Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 37. 11 sept. 1937 - Krångedetanken, av Nils Forssblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 1. Krångede kraftverk från Indalsälvens norra strand. T. v. i gatan i skogen kraftledningen till Horndal. T. h. sjön
Gesunden.
rättat förslag, upptagande ett flertal alternativ.
Definitivt byggnadstillstånd erhölls först genom
kungl. maj:ts utslag i målet av 3 november 1922.
Under mellantiden hade uppgörelse skett med Sunds
aktiebolag och Wifstavarfs aktiebolag, vilka i
egenskap av delägare i vissa utmed Krångedeforsarna
belägna samfälligheter bestritt Krångedes ansökan.
Uppgörelsen innebar, att bolagen mot avstående av
sin del i samfäiligheterna erhöllo rätt att till
självkostnad uttaga en del av den kraft, som efter
utbyggnad kunde genereras. En liknande uppgörelse
träffades även med Skönviks aktiebolag.
Under de krigs- och krisår denna process pågick
låg diskussionen angående en utbyggnad nere. Först
år 1926 blev den på allvar upptagen, i det då
beslöts, att en överslagsberäkning skulle göras av
möjligheterna till en successiv utbyggnad av
Krångedeforsarna. En sådan beräkning förelåg vid 1927
års stämma; vid samma tillfälle blev ett
arbetsutskott tillsatt för att behandla utbyggnadsfrågan.
Genom arbete inom denna kommitté och inom
styrelsen fördes frågan framåt, så att ett avgörande
principbeslut kunde fattas vid 1930 års
bolagsstämma. Vid denna tidpunkt hade två förändringar
skett i bolagets sammansättning, i det Avesta
jernverk år 1927 försålt sin aktiepost till Korsnäs
sågverks aktiebolag och Forsbacka jernverk àr 1929 sin
post till Stockholms stad.
Krångedebolaget erhöll egen organisation från den
1 oktober 1930, och frågan om utformningen av
byggnadsplanerna togs omedelbart under definitiv
prövning. Det gällde härvid i första hand två frågor
av avgörande betydelse, dels om Krångedefallen
skulle utbyggas i en anläggning för hela fallhöjden
eller till en början med en anläggning för halva
fallhöjden, dels hur överföringssystemet skulle utformas.
I den senare frågan hade redan beslutats, att
huvudlinjen skulle utföras för 220 000 volts
spänning, men platsen för en fördelningsstation var ej
fixerad. Beträffande den spänning som skulle
användas för fördelning till de olika delägareföretagen
var bolaget i viss mån bundet av att den i bolagets
ägo befintliga, till Sandvikens jernverk uthyrda
kraftledningen Lanforsen—Sandviken, vilken var
avsedd att ingå i det framtida nätet, var utförd för
77 000 voit. Någon anledning att göra ändring i
valet av fördelningsspänning förelåg icke. Med
avseende å platsen för fördelningsstationen framfördes
från Stockholms elverks sida det önskemålet, att
denna i stället för vid den förut tänkta punkten
Ås-hammar skulle förläggas längre söderut, exempelvis
vid Fors, i vilket fall Stockhölms elverk var berett
att överväga att från denna plats bygga en ledning
för 220 000 voit ned till Stockholm. Härvid skulle
elverket få goda möjligheter att till Stockholm
överföra den överskottskraft, som särskilt under de första
åren av kraftverkets drift kunde beräknas bliva
tillgänglig. Förbindelsen till Stockholm bleve även
tillräcklig för att vid behov tillföra reservkraft från
ångcentralen vid Värtan till Krångedesystemet. Då
emellertid tillgången på överskottskraft särskilt
under vintern, då det huvudsakliga behovet av sådan
kraft förelåg, var i hög grad beroende av att hela
fallhöjden från början utbyggdes, i det då vid viss
effekt endast hälften så mycket vatten behövdes som
om halva fallhöjden togs i anspråk, ansåg sig
elverket icke kunna föreslå utläggandet av det stora
kapital en 220 000 volts förbindelse krävde, därest icke
detta utbyggnadsalternativ valdes.
Även för Krångedes övriga delägare syntes det
angeläget att erhålla så jämn krafttillgång som
möjligt, under året. Fördelen av att erhålla en
kraftig linjeförbindelse med Stockholm erkändes även.
Bolaget beslöt därför att trots de högre kostnaderna
utföra kraftverket för hela fallhöjden, 58 meter, samt
att utsträcka 220 000 volts ledningen till Horndal,
vilken plats av skilda anledningar ansågs lämpligare
än Fors. Effekten i första utbyggnadsstadiet
bestämdes till 60 000 kW.
Byggnadsarbetet vid Krångede igångsattes i
början av år 1931 och bedrevs till en början i relativt
långsam takt med huvudvikten lagd på de
tidskrävande bergarbetena. Genom en uppgörelse med
Vattenfallsstyrelsen, i samband med vilken
Krångede erhöll leveransen av kraft till norra stambanan
till den 1/7 1945, fastställdes, att de av bolagets
delägare som erhöllo kraft från Styrelsen skulle uttaga
sitt kraftbehov därifrån till dag inom 3:dje kvartalet
372
11 sept. 1937 372
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
