränser inom vilka
belastningen får växla, lätt angivas. För ett material
med en sträckgräns av as — 25 kg/mm2 och n = 5
har detta visats i fig. 17. Gränserna ligga som
väntat mycket nära varandra vid högre spänningar
och sammanlöpa vid sträckgränsen.

För närvarande kunna icke några ovillkorliga skäl
för en dylik begränsning av spänningsväxlingarna
påvisas, men i princip synas de föreligga.
Sammanställer man de nyssnämnda gränserna med de, som
gälla med hänsyn till brottfaran, så förefaller det
vara lämpligt att för materialansträngningen i
förstone draga gränserna rätlinigt från
utmattningsspänningen vid lika pius- och minusvärden till
sträckgränsen, således på det sätt, som tidigare
föreslagits för en förenkling av utmattningsproven (se
Teknisk tidskrift, haft. 19, 1935, sid. 186).

Så mycket de hittills bekanta resultaten från
undersökningar av materialiernas dämpning kunnat
analyseras i avseende på relationen mellan det
specifika arbetet och vinkelförändringen, kunna desamma
tagas som bevis för riktigheten av den här
uppställda hypotesen för funktionen mellan spänning
och formförändring. En närmare prövning av den
senare under beaktande av de materialkonstanter,
som ingå i förestående formler är givetvis dock
nödvändig, särskilt om man vill draga de konsekvenser
av teorien, som här gjorts.

Här i landet torde hittills försök med dämpning
ej hava genomförts i någon större utsträckning.
Med ali säkerhet kunna dylika prov emellertid i
högre grad än andra möjliggöra en mera allsidig
bedömning av egenskaperna hos ett material. Vårt
svenska stål förtjänar säkerligen att i detta
hänseende bliva prövat och skulle därvid helt visst visa
sig vara i besittning av egenskaper, som i många
fall möjliggjorde en utnyttjning i högre grad än den,
som nu ofta förekommer.

Sammanställning av de använda beteckningarna.

An — totalt arbete, som genom en normalspänning
tillförts en volymenhet av materialet.
At = totalt arbete, som genom en tangentialspänning

tillförts en volymenhet av materialet.
Ar = totalt arbete, som vid vridning i genomsnitt
tillförts en volymenhet av materialet.
A\ = totalt arbete, som vid vridning tillförts en
volymenhet av materialet, då sträckgränsen uppnåtts
vid ett inre skikt.
Al,- = genomsnittligt totalt arbete pr volymenhet vid
vridning.

a = koefficient i spänningsfunktion.
b = bredd av rektangulär sektion.
ß = förhållande mellan t och o.
c = koefficient i spänningsfunktion.
E = elasticitetsmodul.

g = formförändring pr längdenhet vid normalspänning.
e0 = formförändring pr längdenhet i ytterskikt vid
böjning.

Fig. 17. Spänningsgränser vid variabla belastningar.

Sp = permanent formförändring vid normalspänning.
«s = formförändring vid sträckgränsen.
G — skjuvelasticitetsmodul.
y — vinkelförändring vid tangentialspänning.
y0 = vinkelförändring i ytan av en rund stav.
ys = vinkelförändring vid sträckgränsen.
ii = avstånd till neutralaxeln vid rektangulär sektion.
2 ho = höjd av rektangulär sektion.

1; = formförändringskoefficient vid proportionalitet

mot avståndet från neutralaxeln.
ti = materialdämpning per volymenhet i allmänhet och

vid normalspänning.
Ob = materialdämpning per volymenhet vid böjning.
tit = materialdämpning per volymenhet vid
tangentialspänning.

tit = materialdämpning per volymenhet vid vridning.
tis = materialdämpning per volymenhet vid vridning, då

sträckgränsen uppnåtts vid ytterskiktet.
ti’t = materialdämpning per volymenhet vid vridning, då

sträckgränsen uppnåtts vid ett inre skikt.
m = förhållandet mellan töjning och tvärkontraktion.
Mb = böjmoment.
Mr — vridmoment.

ii = exponent för formförändring resp.
vinkelförändring.

r = radien hos ett godtyckligt skikt av en rund stav.

r0 = yttre radien av en rund stav.

r’0 = yttre radien av en rund stav, då sträckgränsen

uppnåtts vid ett inre skikt.
a = normalspänning.
ös = sträckgräns vid normalspänning.
t = tangentialspänning.
ts = sträckgräns vid tangentialspänning.
tp = specifikt dämparbete i allmänhet och vid
normalspänning.

ipt = specifikt dämparbete vid tangentialspänning.
y>r = specifikt dämparbete vid vridning.

Litteraturförteckning.

[1.] Heft 335 der Forschungsarbeiten auf dem Gebiete des
Ingenieurwesens, herausgegeben vom Verein deutscher
Ingenieure, Berlin 1930.

18 april 1936

43

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:33:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936m/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free