Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 27. 3 juli 1937 - Byggnadsundervisningen vid statligt, allmänt tekniskt gymnasium, av Albert Brund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
träteknik (exklusive allmän kemi) 15 timmar,
maskinteknik (exklusive mekanisk teknologi) 15
timmar och byggnadsteknik 9 timmar. (De båda senare
ämnesgrupperna tillhöra allmänna linjen.)
Man konstaterar här en disproportion mellan
timantalet för de två första ämnesgrupperna och den
byggnadstekniska. Från den trätekniska
ämnesgruppen kan ju bortses, enär denna tillhör
differentierad avdelning. De båda återstående tillhöra
däremot allmänna linjen. Den mellan
maskintekniska ämnesgruppen och den byggnadstekniska
förefintliga olikheten i timantal kvarstår emellertid till
jämförelse.
Skulle nu, inom ramen för vad som finnes att tillgå
i författningsenligt timantal för veckan, en
utvidgning ske av undervisningen i byggnadstekniska
ämnesgruppen, måste tydligen timantalet för den
maskintekniska ämnesgruppen minskas med 3 timmar,
eller ämnen utbytas.
I det följande skall jag beröra ett förslag rörande
en sådan utvidgning, och ställer då frågan:
Bör undervisningen i byggnadslära vid allmänt
tekniskt gymnasium begränsas till endast
husbyggnadslära eller omfatta jämväl delar av väg-, bro- och
vattenbyggnadsläran ?
Vid de tekniska läroverken inskränkes en lärares
uppgift icke till att endast omfatta undervisningen
och vad därtill intimt hörer, utan den måste även
kunna innesluta intresse för frågor, som beröra
undervisningsämnets anpassning till sådana förhållanden i
praktiken, som inverka på bl. a. nyttiggörandet av
det av eleven inlärda. Läraren bör om möjligt
försöka göra sig underrättad om elevens arbete sedan
han lämnat gymnasiet och dessutom hålla kontakt
med industrien dels för att i förra fallet få vetskap
om hur eleven anpassat sig i praktiken med de
erhållna kunskaperna, dels för att avlyssna önskemål
från industriens sida.
Det kan förefalla vara en väl stor uppgift för en
lärare, särskilt vid en teknisk undervisningsanstalt,
där arbetet med granskning av ritningar,
konstruktionsuppgifter och skripta tager en avsevärd del av
den s. k. fritiden, dvs. tiden utanför
undervisningstimmarna.
I regel är emellertid kontakten med den utgångne
eleven ej svår att erhålla — på ett eller annat sätt
söker denne själv kontakt med skolan under de första
åren efter det han lämnat densamma. — Kontakten
med industrien kan läraren exempelvis uppehålla
genom tekniska föreningar. Men läraren kan också
själv vara verksam i praktiken — och detta
framhålles i författningarna för de tekniska läroverken
såsom rent av önskvärt.
I varje fall finnes alltid möjlighet för läraren att
undersöka förhållanden, som beröra undervisningens
anpassning efter bl. a. industriens krav.
Den fråga, som nyss framställdes rörande
omfattningen av ämnet byggnadslära har under de senare
åren varit föremål för mitt intresse. Jag har
nämligen då och då konstaterat, dels att en från
gymnasiet utgången elev, vars intresse legat åt
byggnadsfacket, ej alltid kunnat placera sig i praktiken
med uppgifter helt fallande inom det
husbyggnads-tekniska området, dels att en del elever haft sitt
intresse riktat åt andra områden inom byggnads-
facket än det husbyggnadstekniska, exempelvis
vägbyggnadsfacket eller vissa områden inom
vattenbyggnadsfacket — exempelvis avlopp och vatten.
Vad jag sålunda observerat har, enär det
sammanhänger med nyttiggörandet av de meddelade
kunskaperna dels diskuterats med chefer inom
bygg-nadsindsturien, dels framförts till Kungl,
skolöverstyrelsens kännedom.
Under hösten 1934 planerade Kungl,
skolöverstyrelsen en fortbildningskurs i byggnadsteknik för
lärare vid de tekniska läroverken m. fi., vid vilken
förutom en serie byggnadstekniska föredrag även
skulle förekomma frågor till diskussionen rörande
undervisningen i olika ämnen inom
byggnadstekniken och därmed sammanhängande spörsmål. En
sådan kurs blev också hållen i Stockholm i januari
1935.
I programmet för denna fortbildningskurs upptogs
då frågan om utvidgning av undervisningen i
byggnadslära av dåvarande undervisningsrådet Nils
Fredriksson, som även bad mig inleda densamma.
Därmed var detta spörsmål aktualiserat.
I föredraget påvisades då bl. a., att
byggnadsfirmorna, såsom förut antytts, ej alltid kunna erbjuda
byggnadsteknikern arbete inom husbyggnadsfacket
enbart. Vissa entreprenadfirmor, exempelvis våra
betongfirmor, men även andra, åtaga sig både
husbyggnads-, samt väg-, bro- och
vattenbyggnadsaibe-ten. Städernas byggnadsikontor utföra, trots sin ofta
mångskiftande verksamhet, i allmänhet i mycket
liten utsträckning husbyggnadsarbeten. Yid dessa
kontor är väg- och gatuarbetet samt arbeten med
vatten- och avloppsledningar i de flesta fall det
väsentliga.
Härav framgår, att relativt stora arbetsområden
äro otillgängliga för de elever, som genomgått ett
allmänt tekniskt gymnasium.
Ett annat skäl som talar för en utvidgning av
ämnet byggnadslära är detta, att det tekniska
gymnasiet enligt uppgift skall giva allmänt teknisk
utbildning. (Här avses då tekniska gymnasierna i
Härnösand och Malmö.)
Ser man på förhållandena i berörda avseende
sådana de äro i andra länder, finner man att en viss
universell utbildning eftersträvas. I Tyskland, där
man tidigare syftat på en stark specialisering vid
de tekniska skolorna, anser man numera, att
exempelvis byggnadsskolorna böra inom sin ram förmedla
en viss universell utbildning. Sålunda meddelas i
dessa undervisning i husbyggnadslära, väg-, bro- och
vattenbyggnadslära samt i mätningsteknik för att
tillgodose lantmätarnas behov av tekniska biträden.
(Utbildningen av tekniska biträden åt lantmätarna
sker här i Sverige hos respektive lantmätare.) Det
framhålles vidare i Tyskland, att åtminstone de
offentliga driftsförvaltningarna icke kunna bortse
från utbildningens universalitet hos sin tekniska
personal.
Och slutligen betonas, vad som här kan hava sin
tillämpning, att utbildningens universalitet möjliggör
just för den unge teknikern val av arbetsplats med
anpassning efter konjunkturerna på ett bättre sätt,
än om han vore specialutbildad.
Även andra skäl för en utvidgning av
byggnads-undervisningen vid allmänt tekniskt gymnasium
kunna framdragas, exempelvis detta att elever från
10 juli 1937
289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
