Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 30 jan. 1937 - Notiser - En ny typ av stationära kvicksilverreläer, av s. - En egenartad utformning av hörtelefonen, av s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 1. KvicksilverrelU ined rörligt Fig. 2. Kvicksilverrelä för
storaankare. bryteffekter.
Fig. 3. Blinkrelä.
av manöverströmmen förflyttas på sätt som i det
följande skall beskrivas. Antar man exempelvis, att staven till
en början äger det i fig. 1 visade läget, varvid den vilar
mot de bägge kvicksilverdropparna, så är
arbetsström-mens krets sluten. Slutes nu manöverströmmen, så
attraheras järnstaven av huvudspolen (a) och ryckes
med sådan styrka in i denna, att den av farten
fortsätter in i den högra kammaren, varest dess främre ända
inkommer i hjälpspolens (b) kraftfält (polen c2).
Järnstaven kommer sålunda att förbli hängande vid
magnetpolen Ci så att den icke kan dragas tillbaka av spolen
(a) så länge manöverströmmen är sluten. När
manöver-strömmen brytes, faller staven ned från polen c2 och
blir liggande på bottnen av kammaren.
Arbetsström-men är nu bruten. Nästa gång manöverström sändes
genom magneterna (a) och (b) ryckes järnstaven in i
den motsatta kammaren och anfångas på samma sätt
som förut av hjälpmagneten och blir hängande vid
dennas pol Ci på sätt, som visas genom det streckade
läget i fig. 1. När manöverströmmen brytes, faller
staven (d) åter, denna gång på
kvicksilverdropparna, varigenom arbetsströmmen åter slutes. För varje
manöverströmsimpuls sker sålunda växelvis ett slutande
eller öppnande av arbetsströmmen genom järnstavens
(d) förflyttning från den ena kammaren till den andra.
Utförda prov ha givit vid handen, att anordningen icke
synbart undergått någon förändring efter 20 000
ställningsväxlingar utan alltjämt fungerat tillfredsställande.
Manöverströmmen kan utgöras av såväl lik- som
växelström, 16—24 V, och effektförbrukningen rör sig om
0,5 W, varför reläet kan manövreras med hjälp av en
vanlig tryckknapp. Vid ett ca 50 mm långt relä är
brytförmågan omkring 250 W och ungefär det dubbla för
ett relä med en längd av 60 mm. Reläet torde kunna
få en vidsträckt användning överallt där man med
hänsyn till beröringsrisken eller av andra orsaker icke vill
dra fram starkström till manöverpunkten. Ett exempel
härpå äro hängande s. k. päronströmbrytare, vilka äro
förbjudna för starkstöm, men som ofta äro önskvärda,
t. e. vid sjukbäddar.
En annan utföringsform, som speciellt är avsedd för
fjärrmanövrering av större effektbelopp, från 1—5 kW,
visas i fig. 2. Denna anordning arbetar även för såväl
växel- som likström och har en effektförbrukning av
0,6—1 W. Reläet är i detta fall utbildat såsom ett
glaskärl, i vilket är lagrat en skål (o) av ett nytt isolerande
gnistbeständigt material. Skålens ena ände är sfärisk,
under det att den andra änden är utdragen i form av
en ränna (6). Glaskärlet, liksom även skålens (a)
sfäriska del, är delvis fyllt med kvicksilver. Såsom
framgår av fig. 2 nedgår den ena starkströmskontakten
i det i skålen (a) befintliga kvicksilvret, under det att
den andra står i förbindelse med kvicksilvret i kärlet.
Genom att skålens (a) rännformiga del (ö) flyter upp
på kvicksilvret i kärlet, hållas de bägge
kvicksilvermassorna normalt isolerade från varandra. Glaskärlets
överdel är utbildad till ett vertikalt rör (c), i vilket
löper en cylinder (<Z) av tunt vakuumjärn. Från mitten
av denna cylinders överdel går en rörlig länk (e) ned
till rännan (&), så att cylindern av denna normalt hålles
i överläge. Röret (c) är omgivet av en manöverspole
(/). När man överström sändes genom spolen, drages
järncylindern nedåt, varigenom rännan av länken (e)
tryckes ned, så att kvicksilvret i skålen och kärlet flyta
samman och bilda kontakt. Arbetsströmmen förblir
sålunda sluten så länge manöverström genomflyter spolen.
När manöverströmmen brytes, flyter skålen åter upp och
skiljer kvicksilvermassorna åt, varvid arbetsströmmen
ävenledes brytes. Den obetydliga gnista som uppstår i
det med neutral gas fyllda relähuset, uppkommer icke
invid husets glasvägg, utan inuti rännan, vilket är av
betydelse för reläets livslängd. Detta relä är avsett för
ofta förekommande strömslutningar vid motorer, hissar,
signalaggregat och andra fjärrmanöveranordningar,
varvid avsevärda kabelbesparingar kunna göras genom att
svagströmsledningar kunna användas ända fram till
reläets manöverspole.
Den i fig. 3 visade utföringsformen är ett s. k.
blinkrelä, som saknar manöverspole och arbetar oberoende
av spänning för såväl växel- som likström. Själva
ström-brytningsorganet är som synes utbildat på samma sätt
som vid den i fig. 2 visade utföringsformen.
Manövreringen åstadkommes i detta fall genom värmetråden (c),
som är spänd mellan två strömgenomföringar i reläet.
Tråden trycker normalt ned skålen (a) med rännan
(&i), så att de bägge i skålen och det rörformiga kärlet
befintliga kvicksilvermassorna bilda kontakt. När
tråden (c) genomlöpes av ström, uppvärmes den och
utvidgas, så att skålrännan (&) flyter upp och bryter
strömmen mellan de i skålen (a) och kärlet ingående
kontaktorganen klt k», som tillhöra den till
blinkapparaten (e) (lampa o. d.) över tvåvägsbrytaren (d) förande
strömkretsen. Reläet är, som synes, lämpligen shuntat
till huvudströmkretsen genom ett passande motstånd
(vi). När kontakten på detta sätt brutits, kallnar
tråden (c) och spännes därvid åter, så att rännan (&)
ånyo nedtryckes i kvicksilvret och bildar kontakt. Varje
gång kontakten medels omkopplingsorganet brytes bliva
som synes såväl blinkorgan som reläets shuntledning
strömlösa. Genom moderering av shunten ävensom
genom att vrida reläet axiellt kunna blinkningsperioderna
varieras mellan ca 1 och 3 sekunder. s.
En egenartad utformning av hörtelefonen enligt
noggrant studerade akustiska principer beskrives i
h. 63, 1936, av danska "Ingeniören", varest
uppfinnaren P. Jarnak redogör för sina experiment rörande
tillämpandet av de för violinen grundläggande
akustiska principerna på hörtelefonens utformning. Förf.
har genom sina undersökningar kommit fram till en
konstruktion innefattande ett kanalsystem, uppbyggt
efter vissa bestämda matematiska principer, vilkets
allmänna utseende framgår av bilden, som återgives
efter nämnda tidskrift. Den använda konstruktionen
vidgar hörtelefonens resonansförmåga gentemot
nuvarande typers, vilka utvisa utpräglad resonans endast
42
16 jan. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
