Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik
effrkl/ /orm
Fig. 9. Riktig och felaktig sektion av
racerbåtsroder.
av det totala motståndet, och
då lönar det inte mycket med
skrovformer, som bliva oerhört
dyrbara i tillverkning. Vid
högre hastighet ökas
luftmotståndet mycket fort. När man
kommer till 60’ knop har det
redan kommit till en tiondel
av totala motståndet och då måste det ägnas tillbörlig
uppmärksamhet.
Medan jag är inne på strömlinjefrågan kan det vara
lämpligt att tala något om de roder, som användas till
snabbgående båtar. På fig. 9 har jag visat två olika
roder-sektioner. Den övre visar ett snitt genom ett s. k.
strömlinjeformat roder. Denna sektion tror man i regel vara
den rätta, utan att alis tänka på hur den verkar mot
vattnet. Den tjocka föränden tvingar ut vattnet från
roderbladet så, att lufthålor bildas på bägge sidor om detta.
Styrverkan blir därigenom ganska ringa, emedan rodret
måste vridas över lika mycket som luftrummets djup,
innan styrverkan uppnås. Vid stöttning är denna form
icke lämplig, emedan dödgången blir lika stor som
lufthålans avstånd från bladets sidor. Racerbåtsroder böra i
stället utföras med sådan form som på den nedre bilden.
Denna form tvingar alltid vattnet att smita efter bladets
sidor och därför erhålles god styrverkan vid alla
hastigheter. Möjligt är att den förstnämnda sektionen gör
mindre motstånd, men det är viktigare att god
styrverkan erhålles än att vinna någon bråkdel motstånd.
Racerbåtarna hava hittills uteslutande byggts av trä,
På senare tid har dock även rostfritt stål kommit till
användning som bordläggningsmaterial. Visserligen bara
som experiment än så länge, men har isen blivit bruten,
brukar resten gå av sig själv. Alltnog har jag
tillsammans med Fagersta bruk genomfört ett par
försöksbyggen, som åtminstone visa vägen för fortsatt arbete med
detta utomordentliga material. Den hårda och sega
plåten är ett verkligt önskematerial för båtbygge och
den plankpolerade ytan erbjuder ett minimum av
friktionsmotstånd. Ingen preparering eller efterbehandling
behöver företagas. I och med plåtarnas fastsättning är
bordläggningen fix och färdig. Men det är tyvärr inte
lika lättarbetat som trä, och det tog mig rätt lång tid
att komma underfund med, hur man lämpligen borde
utföra konstruktionen.
Det första försöket avsåg en helsvetsad båt på
spantstomme av trä. Stålspant ansåg jag nämligen mindre
lämpliga, emedan plåten skulle få för hårt underlag och
därigenom förorsaka ett, för föraren, olidligt plåtbuller.
Användandet av träspant visade sig vara riktigt, ty
båten blev lika tyst som vilken mahognybåt som helst.
Plåtarna svetsades ihop, men korrosion uppträdde intill
svetsfogarna och plåten kastade och bucklade sig så, att
den båt, som så småningom blev färdig, ytterst litet
påminde om den, som ritningarna visade. Trots
bristerna i formen provkördes båten och den visade sig rätt
snabb, ehuru den skeva formen hindrade föraren att dra
på för fullt.
Fig. 10. Ritning till utombordsracer av rostfritt stil.
Svetsningsförfarandet visade sig, som antytt, inte
hålla måttet, åtminstone inte den svetsning, som då
användes. Därför måste någon annan, mera
ändamålsenlig hopfogningsmetod utföras. ’Spantstommen skulle
fortfarande göras av trä, men att finna någon enkel
och samtidigt effektiv sammansättning var inte lätt.
Så småningom utformades den konstruktion, som visas
på fig. 10. Bottnen på denna båt skiljer sig avsevärt från
de vanligare stegbåtarna. Den är förutom steget
försedd med långskepps utförda plan, någon sorts
klink-ning skulle man kunna säga, med den mittersta delen
liggande djupare än sidorna. Som synes finnas tre
längsgående plan på var sida. Det mellersta är det egentliga
glidplanet under hög fart. Sidoplanen komma i beröring
med vattnet endast vid sakta gång och stillaliggande och
de snedställda planen vid slaget göra tjänst endast i
kurvorna, så att vattnet tar sig in under båten i stället
för att tryckas upp efter sidan, då kantringsrisk snart
inträder.
Bordläggningen är fastsatt endast vid mellanläggen i
växlarna, vid slagvägaren och vid sidan. Den är
däremot inte fast vare sig vid kölen, spanten eller de
inuti båten anbragta långskeppsförstärkningarna. Dessa
tjänstgöra endast som stöd för plåten. Det egentliga
glidplanet är utfört av 1 mm plåt, allt övrigt är gjort
av 0,5 mm tjock plåt. Det enda, förutom spantstommen,
som inte är tillverkat av rostfri plåt är däckets
mittersta del, vilket utförts av målad duk. Detta material har
Fig. 11. Kurva, visande lämpligt värde för - vid olika farter.
19 sept. 1936
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
