Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 20 mars 1937 - Omsorger om Stockholms hygien, av David Anger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekn i sk Tidskrift
138 10 april 1937
önskvärdheten av, "att samtliga utlopp utföras sA,
att de framdeles kunna kompletteras med anordningar
för avloppsvattnets rening". Med de av de
sakkunniga föreslagna ändringarna beräknades hela förslaget
draga en kostnad av omkring 4 millioner kronor.
Jämfört med denna summa synes den kostnad av
ca 9,5 millioner kronor, som det nu under utförande
varande förslaget beräknas medföra, relativt
blygsam, särskilt om man betänker, att man nu räknar
med en dubbelt så stor vattenmängd som tidigare,
att vidare en reningsanläggning nu ingår i
kostnadssumman samt slutligen att arbetslönerna nu äro
betydligt högre än år 1909.
Vid det fortsatta utbyggandet av Stockholms
avloppsnät har nämnda förslag i vissa delar
genomförts. Sålunda är huvudavloppet för östra
Södermalm utfört i enlighet med förslaget, och av
huvudledningen från västra delarna av samma stadsdel är
utförd den ovan omnämnda ledningen från Maria
Bangata under Skinnarviksberget till Söder
Mälarstrand, där ledningen vid mynningen av Eolsgatan
tills vidare givits utlopp i Riddarfjärden.
I fråga om de norra stadsdelarna har däremot ett
utförande av den stora avskärande huvudtrumman
tidigare icke ansetts kunna komma till stånd.
Vid utförandet av de under årens lopp skeende
utvidgningarna och förbättringarna av avloppsnätet har
emellertid alltid vederbörlig hänsyn tagits till
bibehållande av möjligheterna för förslagets realiserande.
År 1925 beslöt gatunämnden även att låta leda ut
flera av de redan befintliga huvudledningarna på
djupare vatten. Denna åtgärd ansågs erforderlig för
att undanröja de obehag, som i allt högre grad
började göra sig gällande genom den stora mängden av
invid kajerna flytande orenlighet. En sådan
förlängning till utlopp på djupare vatten har sedermera
företagits beträffande alla större huvudledningar.
Igångsättande av utredningen angående de nu under
utförande varande reningsanordningarna.
Den fortgående försämringen av vattendragen
medförde dock betydande olägenheter och då härtill kom,
att vid upprepade tillfällen svavelvätehaltigt vatten
trängde upp till ytan och genom sin lukt förorsakade
Fig. 3. Gimbergs avloppsförslag Ar 1909.
O/ggrn
rstvfeont
... ...öfloi wi/Jm^Srbru^rrrfnrp?’’, iTr/rjlv? vri^m .
sorrrf onfoAt/ 6oc/~ och /
StGcASra/frr urrdmf c/e Or&n.
Fig. 2.
vilket vid slutet av år 1908 hade stigit till 10 351 st.
(fig. 2). Användningen av klosetter av detta slag
stimulerades därefter ytterligare genom att
stadsfullmäktige den 29 mars 1909 för stora delar av staden
borttogo ett dittills gällande villkor, nämligen att i
fastigheter med vattenklosetter skulle användas septic
tank eller annan dylik särskild reningsanordning.
Förslaget av år 1909.
De särskilt genom ett ökat införande av
vattenklosetter försämrade vattenförhållandena föranledde
professorn J. G. Richert att i en motion i
stadsfullmäktige år 1905 föreslå utredning angående
Stockholms vattenavlopp. Motionen föranledde
framläggandet år 1909 av ett av dåvarande chefen för
gatu-avdelningen C. J. Gimberg utarbetat förslag till
förändring av avloppssystem för Stockholm. Detsamma
gick ut på, att genom anläggande av s. k. avskärande
ledningar utmed vattendragen sammanföra de äldre
utloppen till för vissa grupper gemensamma
huvudledningar med utlopp i Saltsjön nedanför de centrala
hamnbassängerna. Sålunda skulle
avloppsvattnet från de norra stadsdelarna
föras ut till Blockhusudden, alternativt
Beckholmen, och där utsläppas i
huvudströmfåran, medan avloppsvattnet från
västra Södermalm genom en tunnel från
Hornstullstrakten under
Skinnarviks-bergen till Söder Mälarstrand och
vidare genom en ledning utefter denna
gata och genom Stadsgården skulle
utsläppas i Saltsjön i höjd med
Ren-stjärnasgatan. Slutligen skulle
avloppsvattnet från sydöstra Södermalm
avledas till huvudströmfåran genom en
tunnel från Skanstull till Tegelviken.
Förslagen underställdes tvenne
sakkunniga, nämligen professor J. G.
Richert i Stockholm och ingenjör W.
Nohr i Köpenhamn. De tillstyrkte
förslaget med några mindre ändringar.
Beträffande valet av platser för de
nya utloppen framhöllo de sakkunniga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
