Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 29 maj 1937 - Automatiska brandalarmanläggningar, av G. Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
märksamhet. I Sverige liar man sett på problemet
i hela dess vidd. och det torde knappast vara tvivel
underkastat, att här gällande föreskrifter äro
betydligt noggrannare och mera omfattande än andra
länders. Att de krav, som uppställts i de svenska
föreskrifterna, i praktiken visat sig ändamålsenliga,
har man fått belägg på genom de goda erfarenheter
man hittills fått av det under de senaste 10 åren i
Sverige utförda 150-talet anläggningar.
Vilka allmänna krav bör man då uppställa på en
automatisk brandalarmanläggning? De äro alltför
många för att här samtliga kunna behandlas, men
några av de viktigaste äro:
att samtliga fel som träffa en anläggning, som
kunna försätta denna helt eller delvis ur funktion,
omedelbart signaleras,
att fel signaleras på annat sätt än genom
alarm-signal,
att ett fel på ledningsnätet i möjligaste mån ej får
förhindra registrering av en alarmsignal samt
att falska alarmsignaler ej få uppstå.
Att för anläggningen separat strömkälla skall
användas, som gör anläggningen oberoende av avbrott
i starkströmsnätet, är självfallet. Ytterst få
automatiska brandalarinsystem uppfylla dessa huvudkrav.
Det finnes olika mer eller mindre lämpliga lösningar
av problemet.
Olika brandalarinsystem.
I ett mycket vanligt tillämpat system, fig. 1, för
automatiskt brandalarm är principen den, att
termokontakterna inom en sektion till ett lämpligt antal
inkopplas i serie i en eller flera från centralen
utgående iedningsslingor (sektioner). Ledningsslingan
som är enkeltrådig genomflytes i normalt tillstånd av
en svag vilström från en lämplig strömkälla, vanligen
ett ackumulatorbatteri. I centralapparaten finnes
(vid systemet tänkt i dess enklaste utföringsform)
för varje sektion två reläer inkopplade i serie i
slingan. Det ena reläet, alarmreläet, släpper vid
strömminskning i slingan, under det att vid ett
strömavbrott bägge reläerna släppa. Reläerna äro
så utförda, att vid ett avbrott alarmreläet släpper
senare än det andra reläet, felreläet, som när det
Fig. 1. Principschema för automatiskt
brandalarmsystem, där alarmsignal uppkommer
genom strömminskning i ledningsslingan.
Fig. 2. Automatiskt brandalarmsystem enligt princip med
"balanserade slingor".
släpper hinner att frånkoppla alarmströmkretsen inom
centralen. Man har härigenom en enkel metod att
erhålla skilda alarm- och felsignaler. För att
åstadkomma den för alarmsignalens avgivande
erforderliga strömminskningen äro terniokontakterna så
konstruerade, att, när de träda i funktion, ett i kon
takten inbyggt och i normalt tillstånd kortslutet
motstånd inkopplas i ledningsslingan. Härigenom
uppstår den strömminskning, som kommer alarmreläet
att fungera och sedan få en alarmsignal till stånd
över andra i centralen befintliga kretsar och reläer.
Alarmreläet inom varje sektion är även försett med
kontakter, som tända en sektionssignallampa, som
anger från vilken sektion signal utgått. Vid den nu
skisserade principen stå samtliga ledningsslingor
under ständig kontroll, även för avledning, vilken
detalj ej här beskrivits, men som är synnerligen enkel
att ordna, och skilda signaler erhållas för alarm och
för avbrott samt avledning på ledningsnätet. En av
svagheterna är att de i termokontakterna befintliga
motstånden ej äro vilströmkontrollerade. Ett avbrott
i ett sådant motstånd signaleras ej på något sätt på
centralen, då motståndet normalt är kortslutet och
endast blir strömförande när termokontakten träder
i funktion. Skulle ett avbrott finnas i ett sådant
motstånd, vilket alis ej är otänkbart att så kan
inträffa vid någon av de 10 000-tal kontakter, som
varit inkopplade i kanske 20 år och mera i olika
anläggningar, blir resultatet endast felsignal och ej
alarmsignal vid eldsvådetillbud.
En annan svaghet ligger däri, att vid avbrott (i
vissa fall kan ledningen vid ett eldsvådetillbud
skadas på grund av explosion eller dylikt innan
kontakten ännu påverkas) i en ledare inom en sektion
felet visserligen signaleras, men att en alarmsignal
därefter ej kan avgivas. Denna svaghet har man
lyckats eliminera vid det system, som i det följande
i korthet kommer att beskrivas.
Vid detta system användes en dubbeltrådig
ledningsslinga ansluten till en strömkälla
(ackumulatorbatteri). I slingan äro inkopplade två reläer LFR
och LAR enligt fig. 2. Reläet LFR har tre ledningar
I, II och III. Motståndet i II är lika med summan
246
29 maj 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
