Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 29 maj 1937 - Brandskydd och brandpremier, av Einar Lindbohm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
omfattning, en sak som, enligt vad i ett följande
sammanhang skall beröras, bör utöva inflytande på
premiesättningen.
Drivkraft med ångmaskineri är ju alltjämt för stora
delar av vår industri förhärskande. I regel medför
denna form av energigenerering ingen förhöjning i
brandpremieavseende. Brandbolagen hava
föredragit att utfärda vissa säkerhetsföreskrifter i syfte
att, nedbringa den ifrån dylika anläggningar
förefintliga brandfaran. Dessutom hava ju genom
statliga förordningar sådana säkerhetsåtgärder kommit
till utförande beträffande alla ångpanneanläggningar,
att risken för ångexplosion nedbringats till ett
minimum. Brandbolagen inkludera därför i de flesta fall
explosion i brandförsäkringsavtalet utan särskild
till-läggspremie. Beträffande andra ånganläggningar än
ångpannor fordras däremot i motsvarande fall
till-läggspremier om explosionsrisken skall inbegripas.
Vad elektrisk drivkraft beträffar är dess inflytande
i brandpremieavseende något växlande. För det
stora flertalet industrier medföra elektriska motorer
ingen som helst fördyring i preniieavseende, nota
bene om anläggningarna äro utförda och underhållna
i överensstämmelse med gällande författningar.
Beträffande sådana industrier — eller
specialbearbetningar inom vissa industrier — där brännbara och
lättantändliga ämnen i större utsträckning äro
förhanden kunna större eller mindre brandpremietillägg
ifrågakomma på grund av den elektriska drivkraften.
Inom ali träindustri är sålunda detta regel clock med
den inskränkningen att inom cellulosaindustrien
endast vedbearbetningen i dess olika faser drager
med sig premietillägg för elektrisk drivkraft. Om
motorerna uppställas i brandtryggt avskilda lokaler
kan dock i allmänhet nyssnämnda olägenhet undgås.
Liksom vad tidigare på tal om belysning antytts
måste här framhållas, att ett noggrant efterföljande
av de statliga förordningarna rörande elektriska
anläggningar är av yttersta vikt med hänsyn till
brandskyddet. De s. k. elektriska eldsvådorna sluka
årligen omkring 10 millioner kronor i vårt land och
storparten härav faller på industrien. Om det sedan
äro anordningarna för belysning, för uppvärmning,
torkning eller drivkraft, som närmast varit vållande,
är ju av underordnat intresse. Sannolikt taga
brand-försäkringsgivarna i sin premiesättningspolitik
alltför liten hänsyn till de från fall till fall växlande
farorna från elektriska anläggningar, vilket
emellertid icke hindrar att industriens målsmän i sitt eget
välförstådda intresse böra beakta hithörande
brandskyddssträvanden även om de icke direkt kunna
göras resultatbringande i form av nedsatta premier.
För förbränningsmotorer av olika slag gäller ur
premiesynpunkt i huvudsak vad som ovan angivits
beträffande elektriska motorer. Vid relativt ofarlig
hantering tillåtas sålunda dylika kraftmaskiner utan
premietillägg under förutsättning att de uppfylla
försäkringsgivarnas allmänna säkerhetsvillkor. Inom
de mera "eldfängda" industrigrupperna beläggas
ex-plosionsmotorerna vanligen med något premietillägg,
så framt de ej uppställas brandfritt avskilda ifrån
själva hanteringen.
Beträffande anordningarna för mekanisk
kraftöverföring gälla i allmänhet inga restriktioner i annan
mån än den att remhål o. d. genom väggar, som äro
avsedda att särskilja exempelvis en ångkraftcentral
vid ett sågverk ifrån de mera eldfängda
försågnings-lokalerna, medför ett visst premietillägg, som kan
undvikas, om man i stället anbringar en
axeltransmission. Det kan även hava sin betydelse att de
lager, som uppbära transmissionerna, äro ur
brandsynpunkt av fullgod konstruktion. Ännu så länge
hava brandbolagens önskemål i detta avseende varit,
tämligen platoniskt formulerade, vartill nog bidragit
att vår industri i stor utsträckning ur
kraftbesparings-m. fi. synpunkter självmant övergått till kullager och
därmed jämförbara fabrikat, varför den brandorsak
som heter "varmgång i lager" dess bättre börjat
bliva allt mer och mer sällsynt.
De särskilda industriernas egenart.
I den föregående framställningen hava endast
behandlats sådana funktioner, som under en eller annan
form återfinnas praktiskt taget i samband med ali
industriell verksamhet. Modern
brandförsäkrings-rörelse fordrar emellertid en analys av varje
industrigrupp i syfte att vinna kännedom om de i varje
särskilt fall rådande riskförhållandena. Varje
industrigrupp bör nämligen rättvisligen vara
"självförsörjande", dvs. på lång sikt räknat böra å ena
sidan premier och administrationskostnader å andra
sidan skadeersättningar uppväga varandra.
Allmänna premieberäkningsgrunder eller "tariffer"
uppgöras sålunda för varje industriell företagareform av
någon nämnvärd betydelse. Tariffen uppbygges av
praktiska skäl i första hand på grundpremier, vilka
äro i särskild grad representativa för varje speciellt
slag av industriell anläggning. Härtill komma
till-läggspremier, som också till största delen äro
representativa för den industrigrupp, varom fråga är, men
som giva stor möjlighet att variera den slutliga
premiesatsen efter antalet och arten av de
faremoment, som i varje särskilt fall kunna befinnas
föreligga. Några exempel torde vara ägnade att förtydliga.
Bland maskinella anordningar, som medföra
premieförhöjning exempelvis inom träindustrien, kunna
nämnas: timmerklyvsågar, hyvelmaskiner,
kutter-spånskvarnar och putsmaskiner. Inom
textilindustrien utgå premietillägg för rivmaskiner,
rensmaskiner samt maskiner för häckling och kardning. Inom
kvarnarna belastas särskilt förmalningsmaskiner,
grynverk, rensmaskiner och rior. Andra maskinella
anordningar, som i detta sammanhang kunna nämnas,
men som hänföra sig till vitt skilda
industriområden, äro gasgeneratorer, karbidgasverk, putstunnor,
spreadingmaskiner m. fi. Vissa tillverknings- eller
arbetsprocesser äro reguljärt åtföljda av
premietill-lägg. Hit höra hanteringar med eldfarlig vätska av
olika slag, varmlackering, åtskilliga former av
målning, speciellt sprutmålning, vidare boning,
fernissning, lackering inom träindustrien, gummireparation
och svetsning. Det säger sig självt att hantering med
olika slag av explosiva eller lättantändliga ämnen
även medföra tillägg. Klorat, osläckt kalk, kimrök,
linolja, bomolja, färgning med "turkiskt rött" kunna
i detta sammanhang nämnas.
De flesta av de premiebelastningar, som med
hänsyn till ovanberörda omständigheter kunna
ifrågakomma, låta sig emellertid i högre eller mindre grad
undgå oin man genom brandförebyggande åtgärder
eller sektioneringsanordningar så att säga stänger in
resp. fareanstiftare, så att den uppstående risken till
238
29 maj 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
