Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 33. 14 aug. 1937 - Sjöregleringar för vattenkraftändamål, av Otto R. Alrutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
14 AUG. UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 33
o
1 9 3 7 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ARG. 67
INNEHÅLL: Sjöregleringar för vattenkraftändamål, av advokat Otto R. Alrutz. — Ekonomisk översikt. —
Notiser. — Litteratur. — Sammanträden.
Sjöregleringar för vattenkraftän da mal.
Något om den juridiska konstruktionen av sammanslutningar härför.
Av advokat OTTO R. ALRUTZ.1
Före vattenlagens tillkomst saknades särskilda
bestämmelser om sammanslutningar för
vattenreglering för kraftändamål. För att ordna
rättsförhållandena sinsemellan och bevara sammanhållningen hade de
strömfallsägande intressenterna i ett
sjöreglerings-företag då icke annan utväg än att ingå avtal med
varandra och eventuellt bilda en förening, vilken i
allmänhet konstruerades som en ekonomisk förening
utan personlig ansvarighet.
Den äldsta eller åtminstone en av de äldsta av
dessa föreningar var Rottnens
Vattenregleringsförening u. p. a,, som tillkom år 1908. Denna bildades
av strömfallsägare, som erhållit tillstånd att reglera
avrinningen från sjön Rottnen i Småland genom
Ronnebyån.
Under medverkan av nuvarande landshövdingen
Sven Lübeck, vilkens 60-årsdag är anledning till
denna uppsats, tillkom år 1916 Dalälvens
regleringsförening u. p. a. Den hade till syfte att reglera
vat-tenframrinningen i Dalälven och dess tillflöden, och
föreningens arbete var avsett att omfatta såväl
förberedande utredningar och synemåls skötsel som ock
byggnadsarbeten och regleringens omhänderhavande.
Enär i föreningen ingingo icke blott strömfallen i den
förenade Dalälven utan ock i biflödena och således
icke alla till föreningen anslutna strömfall fingo
fördel av varje regleringsföretag, var föreningen
indelad i sektioner. Alldenstund lagen icke gav
någon möjlighet att hindra medlem att utträda ur
föreningen eller att förbinda blivande ägare av
strömfall att i avgången medlems ställe inträda i
föreningen och fullgöra den avgångnes skyldigheter,
innehöllo föreningens stadgar åläggande för
medlemmarna att ställa säkerhet för fullgörande av
skyldigheten att bidraga till anläggningskostnaderna för
regleringsföretag samt till kostnaderna för utförda
arbetens underhåll och företagets drift. De för
sistnämnda syfte avsedda säkerheterna måste ställas för
ali framtid. Dessa omständigheter föranledde, att
föreningens stadgar blevo ganska invecklade.
Skyldigheten att ställa säkerhet var givetvis också en
tunga för medlemmarna. Att föreningen trots dessa
svårigheter lyckats väl fylla sin uppgift är
huvudsakligen att tillskriva den goda sammanhållningen
i Denna uppsats ingår i hyllningsskriften till
landshövding S. Lübeck och återges med vederbörligt tillstånd.
mellan medlemmarna. Trots 1880 års
vattenrättsförordnings ofullständighet lyckades föreningen att
förskaffa sig och sina medlemmar tillstånd jämlikt
samma förordning till reglering av flera sjöar.
Huruvida det var fullt i överensstämmelse med
förordningens mening, att föreningen, som icke var
strömfallsägare, själv fick dylikt tillstånd, kan sättas i
fråga.
Efter i huvudsak samma principer, som tillämpats
i stadgarna för Dalälvens regleringsförening u. p. a.,
hava flera andra sådana föreningar bildats, bland
dem Motala ströms, Ätrans och Viskans
regleringsföreningar.
Indalsälvens Regleringsförening u. p. a., vilken
också tillkom under medverkan av nuvarande
landshövdingen Lübeck, är grundad på i viss mån andra
principer än de övriga, enär dess medlemmar icke
hava skyldighet att till föreningen inbetala mer än
vissa begränsade insatsbelopp och icke några bidrag
till anläggnings- eller underhållskostnader för
regle-ringsföretagen. Avsikten var, att dessa insatser
skulle förslå till täckande av kostnaderna för de
utredningar, som erfordrades rörande blivande
regleringsföretag. Dessa utredningar skulle
tillhandahållas dem av föreningens medlemmar, som önskade
ansöka om tillstånd till företagen. Om sådant företag
sedan komme till stånd, skulle regleringsföreningen
erhålla ersättning för sina kostnader för sålunda
använda utredningar och därmed medel till nya
utredningar. Emellertid har detta icke kunnat fullföljas
fullt som tänkt var, enär insatsbeloppen visade sig
otillräckliga. Det har därför varit nödvändigt, att
de mest intresserade medlemmarna efter särskilda
avtal mellan dem och regleringsföreningen tillskjutit
medel för utredningarna liksom för synemålens
utförande.
Som ovan omtalats har Dalälvens
regleringsförening u. p. a. utverkat tillstånd enligt 1880 års
vattenrättsförordning att reglera flera sjöar. Sedan
denna förordning upphävts genom vattenlagens
tillkomst och vattenlagen år 1920 undergått vissa
förändringar, var det emellertid icke längre möjligt, att
regleringsföreningen kunde officiellt förvärva och
utöva regleringsrätt. Genom vattenlagen i dess
ändrade skick infördes nämligen tvång att, när flera än
två strömfallsägare erhållit tillstånd till en
sjöreglering, antaga stadgar för ett vattenregleringsföretag,
14 aug. 1937
337
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
