Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 13 febr. 1937 - Nedläggning av telefonsjökabel över Ljusnan, av J. W. Toshach - Konstsilkefibrer? av Sven Hjertén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Själva issågningen hade fortskridit på så sätt, att
ca 25 m ränna (50 m sågningslängd) sågats per man
och dag. Isen var i medeltal ca 35 cm tjock (ett ca
20 cm tjockt undre lager av klar kärnis och ett ca
15 cm tjockt övre lager av mjölkvit, lösare is). Vid
kabelnedläggningen i rännan, som gick synnerligen
snabbt (ca 20 m per min.), biträdde alla issågarna
jämte 3 à 4 man. De 6 använda issågarna voro av
olika godhet och torde kunna representera ett
medeltal av i orten tillgängliga issågar. En del av
manskapet som skötte sågarna voro vana issågare och en
del voro ovana. Ingen nederbörd föll under hela tiden,
och vädret kan betraktas som gynnsamt. Den starka
kylan torde ej i högre grad ha hindrat arbetet.
Denna beskrivning visar, att en kabelnedläggning
på detta sätt är utförbar utan större svårigheter.
Man kan också få en uppfattning om den tid, som
åtgår för utförandet av ett dylikt arbete. Givetvis bör
kabeln nedläggas, så fort isens tjocklek tillåter det.
I detta fall var isen onödigt tjock för att bära två
hästar. Om en spelanordning e. d. användes på ena
stranden för dragning av kabeln, kan isen vara
ganska tunn. Dock måste man räkna med att den
avsevärt försvagas, då rännan sågas. Mindre tjocklek på
isen än ca 10 cm torde ej vara. att rekommendera.
Enligt den nu beskrivna metoden har under tiden
3—6 febr. 1936 utlagts en 100-trådig armerad
telefon-sjökabel (vägande ca 7 kg pr meter) över Ljusnan
omedelbart nedanför Ljusdal. Älvens bredd är på
utläggningsplatsen ca 275 m, och isens medeltjocklek
var ca 25 cm. Arbetsstyrkan varierade mellan 4 och
7 man (medeltal 5 man). Vid utdragningen av
kabeln, som utfördes av en häst, var isen täckt med ett
tjockt lager snösörja, så att friktionen mellan kabeln
och isen var stor. Då ca 175 m av kabeln med stor
svårighet utdragits av hästen, frös så mycket issörja
fast vid kabeln, att den var omöjlig att rubba. Ett
spel förankrades då vid en stolpe på ena stranden,
och med fyra mans tillhjälp spelades kabeln de
återstående 100 meterna.
Konstsilkefibrer?
Av civilingeniör SVEN HJERTÉN.
Kunstspinnfaser, Stapelfaser, Zellwolle, Vistra, (cut
rayon) staple fibre, lustre fibre, fibro — mången
läsare ler igenkännande åt detta lilla axplock bland
utländska namn på — ja, vad? Låt oss som ett
provisorium säga konstsilkefibrer. Det förefaller i varje
fall bättre som försvenskning än konstull, ett ord som
har en enda förtjänst: att det är kort. I övrigt lider
det tyvärr av två allvarliga fel:
1. Förstavelsen konst för tanken på surrogat, dvs.
något mindervärdigt. Det finns så mycket mindre
anledning att framkalla en sådan idéassociation, som
det ifrågavarande materialet ju är en
revolutionerande nyhet, som visserligen delvis tränger ut
"naturliga" material såsom bomull och ylle, men som
dessutom skapar sig helt nya avsättningsområden
genom ökning av den totala efterfrågan och som därför
ej utgör en nödersättning för de "naturliga"
materialen. Detta är också orsaken till att man i Tyskland
söker komma ifrån sammansättningar med "Kunst",
vilka utbytas mot t. e. Zellwolle. I England torde vid
detta laget striden mellan artificial silk och rayon
kunna anses slutförd med seger för det sistnämnda.
Ordet konstsilkefibrer är av samma skäl olämpligt
och är dessutom för långt, särskilt i
sammansättningar.
2. Efterstavelsen ull påminner om ylle, vilket
knappast är ändamålsenligt, när det gäller ett
material, varav även och speciellt sidenliknande vävnader
byggas upp. Det är bättre med inga idéassociationer
alis än sådana, ledande till ett material, som helt
saknar det avseddas mest karakteristiska egenskap,
glansen. Att denna glans sedan för särskilda ändamål
kan tagas bort, ändrar icke detta faktum. Det tyska
Zelhvolle torde i första hand varit avsett att
begagnas, när materialet användes i avsiktligt
ylle-liknande varma vävnader. Råvarubristen har ju där
gjort konstsilkefibrernas användning till ett
statsintresse, vilket fört in dem på områden, där de
kanske verkligen måste betraktas som surrogat. Dess-
utom ha vi ju ingen anledning att kopiera en ologisk
ordbildning, även om den likt så många tyska
nybildningar är slående enkel.
Framhållas bör också, att material äro i antågande,
som med mera rätt kunna göra anspråk på ett namn
på "ull", nämligen de nya yllesubstitut, som t. e.
under märket lanital redan framställas i industriell
skala. Slutligen förtjänar erinras om, att den tyska
motsvarigheten till konstull, "Kunstwolle",
betecknar av lump och avfall på nytt framställt ylle, på
franska "lainé renaissance".
Av det sagda framgår, vilka krav författaren anser
böra ställas på det nya materialets namn, och det må
endast tilläggas, att namnet helst bör vara en
avledning av det namn på konstsilke i hela trådar (alltså ej
spunnet av fibrer), vilket också är obefintligt, trots
att ett stort praktiskt behov därav finnes.
Hittills gjorda försök att få fram ett namn, byggt
på befintliga svenska beståndsdelar har ju, som delvis
framgår av ovanstående, givit ett magert resultat.
Därför är det kanske bäst att ge upp hoppet om en
lösning på den vägen, och det återstår då att försöka
en ren nykonstruktion.
Hur skulle det vara med cesil (tonvikten på andra
stavelsen) av cellulosa och silke, för konstsilke i hela
trådar, cesilin för konstsilkefibrer?
Frågas kanske nu, om icke det enklaste vore att
istället acceptera det engelska rayon. Häremot må
invändas, att rayon har en utpräglat främmande
klang, att det knappast har utsikter att bli
universellt, vilket ju annars skulle ursäkta mycket, och att
rayonfibrer är obekvämt i sammansättningar.
Engelsmännen äro där lyckligare med sitt cut rayon, som
de dock ännu tyckas vilja ta musten ur med påhänget
staple fibre. Man bör slutligen erinra om, att rayon
alltför nära anknyter till en av våra textilkoncerners
varumärken. En namnkollision skulle vara till
ingendera partens fördel.
Till slut några ungefärliga siffror, som ge en an-
57 13 febr. .1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
