Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 15 maj 1937 - Den högre tekniska undervisningen, diskussionen av Mekanisternas yttrande, av Alf Grabe, Henrik Kreüger, Fredrik Berthelius, Hjalmar O. Dahl, Sten Velander, Karl A. Wessblad, G. Borelius, E. Hubendick och Alrik Björklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ren instämde med hr Grabe i dennes äsikt, att
högskolan skulle frambringa goda ingenjörer och icke
specialister, enär kunnandet och metodiken vore
huvudsaken, ty därigenom är det lätt för ingenjören at’t
hoppa över till andra ämnen. I U. S. A. äro svenska
ingenjörer eftersökta på grund av att de icke äro
ensidigt specialiserade.
Talaren meddelade, att på de studerandes begäran
koncentrationsläsning provats vid fackskolan för
elektroteknik. Resultatet hade icke utfallit särskilt
lyckligt. Beträffande det föreslagna ämnet
kraftteknik instämde talaren med hr Dahl. Möjligheter
finnas redan för studerande vid fackavdelning M att
deltaga i elektrisk anläggningsteknik.
Chefredaktör Karl A. Wessblad hade ordet för
några bemötanden. Det syntes honom som om
flertalet av dem som yttrat sig om kommittéutlåtandet
med undantag av myntdirektör Grabe ofullständigt
eller i alla händelser otillräckligt satt sig in i
detsamma. Särskilt gällde detta om professor Kreiiger.
Att anmärka pä att någon av de synpunkter som
av kommittén framförts ej äro nya, att andra äro
orealiserbara och slutligen några så självklara, att de
av hr Kreiiger betecknats med "neger", är ju en
kritik som ej träffar. Kommittén har icke haft några
som helst direktiv för sitt arbete. Den har
tillkommit som ett uttryck för avdelningens önskan att fä
rådande synpunkter och önskemål i ämnet
sammanförda och ådagalagda. Det är vad som skett.
Yttrandet är ingen kritik av högskolans lärarekollegium utan
helt enkelt ett ärligt försök att sammanföra
ifrågavarande synpunkter och önskemål för att underställa
dem avdelningens kritik. Det är därför som
utlåtandet adresserats till avdelningens styrelse och tryckts
som manuskript för att avdelningen skulle få tillfälle
till ändringar och tillägg. Kommitterade hava ej
eftersträvat vare sig nyliet eller originalitet ifråga om
de uttalade önskemålen och synpunkterna utan endast
sammanfört de som befunnits existera.
Gentemot hr Kreiiger vidhöll talaren kommitténs
förslag angående fordran på viss praktik för inträde
vid högskolan. Visste man blott vad praktiken vore
värd, kunde fordringarna även preciseras.
Till bemötande av hr Velander underströk talaren
kraftigt, att kommitténs önskemål ej ginge ut på att
söka sänka kompetensfordringarna. Likväl borde det
givas möjlighet för personer med intyg om "fallenhet"
att bliva beaktade vid antagandet av studerande på
bättre sätt än nu är förhållandet. Dylik sökande
skall givetvis även styrka sin kompetens.
Professor G. Borelius kunde icke uppfatta
kommitténs yttrande som ett auktoritativt uttalande från
praktikens män till ledning för högskolans lärare utan
mera som ett uttryck för vissa pedagogiska ideal och
ifrågasatte lämpligheten av att avdelningen gåve sitt
stöd åt bestämda uttalanden i en sådan mängd
detaljfrågor rörande undervisningen i de olika ämnena.
Beträffande ämnet fysik var talaren i de flesta av de
berörda frågorna av annan åsikt än kommitterade.
Den nu använda metoden att hämta formler och
numeriska uppgifter ur en handbok, som även den färdige
ingenjören kunde ha mångsidig nytta av, måste anses
vida bättre än den föreslagna användningen av en
formelsamling, som endast bleve till nytta för
tentamen. Att låta de studerande själva sammanställa
alla apparater vid laborationerna skulle under rådande
betingelser ge sämre utbyte än det nu tillämpade
systemet. Laborationsprotokollen äro, särskilt med
hänsyn till att försöken av ekonomiska skäl ej kunna
varieras, alltför ofta, en sak på gott och ont. Den
träning de ge i skriftlig behandling av undersöknings-
resultat kan dock ej helt undvaras. Den mängd
beröringspunkter fysiken har med tekniska problem gör,
att de tekniska tillämpningarna måste behandlas med
en viss måtta, om man i en sammanträngd kurs vill
bevara det naturvetenskapliga sammanhanget.
Dessutom äro fysikföreläsningarna nu gemensamma för
alla olika fack och kunna icke rätta sig helt efter en
speciell fackavdelnings behov. Beträffande den
ifrågasatta uppdelningen av fysikkursen i en lägre och en
högre del ansåg talaren kursen vara för liten för att
utan bestämda pedagogiska olägenheter kunna
uppdelas.
Professor E. Hubendick uttalade sin önskan att få
bemöta kritiken, sedan de olika talarnas yttranden
sammanställts.
Direktör Alrik Björklund framhöll inledningsvis, att
industrien i längden ej kunde vara betjänad av att
från Tekniska högskolan mottaga enbart som
konstruktörer och tekniska forskare speciellt utbildade
ingenjörer. Industrien hade visserligen i stor
utsträckning behov av detta slag av ingenjörer, men
behövde dessutom högskolebildade affärsingenjörer och
arbetsledare.
Undervisningen vid Tekniska högskolan borde i
framtiden därför läggas så, att alla dessa olika behov
kunde bliva tillgodosedda.
Talaren hade i kommitténs yttrande funnit flera
synpunkter värda beaktande. Tiden medgav
emellertid icke någon mera ingående granskning. Talaren
önskade dock uppehålla sig vid tvenne frågor, som
enligt hans mening vore av alldeles särskild
betydelse. Den ena frågan gällde rationalisering av
undervisningsmetoderna vid Tekniska högskolan, den andra,
hur en intimare kontakt skulle kunna skapas mellan
den tekniska undervisningen och industriell praxis.
Det torde icke råda något tvivel om, att mycken
dyrbar tid för närvarande ginge förlorad, genom att
eleverna tvingades åhöra och föra anteckningar vid
föreläsningar över grundläggande fakta och allmänt
kända tekniska förhållanden, vilka icke längre voro
föremål för någon snabbare utveckling. Dylika
föreläsningar i vissa tillämpningsämnen och även en del i
de rent toretiska ämnena borde enligt talarens mening
kunna slopas och med fördel utbytas mot av
vederbörande lärare författade kompendier, utförda i
rota-printtryck på lösblad, så att de efter behov successivt
kunde kompletteras och moderniseras. Sedan eleverna
tenterat på kompendiernas innehåll och annan
obligatorisk litteratur, borde ett begränsat antal
kompletterande föreläsningar hållas över den senaste
utvecklingen på ämnesområdet, åtföljda av
seminarieövningar, konstruktions- och laborationsövningar.
Talaren var övertygad om att den tid, som för
närvarande ödslades på obehövliga föreläsningar och
därmed sammanhängande skrivarbete, genom den
föreslagna förändringen bättre skulle kunna utnyttjas,
vilket i sin tur skulle bidraga till att minska den nu
förekommande starka belastningen av eleverna.
Genom att slopa sådana föreläsningar, som med fördel
kunna ersättas av tryckta kompendier, skulle möjligen
även lärarna få mera tid över för en fördjupning i
och forskning inom sina respektive ämnesområden.
Metodens genomförande fordrade givetvis en
omläggning av studieplanen, som borde bliva föremål för en>
närmare granskning och utredning.
De tryckta kompendierna borde även, enligt
talarens mening, efter vissa tidavsnitt föreläggas en
kompendienämnd, där framstående specialister från
industrien inom ifrågavarande ämnesområde kunde
sammanträffa och rådgöra med ämneslärarna rörande
kompendiernas innehåll och omfattning samt de nya
210
26 juni 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
