Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 6 nov. 1937 - Ett lyckligt samarbete, av Alf Grabe - Den högre tekniska undervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
6 NOV. UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 45
o
1 9 3 7 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ARG. 67
INNEHÅLL: Ett lyckligt samarbete. — Den högre tekniska undervisningen. — Ekonomisk översikt. —
Notiser. — Litteratur. — Sammanträden.
Ett lyckligt samarbete.
Den 26 oktober hade Svenska teknologföreningens
avdelningar Svenska elektroingenjörsföreningen
och för Teknisk undervisning gemensamt anordnat ett
sammanträde vilket i viss mån bildar epok i
föreningens historia. Vid sammanträdet framlades ett
förslag till nya laboratorier och undervisningslokaler
för den elektrotekniska fackavdelningen vid
högskolan, vid vars utarbetande Svenska
elektroingenjör sf öreningen biträtt högskolans
avdelningskollegium genom en kommitté på ej mindre än 30
personer, representerande landets förnämsta sakkunskap
inom elteknikens olika områden.
Man vore frestad att utbrista: Äntligen! Äntligen
har det samarbete etablerats, som Svenska
teknologföreningen gång efter annan efterlyst, och äntligen
har tekniska högskolan trätt ut ur sin isolering och
sökt komplettering till sin egen sakkunskap hos de i
praktiken arbetande ingenjörerna. Må exemplet mana
till efterföljd!
Det är påfallande, att det förslag till laboratorier och
utrustning, som nu framlagts, rönt en mycket stark
inverkan av den etablerade samverkan och glädjande
är att konstatera, att kommitterade verkligen vågat
taga steget fullt ut och föreslå sådana
moderniseringar och nyanskaffningar, som kunna anses
oundgängliga för att högskolan skall bringas i nivå med
tidens fordringar, och att man icke stannat vid en
halvmesyr, som endast kan avhjälpa den mest skri-
ande nöden men försvårar ett rationellt ordnande av
frågan.
Från Svenska teknologföreningens sida bör nu
uttalas den förhoppningen, att statsmakterna skola vara
vidsynta nog att acceptera det nu framlagda
förslaget, oaktat kostnaderna äro relativt betydande.
Den grundliga bearbetning som frågan erhållit genom
en ingående medverkan av landets förnämsta
sakkunniga förlänar detta förslag en styrka, som eljest
endast sällan kan påvisas. En enhällig teknisk
opinion står bakom tekniska högskolan. Detta är en
faktor att räkna med av sådan betydelse, att det
synes otänkbart, att statsmakterna skola vilja taga
på sitt ansvar att längre låta tekniska högskolans
elektrotekniska fackavdelning arbeta med en
utrustning, som i stort sett daterar sig från seklets början,
under det att teknik och vetenskap storma fram med
jättesteg.
Må statsmakterna besinna, att det förslag som nu
föreligger är en produkt av den mest allsidiga och
sakkunniga utredning, som inom vårt land överhuvud
taget kan åstadkommas. Det utgör ett av de svenska
ingenjörernas av ansvarskänsla, grundlighet och
frimodighet präglat betänkande i en för landets välfärd
betydelsefull fråga. I förhållande till
elektroteknikens betydelse och det däri investerade kapitalet
äro kostnaderna föga betydande och komma med
säkerhet att lämna god avkastning. Alf Grabe.
Den högre tekniska undervisningen.
Kommittéutlåtande.
Till Svenska teknologföreningens avdelning för väg- och
vattenbyggnadskonst.
Undertecknade, vilka av avdelningen erhållit i
uppdrag att avgiva utlåtande om önskvärda riktlinjer för
den högre tekniska undervisningen inom facket, så som
dessa framstå för de i det praktiska livet arbetande
ingenjörerna, få härmed anföra följande.
Det är ett känt förhållande, att högskolebildade
väg-och vattenbyggnadsingenjörer kommit att intaga ledande
ställningar inom vitt skilda områden av samhällslivet.
Väg- och vattenbyggarens verksamhet är ofta inriktad
på arbetsuppgifter av samhälleligt intresse, varigenom
hans insatser blivit kända och uppskattade även utanför
de tekniska kretsarna. I stort sett gäller, att den
tekniska högskoleundervisningen lyckats med sin uppgift
att utbilda väg- och vattenbyggare på ett sätt, som både
för de studerande och det allmänna kan anses
tillfredsställande. Inom vissa grenar av facket intaga de
svenska väg- och vattenbyggarna en internationellt
erkänd rangställning. Att så är förhållandet, torde
emellertid icke enbart få tillskrivas högskoleundervisningens
kvalitet inom ifrågavarande specialgrenar.
Undervisningen i de grundläggande ämnena torde ha varit av
ännu större betydelse, vartill kommer, att
elevmaterialet på grund av den starka konkurrensen om
platserna vid inträdet till högskolan varit av hög standard.
I. Allmänna riktlinjer.
Vndervisningens mål.
När nu tiden reser krav på anpassning av den högre
tekniska undervisningen till de genom samhällslivet och
6 nov. 1937
487
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
