Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 25. 19 juni 1937 - Den dubbla bokföringens principer, av Erik Swartling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
19 JUNI UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 25
O
1 9 3 7 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ARG. 67
INNEHÅLL: Den dubbla bokföringens principer. — Axel Sahlin †. — Provning av vissa slags packningar.
— Ekonomisk översikt. — Notiser. — Tekniska föreningar. — Personalnotiser.
Den dubbla bokföringens principer.
I en föregående artikel1 har gjorts gällande, att det
ingalunda är nödvändigt att tillgripa matematikens
abstrakta formler för att förklara den dubbla
bokföringens principer. Vi anse till och med att sådana
begrepp som debet och kredit allra bäst redas upp
genom konkreta och lättfattliga exempel, och det är
denna väg som vi i föreliggande artikel komma att
beträda.
Den store Bismarck lär ha sagt att det för
krigföring fordras tre ting: pengar, pengar och åter
pengar. Detta är i själva verket något som gäller
ali verksamhet av större omfattning. För att ett
företags framtid skall kunna anses vara tryggad,
fordras att större delen av dess kapital har formen
av en permanent investering, som gjorts för
ändamålet ifråga, under det att resten kan ha anskaffats
genom mera tillfällig upplåning. Företaget arbetar
då med såväl eget som främmande kapital. I dagligt
tal bortser man ofta nog från den juridiska
skillnaden mellan dessa två kategorier av kapital, som
få gå under den gemensamma benämningen
"skulder", en benämning som icke är alldeles oberättigad,
eftersom det egna kapitalet ur företagets synpunkt
representerar en redovisningsskuld till företagets
ägare, dvs. i vanliga fall numera aktieägarna. Då
det sålunda investerade kapitalet allt efter
verksamhetens art placeras i byggnader, maskiner, verktyg
o. d. betecknas det som företagets tillgångar, och vi
ha därmed fått de tre begreppen tillgångar, eget
kapital och främmande skulder. Det är mycket
vanligt att redovisningens tyngdpunkt förlägges till det
egna kapitalet, utan att man så mycket fäster sig
vid hur ändringar av detsamma uppstått.
Ur ekonomisk synpunkt består emellertid varje
slags verksamhet, vare sig det är fråga om t. e.
vetenskaplig forskning, krig, tillverkning eller rena
affärer av en serie ständigt pågående förskjutningar
eller förflyttningar i bokstavlig eller figurlig mening
av ekonomiska värden.
Det är därför icke det döda kapitalet i och för
sig som är av den största betydelsen ur
redovisningssynpunkt, utan det är det sätt varpå dessa
förskjutningar försiggå och som återspegla det sätt varpå
kapitalet förvaltas som äro avgörande, då det gäller
att bedöma företagets skötsel och dess möjligheter
att bestå i konkurrensen.
Som tidigare framhållits är det den ekonomiska
redovisningens uppgift att successivt belysa gången
i Se Teknisk tidskrift häfte 20, 1937.
av de ovannämnda förskjutningarna för att sålunda
visa, hur dessa i form av inkomster och utgifter
inverka på företagets tillgångar och skulder.
Det hjälpmedel som för detta ändamål står till en
företagslednings förfogande är den s. k. dubbla
bokföringen. Den har kallats "dubbel" bokföring,
därför att enligt dess principer varje transaktion eller
ändring av affärsförmögenheten skall redovisas på
två kontoblanketter. Av dessa skall den ena
blanketten visa ändringens art, dvs. om det är fråga om
en minskning av tillgångarna, en ökning av
skulderna o. d. De konton som ha denna uppgift kallas med
ett gemensamt namn kapitalkonto. Den andra
blanketten skall lämna upplysning om orsaken till
ändringen, om denna är att söka i en minskning av
inkomsterna eller en ökning av utgifterna osv. De
konton som alltså redovisa inkomster och utgifter eller,
som det också heter, vinster och förluster, kallas
resultatkonton. En skillnad mellan kapitalkontona och
resultatkontona är, att saldona på de förra vid
räkenskapsårets slut genom den s. k. utgående balansen
överföras till det nya året och komma att ligga till
grund för dess redovisning. Resultatkontona
däremot beröra endast det löpande året, och deras
saldon bortföras ur böckerna vid bokslutet med hjälp
av det s. k. "Vinst- och förlustkontot".
Efter denna mera allmänt orienterande översikt,
skall vi nu se om det ej trots allt går för sig att
lämna en allmängiltig förklaring av de båda begreppen
debet och kredit, om vilka det t. o. m. sagts att de ej
kunna definieras på grund av den skiftande
karaktären hos förekommande konton.
För en tid sedan blev jag av en god vän tillfrågad
om vad som menas med debet och kredit. Vid mitt
försök till förklaring blev jag avbruten med orden:
"Ja, det där kan man ju lära sig som en utanläxa,
men jag vill veta, vad som verkligen menas med de
uttrycken, hur de skall kunna bli levande för mig."
Som den frågande visserligen var civilingenjör men
med mångårig affärsvana och stor ekonomisk
erfarenhet blev hans invändning för mig ett nytt, ytterst
intressant belägg för, hur viktigt det är att
beträffande bokföringsfrågor icke låta sig nöja med mer
eller mindre oklara, vanemässiga uttryck och
tankegångar utan i stället utgå från det ekonomiska
skeendet, dvs. från det levande livet med undvikande av
ali grå teori. Jag skall därför tillåta mig att grunda
min förklaring på ett par synnerligen enkla och nära
till hands liggande exempel.
Om vi alltså tänker oss det fallet, att en tjänste-
12 juni 1937
269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
