Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 ½. 18 mars 1937 - De textila konstfibrerna, av N. W. Hörstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
losans överförande i en spinnbar lösning, cellulosans
återvinning i form av en fiber samt denna fibers
behandling och beredning för sitt avsedda ändamål. De
två förstnämnda arbetsprocedurerna, äro i huvudsak
gemensamma vid tillverkning av såväl konstsilke
som stapelfiber. Då viskosförfarandet är det
vanligaste, och då detta tillämpas vid de svenska
fiberfabrikerna, torde det vara på sin plats att icke blott
börja med detta utan även skildra detsamma
något utförligare än de övriga. Utgångsmaterialet är
här vanligen blekt sulfitcellulosa, speciellt
tillverkad för konstsilkefabrikation. — Som bekant är
Sverige en mycket stor leverantör av dylik massa,
vilken numera skeppas över hela världen från
Uddeholms, Billeruds, Mo & Domsjös och Bengtsfors’
fabriksanläggningar.
I konstsilkefabriken börjar arbetet med att de stora,
vita papparken nedställas i liggande hydrauliska
pressar och behandlas med utspädd natronlut —
"merceri-seras" (1 å den schematiska framställningen).
Luten bildar därvid med cellulosan en kemisk
förening — alkalicellulosa —, vilken efter avpressning
av överskottet lut nedtömmes i särskilt konstruerade
kvarnar för att rivas till en flockig, snöflingliknande
fibermassa (2). Denna fylles i plåtlådor och ställes att
"mogna" i källare med konstant temperatur, varvid
en nedbrytning av cellulosamolekylerna äger rum.
Efter avslutad mogning behandlas alkalicellulosan i
slutna behållare med kolsvavla (3). Det sålunda
erhållna xantogenatet, som till sitt utseende påminner
om farinsocker, löses sedan i utspädd natronlut (4)
och ger då upphov till en gulbrun, trögflytande
lösning, den s. k. viskosen (5). Denna, i vilken alltså
cellulosan förekommer i upplöst tillstånd, filtreras
(6) omsorgsfullt och pressas in i stora behållare för
att undergå en "eftermogning" vid konstant
temperatur (5).
Då viskosen är färdig att "spinna" ledes den genom
Arken av blekt sulfitcellulosa nedställas i hydrauliska pressar för att
"merceriseras" i utspädd natronlut.
I specialbyggda kvarnar rives alkalicellulosan till en snöflingeliknande
massa, som sedan tömmes i plåtlådor för att "mogna".
långa rörledningar till de s. k. spinnmaskinerna.
Längs båda sidorna av en dylik maskin finnas
förutom ledningarna för viskosen dels blytråg,
innehållande det svavelsyrabad, som skall få viskoslösningen
att förvandlas till fibrer, dels ett stort antal
spinnställen och anordningar för uppsamling av de
nybildade fibrerna, Vid varje spinnställe (7) äro
viskosledningarna försedda med en liten grenledning och på
varje sådan sitter en pump, som frammatar viskos
genom grenledningen med oföränderligt tryck och
konstant hastighet. Grenledningarna utmynna
under ytan av spinnbadet och avslutas med ett
hakformigt munstycke av ädel metall, i vars botten
finnes ett stort antal mycket fina hål. När viskosen
pressas genom dessa hål ut i spinnbadet, stelnar den
ögonblickligen — cellulosan återvinnes —, och för
varje litet hål uppstår en hårfin fiber. Fiberknippet
från ett och samma munstycke utgör en tråd, som är
finare eller grövre beroende på antalet hål i
munstycket. Vid spinning av konstsilke varierar antalet
hål vanligen mellan 20 och 100, medan det vid
framställning av stapelfiber uppgår till flera hundra.
Till och med spinningen, där fibrerna bildas, är
som sagt fabrikationsförloppet lika för såväl
konstsilke som stapelfiber. Skillnaden inträder nu, då
det gäller att tillvarataga de nybildade fibrerna. - Vid
tillverkningen av konstsilke uppsamlas trådarna,
som uppstå vid de olika munstyckena, var och
en för sig på spolar eller i små centrifuger.
Uppsamlingen sker kontinuerligt med samma
hastighet som fibrerna alstras, och något avbrott får icke
ens äga rum, då spolarna eller centrifugerna fyllts
med garn och därför måste utbytas mot nya. Det
färdigspunna garnet på spolarna eller i centrifugerna
transporteras sedan bort för att befrias från syra
medels genomsugning av vatten (8) och för att slutligen
torkas i varmluftkanaler. Därefter följer tvinningen
(9), varvid garnet på spinnspolarna, där fibrerna ligga
20 mars 1937
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
