Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
oC- * /S°
E/a&hska axe/n
\ Rodrets tyngdpunkt.
Fig. 3. Resulterande luftkraft pà flygplanvinge vid olika anfallBvinklar.
yttre kraften upphör söker vingelementet på grund
av elasticiteten i vingen att återtaga sitt
ursprungliga jämviktsläge. Vingelementet utsättes därvid
fölen acceleration. Om nu tyngdpunkten för detta
ligger bakom den elastiska axeln, vilket vanligen är
fallet, uppstår på grund av trögheten ett moment,
som söker vrida vingen, så att en större anfallsvinkel
erhålles. Härvid ökas även luftens upptryck på
vingen, och detta bidrager ytterligare att höja
densamma. Efter passerandet av jämviktsläget utsättes
vingelementet för krafter och moment i motsatt
riktning, varvid vingens förvridning upphäves, och
under den efterföljande rörelsen nedåt får vingen på
grund av tröghetskrafterna en förvridning i motsatt
riktning, så att anfallsvinkeln minskas. Härigenom
minskas vingens bärighet, och detta bidrager även att
tvinga vingen nedåt. Vid dessa
anfallsvinkeländ-ringar förflyttar sig dessutom angreppspunkten för
den resulterande luftkraften på sådant sätt, att
vingens förvridning underlättas. Detta framgår av fig. 3,
i vilken den resulterande luftkraften för en
vingpro-fil angives till relativ storlek, riktning och läge för
olika anfallsvinklar.
Vingen kommer sålunda genom dessa
anfallsvin-keländringar att utsättas för luftkrafter, vilka söka
underhålla den påbörjade rörelsen. Storleken av
dessa krafter växer vid en och samma
svängnings-rörelse med kvadraten på flyghastigheten.
Vid den ovannämnda rörelsen uppträder
emellertid ytterligare en ändring av anfallsvinkeln.
Utsättes vingen för en flyghastighet v och vingelementet
rör sig uppåt med en hastighet w, kommer anfalls-
w
vinkeln att minskas med en vinkel = arc tg
v
Rör sig elementet nedåt, kommer anfallsvinkeln att
ökas med samma belopp. Dessa
anfallsvinkeländ-ringar komma att giva upphov till luftkrafter, vilka
söka dämpa svängningsrörelsen. Vid en och samma
svängningshastighet w blir vid ökad flyghastighet
den uppkomna anfallsvinkeländringen mindre och
därmed även dämpningen. Härtill kommer även av
vingmaterialets inre friktion förorsakade
dämpningen. Denna är i allmänhet vid träkonstruktioner
betydligt större än vid metallkonstruktioner.
Av ovanstående framgår sålunda, att de
luftkrafter, som söka underhålla svängningsrörelsen, växa
med flyghastigheten, under det att de krafter, som
verka dämpande, avtaga. Detta medför, att över en
viss kritisk hastighet taga krafterna av det
förstnämnda slaget överhand, och vingen kommer i
svängning. Det framgår även att följande egenskaper
hos vingen böra eftersträvas för att minska risken
för böjnings-vridningssvängningar:
+
a) Vingsektionens
tyngdpunktsavstånd bakom den
elastiska axeln bör vara
så litet som möjligt. Kan
tyngdpunkten placeras i
eller framför den elastiska
axeln, omöjliggöres
svängningar av ifrågavarande
slag.
b) Stor böjnings- och
torsionsstyvhet. Särskilt
torsionsstyvheten är av
stor betydelse. Man har
även funnit att
egenfre-kvenserna för rena
böjnings- och
vridningssväng-ningar böra ligga så långt
ifrån varandra som
möjligt.
c) Liten vingvikt för
att minska uppträdande
masskrafter.
Är vingens eller
stabilisatorytans bakkant
försedd med ett roder kan,
som redan nämnts, detta
giva anledning till
svängningar. I fig. 4 antydes
hur en kombinerad
vrid-nings-rodersvängning kan
uppstå. Under den
elastiska vridningssvängning-en kommer rodret, om
detta icke är fullständigt
stelt förenat med vingen,
och om dess tyngdpunkt
ligger bakom roderaxeln,
vilket vanligen är fallet,
på grund av
masskrafterna att utföra en
svängningsrörelse på sätt, som
figuren visar. Den av
rodrets rörelse uppkomna ändringen av luftkraftens
moment omkring den elastiska axeln bidrager till att
underhålla svängningsrörelsen. Huru den
resulterande luftkraften ändras på en symmetrisk vingprofil
vid roderutslag framgår av fig. 5. Vid ett roderutslag
nedåt ökas den resulterande kraften samtidigt med
\ Mo no en/ på gröna/ av
I vingens e/as//c//e/ ,
| Ma&s frojhehkraff
Fig. 4. Vridnings- och
rodersvängning. För vinnandet av större
tydlighet har i denna figur
ving-sektionerna för de olika
tidsmomenten ritats helt skilda från
varandra, under det att det varit
riktigare att rita dem över
varandra och låta vridningen ske
omkring en och samma punkt
motsvarande den elastiska axeln.
Fig. 5. Resulterande luftkrafter för symmetrisk vingprofil med roder
vid olika roderutslag och konstant anfallsvinkel.
18 18 jan. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
