Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 28. 10 juli 1937 - Snabbare tåg — ett modernt krav, av N. Gustafsson - Ingenjörsvetenskap — mål och medel, av Axel F. Enström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te kn i sk Tidskrift
ningskostnaden är även så pass låg i förhållande till
de nuvarande tågens, att räntabiliteten ej komme att
lämna något övrigt att Önska, samtidigt som
säkerligen den resande allmänheten skulle hälsa en dylik
förbindelse med den allra största glädje. Man får
därför hoppas, att vi i vårt land, som ju ur
järnvägssynpunkt står mycket högt, ej bliva alltför mycket efter
i utvecklingen av de moderna snabbförbindelserna.
De norrländska förbindelserna t. e. Stockholm—
Sundsvall med en restid av ca 3 tim., likaväl som tra-
fiken på Malmö med en restid av 4,5 tim. skulle
kunna oerhört förbättras genom en dylik åtgärd.
Ett snabbtåg på sträckan Stockholm—Göteborg
med en restid av 3 à Sy2 tim. skulle med framgång
kunna konkurrera med den blivande flygförbindelsen,
då utom den direkta flygtiden som uppgår till ca 2
tim. kommer att såväl Bromma- som
Torslanda-fälten ligga rätt långt utanför städernas centrum.
N. Gustafsson.
Ingenjörsvetenskap — mål och m edel.
Av AXEL F. ENSTRÖM.1
Till landshövding Lübecks 60-årsdag
hade ett antal av hans vänner i en
hyll-ningsskrift samlat uppsatser i skilda ämnen,
som beröras eller berörts • av jubilarens
omfattande verksamhet.
Många av dessa uppsatser torde för vida
kretsar av Teknisk tidskrifts läsare hava
ett betydande intresse och äro väl värda
en större publicitet än den hyllningsskriften
med sin förhållandevis lilla upplaga kan ge.
Teknisk tidskrift har därför med
hyllningsskriftens redaktionskommitté och de
enskilda författarna träffat
överenskommelse om rätt till återgivande av en del
av uppsatserna i sina spalter och gör i dag
början med "Ingenjörsvetenskap — mål
och medel" av kommerserådet Axel F.
Enström.
Ordet och begreppet ingenjörs vetenskap torde inte
vara så värst gammalt. Det tillhör väl egentligen
vårt århundrade — kan möjligen på tysk botten
föras tillbaka femtio år i tiden. I ett tidigare skede
var det, inte fråga om annat än ingenjörskonst, och
den var huvudsakligen byggnadstekniskt betonad,
ursprungligen militärbyggnadsteknisk. Den store
ingenjören Leonardo da Vinci var en mästare i att
bygga fortifikationer, broar och vägar för de
krigande italienska småfurstarna. Hans talrika
maskintek-ska idéer stannade mest på papperet, alldenstund
bristen på tekniska hjälpmedel och erforderliga
material vid den tiden lade hinder i vägen för deras
omsättande i praktiska realiteter.
När så ångmaskinsepoken trädde in, blev den, som
förstod sig på en "engine", en "engineer". Det var
sålunda närmast en maskinist, och som bekant har
begreppet "engineer" i England alltjämt samma
anstrykning. Man förstår därav huru barockt uttrycket
"chemical engineer" ter sig för anglosachsiska öron.
Och en skeppsbyggare det var och är i England "a
naval architect".
Så småningom blev maskinbyggnadskonsten
någonting parallellt med annan byggnadskonst. I båda
fallen var det erfarenheten, som var läromästaren. Det
ackumulerades en hel del empirisk kunskap, och det
uppstod ett behov att ordna och systematisera kun-
i Denna uppsats ingår i hyllningsskiften till landshövding
S. Lübeck och återges med vederbörligt tillstånd.
Red.
skapsstoffet. I början på 1800-talet uppkom så en
teknologi, omfattande efterhand jämväl bergsbruket
och mera komplicerade hantverksgrenar. Men det
var fortfarande knappast fråga om någon vetenskap,
för så vitt man med vetenskaplig verksamhet menar
icke blott hopbringandet av kunskapselementen, utan
även och framförallt en målmedveten bearbetning av
materialet till kunskapens ökande och fördjupande.
Under 1800-talet följde i så gott som oavbruten
serie de naturvetenskapliga upptäckterna, och den
därmed vunna insikten om materien, energien och
naturlagarna kom att utnyttjas för praktiska
ändamål, för underlättande av mänsklighetens
försörjningsmöjligheter. Tekniken blev allt mer och mer
fotad på en rationell grund, och det utvecklades en
teknologi, som kunde göra skäl för benämningen
ingenjörsvetenskap. I sina yttersta förgreningar
flyter den numera ihop med den s. k. rena vetenskapen.
Gränslinjen mellan vad man brukat kalla "ren" och
"tillämpad" vetenskap blir som sagt allt mera
obestämd och diffus. Trots allt finner man ännu ofta
bland akademici en tendens att se ned på de
tekniska vetenskaperna såsom i någon mån underklassiga.
Det är nu en underlig värdering. Ty målet för såväl
naturvetenskapen som ingenjörsvetenskapen är strängt
taget ett och detsamma: att finna sanningen, och de
värdefulla resultaten torde väl på båda områdena
vara såsom intellektuella prestationer av identiskt
samma karaktär. I den nämnda värderingen
kommer det i själva verket in ett moment av
icke-veten-skaplig natur, snarare av quasi-etisk. Man menar,
att ingenjörsvetenskapens mål är "att förtjäna
pengar", vilket skulle vara prostituerande för densamma.
I den mån nu en sådan irrationell faktor hör hemma
i sammanhanget, så kunde man med lika stort fog
tillmäta den verksamhet ett högre värde, som ligger
närmare till att direkt tjäna, att vara till nytta för
mänskligheten i dennas bittra och hårda kamp för
behovstäckningen.
Det kan nu synas som om denna diskussion vore
skäligen betydelselös och inte värd att spilla
trycksvärta på. Men vid närmare eftertanke skall man
finna, att frågan har vissa icke oviktiga praktiska
konsekvenser. Jag syftar dels på det förhållandet,
att den högre tekniska undervisningens handhavare
officiellt anses böra stå på en lägre nivå än
universitetens lärare och få nöja sig med en lägre lön. Dels
296
10 juli 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
