Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik
Kanalerna längs skeppssidan äro så breda och höga,
att man kan gå upprätt i desamma, och genom de
talrika med skjutluckor försedda
inblåsningsöppning-arna kan man kontrollera fruktens tillstånd, när
denna, så som ofta är fallet, stuvas oemballerad i s. k.
’"bins" med ca 40—60 kv.-fots golvyta. I dessa
"bins" staplas bananklasarna i två lager på ände,
och ovanpå detta lägges ett horisontellt lager (fig. 7).
Från italienska Somaliland, Afrikas ostkust,
kommer varje klase emballerad i halm och blad i öppna
8-kantiga "crates", för att skydda frukten mot stötar
vid inlastningen, som försiggår på pråmar vid öppen
kust. Från franska Guinea (Konakry) komma
bananerna emballerade i halm, inslagna i papper. En
liknande emballeringsmetod användes på Martinique
och Guadeloupe, där varje klase först omslutes av
ett lager papper, utanför detta finnes ett ca 2y2 cm
tjockt lager av halm och utanpå detta antingen två
lager medeltjockt eller ett lager tjockt papper,
varefter det hela snöres med starkt bindgarn. Papperet
vikes eller rullas in vid ändarna på så sätt, att det
i varje ände blir en ca 20 cm rund öppning, genom
vilken luften kan tränga in. Då klasarnas längd icke
är lika, varierar längden av buntarna från 60—120
cm, vilket försvårar stuvningen. Äro klasarna mycket
små, emballeras två klasar i samma paket.
Några dagar innan fartyget inkommer till
lastningsplatsen, sätter man i gång kylmaskinerna, så
att man kan vara säker på, att dessa fungera och
för att avlägsna den värme, som på barlastresan har
trängt in genom fartygets isolering, ty till och med
om fartyget är helt målat i vitt för att reflektera den
starka tropiska solen, och om man skyddat däcken
med solsegel mot de direkta solstrålarna, kommer på
barlastresan isoleringen att uppvärmas betydligt, och
denna värmemängd måste avlägsnas, innan lastningen
kan påbörjas. Före fartygets ankomst har frukten
medelst järnväg, lastbilar eller pråmar transporterats
till skeppningsorten och ligger upplagrad i
lagerskjul, som i bästa fall äro försedda med kylanläggning,
så att frukten ibland har varit utsatt för "precooling",
dvs. är något kyld på förhand.
Inlastningen sker med hjälp av transportörer,
vilkas ena ända står på kajen, under det den andra
skjutes in genom lastporten på mellandäcket. Den
vanligaste lastningsmetoden är dock "from hand to
hand", dvs. arbetarna bilda en dubbel
langningskedja, som langar eller kastar buntarna till varandra.
Ligger fartyget till ankars på öppen redd, är detta
den enda metod, som kan komma till användning.
Under lastningen arbetar kylanläggningen oavbrutet,
dock måste man på några platser med hänsyn till
negerarbetarnas hälsa stoppa luftcirkulationen i den
del av lastrummet, där lasten för ögonblicket
instuvas. Man måste nämligen sörja för att snarast
möjligt få temperaturen ned till 13°C, vilket kan
åstadkommas inom ca 48 timmar. Därefter hålles
på resan en konstant temperatur på 12 à 13°C.
En förstklassig kylanläggning består av två
maskiner, av vilka den ena står som reserv, dock kör
man ibland med båda maskinerna under de första 48
timmarna för att få ned temperaturen så fort som
möjligt. Sedan transporttemperaturen uppnåtts, kör
man endast med den ena maskinen och även denna
kan under vintertiden visa sig vara för stor, varför
man måste reglera dess varvantal eller avställa en
Fig. 7. Interiör av lastrum på M/S "Fort de France", "Fort Riohepanse"
och "Fort-Royal".
eller flera kompressorcylindrar. Allteftersom
klimatet blir kyligare, faller nämligen anspråken på kyl
maskineriet ned till ca 20 % av den kapacitet, man
har bruk för i tropikerna. Vintertiden kan det till
och med bli nödvändigt att helt stoppa kylningen
och i stället uppvärma lastrummen i de fall, då den
i lastrummen utvecklade värmen icke är tillräcklig
för att hålla den önskade temperaturen.
Uppvärmningen sker på så sätt, att cirkulationsvätskan
uppvärmes i en apparat, där värmen alstras antingen
med ånga eller elektrisk ström, ev. avgaser från
motorn.
I ankomsthamnarna sker utlossningen antingen
med skeppets egna lossningsanordningar eller med
kranar på kajen. I Le Havre och Rouen liksom på
många andra platser bl. a. i de flesta engelska
hamnar, där det lossas frukt, har man, som jag förut
omtalat, transportörer, som arbeta enligt
paternoster-principen. Dessa transportörer äro försedda med
räkneapparater och automatiska stoppanordningar,
och magasinen, till vilka frukten lossas, hava
kylanläggningar till bruk om sommaren och
värmeanläggningar till vinterbehov. I flera franska
hamnar gå järnvägsspår in i magasinen, så att
järnvägsbolagens kylvagnar kunna lastas direkt från
transportörerna. Temperaturen i magasinen hålles ungefär
vid 18° C, men denna varieras dock efter situationen
på fruktmarknaden. Är efterfrågan för ögonblicket
dålig, hålles en lägre temperatur, är efterfrågan
däremot livlig, påskyndas mogningen genom en högre
temperatur. Fuktighetsgraden, kolsyreprocenten och
luftcirkulationen i magasinen måste noga
kontrolleras för att undgå fel vid mogningsprocessen.
Under det att äpplen äro en tämligen oöm frukt,
dvs. tål lång tids transport och lagring vid ca 0°C,
är det däremot genast besvärligare att transportera
päron, som måste hållas vid en möjligast jämn
temperatur av 0,5°C, persikor vid 1°C och vindruvor vid
3°C. Härav framgår, att stora anspråk ställas på
kylanläggningen, om man skall hålla olika
temperaturer i olika lastrum, för den händelse man samtidigt
skall transportera bananer, äpplen och apelsiner,
under det att man kan använda ett mera enkelt
system, om man skall transportera endast ett slags frukt
åt gången.
I korta drag består kylanläggningen (fig. 8) i
frukt-transportfartyg av tre huvuddelar: kompressorn,
kondensorn och förgasaren. Som kylmedium användes
19 sept. 1936
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
