Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 40. 2 okt. 1937 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
beträffar är det otvivelaktigt att situationen i
Frankrike blivit avsevärt lugnare. Den emotsedda
regeringskrisen utbröt visserligen kort före
parlamentsferierna, Den 21 juni trädde ministären Blum
tillbaka, efter ett voteringsnederlag i senaten, vilket i
många hänseenden föreföll att vara välkommet för
regeringen själv. Resultatet av krisen blev en slags
uppluckrad folkfrontregering. Radikalen Chautemps
övertog konseljpresidentskapet, men Blum kvarstod
som vice-konseljpresident. Likaledes förblev
utrikesministern Delbøs i sitt ämbete. Den särskilt
ansvarsfulla och utsatta finansministerposten fick emellertid
en ny innehavare, i det Vincent Auriol ersattes med
franske Washington-ambassadören Bonnet. Denne
väntar en svår uppgift. Den genomförda
franc-de-valveringen måste hindras att glida över i en allmän
inflation. Detta kräver dock både skattehöjningar
och metodisk sparsamhetspolitik. Bådadera ha
inletts av den nya regeringen, som härvidlag visat en
viss fasthet. Tecknen tyda på förtroendets
återvändande inom Frankrikes ekonomi och samhällsliv och
den stora Paris-utställningen med dess väldiga
turisttillströmning har verkat stimulerande på
näringslivet.
I Tyskland fortsättes med iver arbetet på att inom
deri industriella fyraårsplanens ram säkerställa
råvarutillgången, huvudsakligen genom utnyttjande i
nya former av de inhemska möjligheterna. Den
syntetiska bensin- och gummiframställningen står i nära
samband med den uppblomstrande egna
motorindu-st.rien. En svår punkt är emellertid alltjämt
textilietillgången, likaså fettämnena. Kolonialpropagandan
upprätthålles, men eljest är den utrikespolitiska tonen
lugnare. Den stora partidagen i Nürnberg i
september var ägnad åt det tyska arbetet ("Parteitag der
Arbeit"), och endast i angreppen mot bolsjevismen
följdes ett utrikespolitiskt kampmotiv.
I England, där upprustningen och högkonjunkturen
fortgå för fullt, har den offentliga uppmärksamheten
eljest främst varit inriktad på imperiefrågor. I slutet
av juni framlades en officiell utredningskommission
för Palestina-frågan sin rapport, som gick ut på
uppdelning av mandaten i ett arabiskt område, att
förenas med Kerak (Transjordanien), en mindre
judisk nationalstat ocli ett litet område kring Jerusalem
med förbindelse till Medelhavet, som fortfarande
skulle stå under brittiskt mandat. Projektet har
livligt debatterats men mottagits med stor tvekan.
Den arabiska oppositionen här varit särdeles stark.
Någon forcerad lösning är i varje fall icke att vänta.
I hög grad värda att uppmärksammas äro
tendenserna till en närmare sammanslutning mellan
staterna i den Närmare Östern. Dessas politiska
betydelse kan härigenom komma att avsevärt stegras,
och dessutom minskas risken för att de skola låta
begagna sig till redskap för stormaktspolitik. Ett
påtagligt steg i denna riktning var det
non-aggres-sions- och vänskapsavtal, som den 8 juli
undertecknades i Teheran mellan Afganistan, Iran, Irak och
Turkiet. Detta är en företeelse jämförbar med
Balkan-pakten och strävandena till Nordisk
försvarssolidaritet. Alla dessa kombinationer syfta nämligen
till att bevara de mindre staternas handlingsfrihet och
oberoende inför en europeisk uppdelning i
stormaktsblock.
Det i fråga om världsbetydelse ojämförligt främ-
sta rummet i de senaste månadernas händelser
intages emellertid av den stora krisen i den Fjärran
östern. Det är möjligt att vad som här skett och
sker kan bli inledningen till en allmän världskris.
Japans strävanden sedan årtionden tillbaka ha gått
ut på att vidga sin ekonomiska och politiska basis.
De överbefolkade japanska öarna sakna
betydelsefullare industriella råmaterial, särskilt metaller,
varjämte även textilråmaterialet (frånsett silket) måste
importeras. Under rådande förhållanden äro i den
Fjärran Östern en säkerställd tillvaro på nödvändiga
råvaror icke möjlig annat än i samband med politisk
kontroll över motsvarande territorier. Japans
industriella makt hänger sålunda på dess politiska.
Härav expansionspolitiken på fastlandet. 1931
upprättades vasallstaten Manchukuo. Här finns kol, något
järn, den stora och ännu utvecklingsdugliga
sojabönodlingen, rika möjligheter för veteproduktion m. m.
1933 införlivades provinsen Jehol norr om Peiping.
1935 träffades ett "autonomiavtal" rörande
provinserna Hopei och Chahär närmast söder om Jehol, vilka
innesluta både Tientsin och Peiping. Nu förberedes
ett nytt steg: kontroll över Nordkina ända ned till
Gula floden (Hoang-ho) i söder och Mongoliets
öken-stepper i nordväst samt möjligen även över den rika
Shantungprovinsen. Här finns både kol och järn samt
dessutom möjlighet för en stor bomullsodling.
Detta sista steg har emellertid icke visat sig lika
lätt att taga som de föregående. Sedan 1931—32 har
Nanking-regeringen tillväxt högst väsentligt i både
yttre och inre styrka. Finansiellt och politiskt kan
den sedan några år räkna på engelskt stöd.
Övergången från den gamla silvermyntfoten till
sterling-blocket för två år sedan och krediterna till de nu
fullbordade stora järnvägsbyggena, bl. a. Hankow—
Canton, ha varit uttryck härför. Även militäriskt
lia resurserna vuxit, Visserligen har
Nanking-rege-ringens överhöghet över de av Japan åtrådda
nordprovinserna hittills endast varit nominell, men i alla
fall blev eftergiften oövèrkomlig för Chiang
Kai-shek’s och Soong’s regering, vilken ju är ett
uttryck för den västerländskt orienterade kinesiska
nynationalismen.
Efter en del mer eller mindre arrangerade
sammanstötningar i norr bröt kriget på fullt allvar ut
under senare hälften av juli, sedan
Nanking-regeringen vägrat att uppgiva sin suveränitet över de
omstridda provinserna i norr. Samtidigt vädjade
denna regering till undertecknarna av
nio-maktsfördraget av 1922 — som ju garanterade Kinas
integritet —• och till N. F., men uppenbarligen utan att
vänta sig något resultat av dessa åtgärder.. De
moderniserade delarna av sin armé satte Nanking in
dels mot de japanska styrkorna i norr söder om
Peiping och Tientsin, dels till försvar av Nankings
förbindelse med Shanghai, vilken japanerna nu —
liksom 1932 —• sökt avbryta genom en av flottstyrkor
stödd landstigningsexpedition.
Japan å sin sida har skyndsamt mobiliserat och
överfört avsevärda stridskrafter. I norr synes det
kinesiska motståndet brutet, men på
Shanghai-fronten är detta ännu ingalunda fallet. Under de senaste
dagarna anstränger sig den japanska krigsledningen
att bryta den kinesiska motståndsviljan genom
fruktansvärda luftangrepp mot Nanking och
Yangtsestä-derna ända upp till Hankow samt mot Canton. Dessa
2 okt. 1937
395
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
