Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 23. 5 juni 1937 - Olof Reuterswärd †, av Einar Krantz - Den elektriska veckan, av J. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Olof Reuterswärd †.
Gruvingenjör Olof Reuterswärds bortgång den
10 maj har djupt gripit alla, som kände honom
närmare, och särskilt saknas han i Kiruna, vid vars
gruvor han varit anställd i 30 år, därav från hösten
1920 som förste gruvingenjör. Tidigare hade han
haft plats i Malmberget, varför man kan säga, att
hela hans liv som ingenjör förflutit norr om pol-
cirkeln. De stora vidderna och det fria livet i naturen
hade sin stora lockelse för honom, och han tillbragte
ofta sin ledighet på färder i vildmarken i stället för
att söka sig till sydligare nejder. De väldiga
malm-fyndigheterna hade tjusat honom, och han nedlade ett
hängivet arbete på att skaffa fram deras rikedomar.
Han sparade därvid aldrig sig själv. Som
arbetsledare var han också en man med stor förmåga. Det
låg något av pionjärens oförskräckthet över honom
och i den sega strid mot naturkrafterna, som varje
vinter utkämpas i gruvpallarna, saknades han aldrig
för att ordna arbetet och hjälpa sina underordnade.
Dessa blevo också vana att se upp till honom, och
om även orden någon gång inte voro så väl skrädda,
var det dock ingen som stötte sig därpå. Liksom
han genom kunskaper och skicklighet åtnjöt sina
Överordnades förtroende, så förvärvade han genom
strävan efter rättvist handlande och manligt
uppträdande sina kamraters och arbetares aktning, som
fick ett vackert uttryck i hyllningen vid hans bår.
Utanför sitt arbete ägnade ingenjör Reuterswärd
mycket intresse åt studier både över Lappmarkens
utveckling och Sveriges historia men även i
militära ämnen. Han förstod att skickligt göra sina
slutsatser, som ofta serverades i paradoxens form, då
han hade en intresserad lyssnarkrets, och han sade
alltid sin mening rättfram utan omsvep.
Efter att i tidigare år gärna ha deltagit i
kamratkretsens nöjen, drog sig ingenjör Reuterswärd så
småningom undan från sällskapslivet och ägnade sig
åt sin familj och sina böcker. Härtill bidrog
säkerligen även sviterna av en öronskada vid en
explosionsolycka, vilka med åren blevo mer och mer
kännbara.
Minnet av Olof Reuterswärd, den rakryggade
mannen med den gedigna karaktären, skall länge leva
vid de lappländska malmfälten.
Reuterswärd var född i Örebro den 25 augusti 1880.
1898 avlade han mogenhetsexamen i Linköping.
Åren 1898—1902 var han ordinarie elev vid KTH,
där han avlade avgångsexamen från G4 1903. År
1904 företog han studieresor i Tyskland och
Österrike samt 1906—1907 i U. S. A.’ Åren 1903—1907
var han gruvmätare vid A.-b. Gellivare malmfält i
Malmberget. Från 1907 till sin död var han anställd
vid Luossavaara—Kiirunavaara a.-b. i Kiruna.
Einar Krantz.
Den elektriska veckan
i Stockholm den 21—25 maj tillhör nu historien.
Som generalmönstring av de elektriska intressena
i vårt land var veckan imponerande nog och bar
vittne om den betydande expansion, som under
senare tid ägt rum inom alla hithörande områden.
Kanske gör den rikliga kommittéfloran en och annan
betänksam: den förefaller snarast växa med
kvadraten på utvecklingen i övrigt. Förutom den stora
standardiseringskommittén, hädanefter betitlad
svenska elektrotekniska kommissionen, ha vi
kommittéer för världskraftkonferenser,
högspänningskon-ferenser, nordiska elektroteknikermöten samt ett
otal smärre föreningskommittéer, organisationer för
materielkontroll, besiktningsväsende, ljuskultur och
propaganda etc. Det är sammanlagt icke litet, som
mer eller mindre direkt tar gemene mans intresse
och tid i anspråk vid sidan av hans dagliga gärning.
Yi få emellertid uppriktigt hoppas, att det stannar
vid detta tills vidare. Eljest är fara värt, att det
elektriska föreningsväsendet likt den förhistoriska
tidens jättesaurier, trots sina dimensioner och sin
styrka, en vacker dag faller offer för nya smidigare
krafter i utvecklingen.
Veckans föredragsprogram var i åtskilliga stycken
särskilt intresseväckande. Hur ofta har man ej
ventilerat allmänna synpunkter på ämnesval vid sådana
allmänna ingenjörsmöten? Skall man företrädesvis
odla s. k. paradämnen eller hellre låta specialisterna
komma till tals för att dryfta tekniska framsteg inom
mer begränsade områden? Erfarenheten synes mig
så gott som undantagslöst ge vid handen att det förra
är tacksammare så till vida som sådana ämnen draga
en större publik, men en kombination av båda liar
även rätt mycket för sig och är kanske, betraktad
som medelproportional mellan olika intressen, i
många fall t. o. m. bättre. Här hade man valt den
senare vägen.
"De tekniska och ekonomiska förutsättningarna för
samdrift i stort mellan olika energisystem", första
mötesdagens allmänna rubrik, kan alltid väntas in-
256
5 juni 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
