Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 3 april 1937 - Försvar, teknik och industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
heterna, torde i detta sammanhang vara av mindre
intresse. Men jämsides med dessa avdelningar
finnes inom varje myndighet ett särskilt organ, som har
till uppgift att planera för den industriella
krigstillverkningen av resp. materielslag. Under de
tekniska förvaltningsmyndigheterna lyda de olika
försvarsgrenarnas fabriker och verkstäder, vid armén
krutbruk, gevärsfaktori och ammunitionsfabrik samt
tre s. k. tygstationer med verkstäder och förråd, vid
marinen örlogsvarven och vid flygvapnet de
centrala flygverkstäderna. Vid truppförbanden finnas
givetvis verkstäder av mindre omfattning, främst för
reparationsarbeten.
Det förtjänar omnämnas, att den nyss berörda till
synes naturliga organisationen, enligt vilken
anskaffning och underhåll av en viss slags materiel sker
genom försorg av ett och samma tekniska organ,
hittills icke varit genomförd vid den största
försvarsgrenen, armén. Samma slag av materiel har
anskaffats och förvaltats av flera myndigheter. Den i detta
hänseende beslutade förändringen, för övrigt påyrkad
i olika sammanhang under tio år, hade som yttersta
drivfjäder nödvändigheten av en rationell
planering-av tillverkningen under krig.
Utanför de tre försvarsgrenarna och lydande direkt
under kungl. maj:t stå två organ, nämligen dels ett
militärt organ, försvarsstaben, dels ett organ, som
bär det tämligen långa namnet rikskommissionen för
ekonomisk försvarsberedskap, i det följande för
korthetens skull kallat rikskommissionen. Det
förstnämnda av dessa organ, nämligen försvarsstaben, har
som förnämsta uppgift i fred att utföra det
strategiska planläggningsarbetet för alla tre
försvarsgrenarna tillsammans, dvs. för krigsmakten i dess
helhet. Det andra organet, rikskommissionen, har som
sin främsta uppgift att övervaka och leda
planläggningen av hela rikets försvarsberedskap på
industriens, folkförsörjningens, administrationens m. fi.
områden. Rikskommissionen skall bestå av en
allmän avdelning och en industriavdelning. Tydligt
är, att det industriella förberedelsearbetet måste spela
en betydande och i vissa hänseenden dominerande
roll, alldenstund krigsmaktens försörjning med
materiel, sedan mobiliseringslagren förbrukats, är
beroende av den industriella produktionens
vidmakthållande och ändamålsenliga ordnande.
För att så i stark förkortning och schematiskt
sammanfatta det väsentliga, som här är av intresse i
organisatoriskt avseende: vi återfinna inom varje
försvarsgren tekniska organ dels för materielens
konstruktion, anskaffning och underhåll, dels för
planering av tillverkningen under krig; utanför och i
vissa hänseenden över försvarsgrenarna finnes ett
organ, rikskommissionen, för planering av landets
industriella verksamhet, under krig, i syfte att bl. a.
skapa betingelserna för en krigsmaterieltillverkning
i stor skala.
Efter det om organisationen anförda kan det så
vara av intresse att betrakta vissa förhållanden, som
sammanhänga med arbetets bedrivande. Som tidigare
framhållits, kan detta arbete sägas innefatta två olika
faser, den ena, avseende materielens konstruktion
och tekniska förbättring m. m. under fred, den andra,
som avser planering för krigstillverkning. Det
tekniska utformandet av materielen ligger på ett
område, som helt faller under de militära myndigheter-
nas domvärjo, ehuru hänsyn likvisst måste tagas till
de industriella förhållandena under krig.
Grundläggande för konstruktionerna äro alltid krav
från stridskrafterna på att erhålla de medel, som
kunna sätta dem i stånd att lösa sina
stridsuppgifter. Konstruktörens sak är att giva svar på hur
tekniken kan tillgodose dessa önskemål. Men härvid
är att beakta, att utnyttjandet av de tekniska
möjligheterna är underkastat betydande restriktioner.
En konstruktiv lösning kan i och för sig vara
tekniskt elegant, men alldenstund krigsmaterielen skall
infogas i en militär organisation och betjänas av
truppen, måste åtskilliga rent militära hänsyn verka
modifierande på utformningen. Den slutliga
konstruktionen är därför i regel, som de flesta lösningar,
en kompromiss, i detta fall mellan truppens krav och
teknikens möjligheter. Det här skisserade
sambandet mellan militära önskemål och tekniskt
konstruktionsarbete har givetvis alltid förelegat och det var
före världskriget i själva verket den enda faktor, som
togs i betraktande vid konstruktion och anskaffning
av krigsmateriel. Några egentliga komplikationer
behöva ju heller icke inträffa vid en anskaffning i
fred av relativt blygsam omfattning, under långa
leveransperioder och hos vana tillverkare.
Men i och med att man nödgas taga hänsyn till
nödvändigheten av en industriell massproduktion
under krig, har detta moment kommit att påkalla
uppmärksamhet vid konstruktionernas utformande.
En konstruktion kan vara så tekniskt god och
militärt effektiv, som över huvud kan begäras, men om
den samtidigt är i tillverkningshänseende så
komplicerad, att den icke under krig kan framställas i
tillräckliga kvantiteter, föreligger ett allvarligt
riskmoment. Mer än ett exempel från världskriget skulle
kunna andragas till belysande härav. Inför risken
av en otillräcklig materielförsörjning, kan sålunda
den militära organisationen stundom få taga
nackdelen av något enklare, rustikare och tyngre
konstruktioner än eljest vore nödigt och det tekniska
arbetet i fred måste även beakta
krigstillverknings-synpunkten. Det är utan vidare klart, att en av
vägarna till förenkling av tillverkningen är
standardisering dels mellan olika typer och detaljer av
krigsmaterielen inbördes, dels genom användning, så långt
möjligt är, av vanligen förekommande
standardkonstruktioner och -material.
En ganska naturlig fråga i detta sammanhang är
den, huruvida de militära tekniska organen äro
rustade att bemästra hela det komplex av
tekniskt-kon-struktiva frågor, som sammanhänger med den
moderna och mångskiftande krigsmaterielen. Svaret
måste bliva nekande, men det bör genast tillfogas,
att så torde näppeligen vara förhållandet i något land.
Det kan förtjäna omnämnas, att England, som väl i
fråga om konstruktion av krigsflygplan knappast
står något land efter, icke äger några statliga
verkstäder härför. För vår del kan man exempelvis
erinra om, att staten icke har några egna arsenaler för
tillverkning av artilleripjäser, men att i stället ett
högt kvalificerat enskilt företag finnes inom landet.
Men i så måtto måste de militära tekniska organen
vara rustade, att de — även då tillverkningen icke
sker i egen regi — kunna uppgöra
konstruktionsprogrammen och under samarbete med leverantörerna
utforma konstruktionerna så att de bliva avpassade
10 april 1937
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
