- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Allmänna avdelningen /
82

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 6 mars 1937 - Elektriska ångpannor för 100 009 volt, av Robert Engström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

förvärmning av
matarvatt-net medelst utblåst vatten
återvinna en del av det
senares värmeinnehåll, men
detta fordrar installation av
en förvärmare, dvs. högre
anläggningskostnader. Ju
högre specifik
ledningsförmåga man kan tillåta hos
pannvattnet, dess mindre
blir den utblåsta
vattenmängden och i samma
proportion blir förvärmaren
mindre och billigare.

Om man skall installera
en elektrisk ångpanna i en
viss fabrik, är i allmänhet
spänningen given. När man
bestämt sig för en viss
effekt, har man
därigenom även bestämt strömstyrkan, dvs. det motstånd
pannan måste dimensioneras för. Ju mer man lyckas
förtränga strömbanorna, vilket i regel sker medelst
keramiska förträngningskroppar, dess högre
ledningsförmåga kan man tillåta hos vattnet och ju högre
verkningsgrad kan man uppnå. Man har således att
avväga verkningsgrad, anläggningskostnad och
kostnaden för förbrukade förträngningskroppar så att
man erhåller ett ekonomiskt optimum. Ju högre
spänningen är, ju mera måste man förtränga
strömbanorna om man vill uppnå en hög verkningsgrad.
De möjligheter man har att vid elektriska ångpannor
uppnå höga verkningsgrader, minska
anläggningskostnaden och att kunna arbeta med hög spänning
är därför i högsta grad ett keramiskt problem.

Man ernår visserligen en förträngning av
strömbanorna i vattnet redan genom den bildade ångan,
varvid de i vattnet uppstigande ångblåsorna verka
som förträngningskroppar, men denna verkan är av
praktisk betydelse endast vid lägre ångtryck och
spänningar. Skall man på elektrisk väg alstra ånga
vid de inom industrien numera mest använda trycken,
dvs. 10 atm och däröver, kan man redan vid
spänningar omkring 10 kV ej längre enbart med hjälp av
ångblåsorna nå de med hjälp av keramiska
förträngningskroppar lätt uppnåeliga verkningsgraderna av
minst 97—98 %.

Antag att vi ha en elektrisk ångpanna för
enfasström, som kan arbeta med spänningar mellan 5 000
och 10 000 voit, men vilken på grund av pannkärlets
huvuddimensioner ej kan belastas över 1000 kW.
För att uppnå 1 000 kW vid 5 000 voit skall
strömstyrkan vara 200 ampère, dvs. motståndet 25 ohm.
För att uppnå samma effekt vid 10 000 voit skall
strömstyrkan vara endast 100 ampère och motståndet
måste då vara 100 ohm. Om man vid 5 000 voit kan
tillåta en vattenfaktor m = 8, kan man vid 10 000
voit kanske endast uppnå m—2. Vid 5 000 voit kan
man då enligt fig. 2 uppnå 97 % verkningsgrad vid
8 kg panntryck men vid 10 000 voit får man nöja
sig med 85 %. Man kan icke nämnvärt öka
motståndet genom att ändra elektrodernas dimensioner,
men däremot genom keramiska förträngningskroppar.
Detta exempel visar att det är av större vikt att
förtränga strömbanorna ju högre spänningen är, om man
vill uppnå hög verkningsgrad.

De keramiska förträngningskropparna ha i
allmänhet en lång livslängd om de skonas för plötsliga
tem-peraturändringar och äro väl omspolade av
ångpannevattnet. Det finns Forssbladspannor i Sverige
som varit i gång i över 10 år utan ett enda
isolator-byte. Utom risken att isolatorerna skola spricka vid
plötsliga temperaturändringar föreligger emellertid
även risken att de skola lösa sig i det sodahaltiga
ångpannevattnet. Ett för några år sedan av
Steat.it-Magnesia A.-G. utexperimenterat keramiskt material,
benämnt "Sipa H", har i dessa avseenden betytt ett
stort framsteg.

Sipa H löses särdeles långsamt i ångpannevatten
och kännetecknas framförallt av en mycket låg
utvidgningskoefficient. Till jämförelse kunna följande
siffror anföras:

Utvidgningskoefficient Utvidgningskoefficient

Aluminium 24 X 10—°
Elektro-Koppar 17 X 10—° porslin ca 4,5 X 10"°
Järn 9,3 X 10—° Sipa H 1,1 à 1,3 X 10—16

Kvartsglas 0,6 X 10—°

På grund av dess låga utvidgningskoefficient har
Sipa H en mycket stor motståndsförmåga gentemot
termiska påkänningar. Det användes t. e. till
ljus-bågssäkra isolatorer1, gnistskärmar för
strömbrytare osv.

1 Sverige har Sipa-materialet kommit till
användning i en ombyggd elektrisk ångpanna vid
Fredriks-bergsverken. Pannan var ursprungligen utförd enligt
det av ingenjör Stålhane angivna systemet med fria
vattenstrålar och för en maximal effekt av 2 000 kW

i Se t. e. Elektrizitätswirtsehaft, aug. 1932.

Fig. 4. Ångpannan i Fredriksberg.

82

6 mars 1937

Fig. 3. Principritning till fig. 4.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:19:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1937a/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free