Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 30 okt. 1937. Specialnummer: Tekniken i hem och hushåll - Sanitärtekniska anordningar i hem och hushåll, av Harald Elvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
helautomatisk eldrift i förening med hydrofor. På
platser, där elektrisk ström saknas, användas med
fördel bensinmotordrivna aggregat, av vilka flera
driftsäkra typer finnas i marknaden.
Valet av pumpanordning är sålunda beroende av
de lokala förhållandena och då i synnerhet av
vattentäkten. Kan vatten i tillräcklig mängd erhållas i
en grävd eller sprängd brunn av rimligt djup, torde
man kunna räkna med den jämförelsevis lägsta
anläggningskostnaden, Härvidlag förutsattes, att
vattnet är rent och välsmakande samt bakteriefritt, vilket
man genom bakteriologisk undersökning bör förvissa
sig om. Är detta icke fallet eller om vattnet tages
från en sjö eller annan ytvattensamling, måste
pump-anläggningen kompletteras med en effektiv
filteranläggning för rening av vattnet, borttagande av
sjövattensmak och eventuellt erforderlig sterilisering
genom tillsättning av klorpreparat o. d. Emellertid
är en dylik filteranläggning dyrbar i anskaffning och
fordrar dessutom en hel del skötsel för att fungera
effektivt, varför den icke lämpligen kan ifrågakomma
för mindre behov.
I den djupborrade bergbrunnen, som i allmänhet
erhåller en håldiameter av 100—150 mm, kan man
med ganska stor säkerhet påräkna gott och
bakteriefritt vatten. Vad man icke kan förutsäga är det djup,
till vilket borrhålet behöver sänkas för att giva
vatten, eller vilken vattenmängd det kommer att
giva, I allmänhet gör villaägaren klokt uti att vid
en kostnadskalkyl icke räkna med mindre djup än
40 meter, vilket icke behövt överskridas i flertalet
utförda borrhål. Detta hindrar dock icke, att man i
många fall måst gå ned till djup på 100—125 meter
för att erhålla tillräcklig vattenmängd, ja, åtskilliga
borrningar ha givit helt negativt resultat.
Ett för övrigt gott och bakteriefritt vatten kan
dock vara mindre lämpligt på grund av hög halt
av kalkföreningar, vattnet är "hårt", vilket ofta är
fallet just med vatten från i berg djupborrade
brunnar. Det kan också vara järnhaltigt i skadlig grad
osv. Ett sådant vatten kan genom filtrering befrias
från olämplig halt av kalk, järn m. m., varvid
filter-massan och vissa tillsatskemikalier skola hava en för
det ifrågavarande vattnet lämplig sammansättning.
Det har konstruerats filterapparater av varierande
storlek, vilka äro synnerligen effektiva och tack
vare enkla manöveranordningar kräva obetydligt
arbete vid det återkommande nödvändiga utbytet eller
regenereringen av. filtermassan, och därför lämpa sig
synnerligen väl i hem och hushåll. Avhärdning av
hårt vatten medför icke blott betydande
tvättmedelsbesparing, utan klädernas hållbarhet är i hög grad
beroende av att textilfibrerna icke impregneras med
den kalktvål, som bildas vid tvätt i hårt vatten.
Mjukt vatten är ju dessutom i alla avseenden
betydligt behagligare att arbeta med än hårt.
Ledningar för kallvatten inomhus utföras i
allmänhet av galvaniserade rör, vilka böra vara av
högsta kvalitet, enär annars zinköverdraget snabbt
upplöses av vattnet eller spricker och flagnar av
när rören bockas, vilket visat sig vara fallet med
billiga utländska fabrikat, som tyvärr i icke ringa
utsträckning i konkurrenssyfte installeras av en del
fördomsfria entreprenörer. Emellertid angripas alla
galvaniserade järnrör så småningom av vattnet,
och genomloppet förtränges genom rostavlagringar.
Denna igenrostning försiggår hastigare ju
kalkfat-tigare eller aggressivare det använda vattnet är,
liksom även ju mer ledningarna tagas i anspråk. Vid
de ställen metallarmatur är inmonterad i ledningar
uppstår stark rostbildning på grund av galvanisk
ström mellan järnet och metallen. Exempel finnas
på att vattenledningar redan efter mindre än 20 års
bruk måst förnyas. Man har därför på senare tid i
allt större utsträckning övergått till att för
kall-vattenledningar använda kopparrör, vilka motstå
angrepp av så gott som alla vattenslag. En dylik
anläggning ’blir visserligen dyrare, men den måste
obetingat anbefallas, ty den betalar sig i längden.
Ingående undersökningar ha visat, att någon risk för
skadlig inverkan på vattnet från de oförtenta
kopparrören icke förefinnes.
Varmvattenledningar utföras alltid av kopparrör.
Avloppsvattnet bortledes genom ledningar, vilka
inomhus skola vara av gjutjärn, och man bör tillse,
att de läggas med god lutning och med rikliga
dimensioner samt att godset är prima och fritt från
gjutporer, vilket ofta icke är fallet. I marknaden
finnas sedan några år s. k. centrifugalgjutna
avloppsrör, vilka erbjuda full säkerhet mot otätheter.
Vid bostäder, vilkas avloppsledningar icke kunna
anslutas till allmänt avloppsnät eller icke utan
obehag kunna direkt utledas i tillgänglig vattensamling
kan man, isynnerhet om w. c. inredes, tillgripa
reningsbrunnar. Den s. k. septiska tanken kommer
härvid numera sällan till användning, emedan det
avgående avloppsvattnet från denna blir starkt
förorenat och illaluktande, varjämte den fordrar dubbla
avloppssystem för att icke det från tvättställ och
kök kommande tvålbemängda avloppsvattnet skall
döda de bakterier, på vilkas sönderdelningsarbete
den septiska tankens princip bygger. Istället
använder man reningsanordningar, som ej förskämma
avloppsvattnet, såsom den s. k. Hoffmann-brunnen
med separeringsanordning och behållare för de ej
lösta produkterna eller den s. k. Emscherbrunnen
med speciella avsättningsanordningar. Den senare,
som lämpar sig även för mycket stora anläggningar,
torde få anses som den mest effektiva.
Installationsapparater.
Köket i den moderna bostaden visar en
revolutionerande utveckling i sanitärtekniskt avseende.
Fordringar hava varit ekonomi, hygien och underlättat
arbete. Spisen är numera ofta den ekonomiska
Agaspisen, som eldas med koks, eller vedeldade spisar
av annan bränslebesparande konstruktion. Där
elektrisk ström enligt lämplig tariff finnes att tillgå
erbjuder den elektriska spisen, som på senare tid
fullkomnats beträffande bränsleekonomi och tekniskt
utförande, utomordentliga möjligheter. I samhällen där
gas finnes har gasspisen helt slagit igenom.
Det problem, som diskningens bekväma utförande
erbjuder i ett hem, har varit föremål för försök till
lösning genom åtskilliga konstruktioner av
diskmaskiner. Fråga är emellertid om någon för det
mindre hushållet lättskött och ekonomisk apparat kan
framställas, som skulle kunna uttränga den enkla
diskbänken med disklådor och avloppstratt, som dock
måste anses vara vad lättskötthet och hygien
beträffar fullt tillfredsställande, sedan numera kommit
att allmänt utföras helt i rostfri plåt. Det tidigare
468
30 okt. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
