Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 50. 11 dec. 1937 - Några riktlinjer för den finska träförädlingens utveckling, av Axel Solitander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
11 DEC. UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 50
o
1 9 3 7 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ARG. 67
INNEHÅLL: Några riktlinjer för den finska träförädlingens utveckling, av generalkonsul Axel Solitander. —
— Ekonomisk översikt. — Notiser. — Litteratur. — Tekniska föreningar. — Sammanträden.
Några riktlinjer för den finska träförädlingens
utveckling.
Av generalkonsul AXEL SOLITANDER.1
Då jag går att behandla riktlinjerna för
träförädlingsindustriens utveckling i Finland inför detta
auditorium, är det naturligt, att jag som fond för min
framställning uppställer träförädlingsindustriens
motsvarande förhållanden i Sverige, och det må
förlåtas mig, om jag för att ge mera relief och färg åt
bilden utsträcker jämförelsen något längre.
Jag utgår då ifrån det mer än väl kända
sakförhållandet, att Finlands sydspets ligger en god del
norr om Stockholm och att jämförelserna mellan
ekonomiska förhållanden i Finland och motsvarande
förhållanden i Sverige överhuvud, samt främst rörande
träförädlingen närmast borde träffa Norrland. Det är
uppsvinget i de norrländska industrierna som har sitt
motstycke i den finska träförädlingens utveckling
under de senaste decennierna. En sådan
grundinställning är säkerligen i princip riktig, men man kan
förstås därför icke påstå att densamma skulle täcka
detaljerna, ty i många avseenden ha dock villkoren
för expansionen på vardera sidan om Bottniska viken
varit olika. Rent geografiskt sett har Norrlands
industri, som ligger som ett pärlband längs Bottniska
vikens kust icke sin motsvarighet i Finland. Enkelt
och schematiskt framställt har den förra placerat sig
i vertikal riktning på kartan, medan Finlands
industrier äro belägna horisontalt eller i varje fall ha
grupperats främst i landets södra delar vid lämpliga
punkter av de från norr till söder löpande
vattendragen. Denna olika placering av industriens
tyngdpunkter är icke betydelselös. Densamma har även
givit orsak till vissa och rätt så betydelsefulla
differenser i industriens organisation och dess
verksamhet. Måhända är den viktigaste orsaken härtill den
att, för att fortsätta på den bas jag nyss lade upp,
träförädlingsindustrien i Norrland arbetar med en rå
varuanskaffning i distrikt som stå horisontalt på
kartan och äro i fråga om utsträckning från söder till
norr rätt så begränsade, medan återigen Finlands
industri tar sitt råmaterial ifrån stora sjödistrikt, vilka
sträcka sig hundratals kilometer uppåt norr. Det
har bland annat sagts, att denna geografiska
fördelning av råvaruanskaffningen skulle giva de svenska
industrierna vissa och isynnerhet i avseende å såg-
1 Föredrag vid Svenska teknologföreningens ord. allmänna
sammanträde den 20 okt. 1937.
industrien betydande fördelar genom en större
likformighet i råvarans kvalitet, Jag vill icke uttala
mig om vikten av detta sakförhållande i
konkurrenshänseende, utan passerar det med ett omnämnande
och anför i stället en annan sak, som ger den svenska
industrien fördelar i fråga om råmaterialet, nämligen
den, att industriföretagens jordbesittning såväl
absolut som i förhållande till produktionen äro så mycket
större att de svenska företagen, icke minst de i
Norrland, jämfört med de finska nå en avsevärt större
stabilitet såväl i fråga om råvarans kvalitet som dess
kostnader. Ytterligare bör antecknas, att medan de
flesta norrländska verken ligga vid kusten vid
älvarnas utlopp, så ha däremot med undantag av
storsågarna Finlands största träförädlingsindustriella verk
i allmänhet placerats i de punkter där utloppen från
sjödistrikten skära sjöplatåns gränsåsar, och där
därför vattenkraft stått till buds. Därför ligga den
högre träförädlingens tyngdpunkter på ett avstånd
varierande mellan sextio och hundrafemtio kilometer
från kusten och ha att räkna med motsvarande
järnvägsfrakter, vilka visserligen per enhet äro avgjort
lägre» än de som gälla i Sverige.
De förhållanden jag ovan skisserat äro icke de
enda som förorsakat skiljaktigheter i den finska
industriens struktur jämfört med Sveriges. För
att få fram det övriga i sina huvuddrag är jag
tvungen att helt kort beröra den finska
träförädlingsindustriens utveckling över huvud, speciellt
de förhållanden som givit densamma en annan
riktning än den som gällt i Sverige. Medan Sveriges
träförädlingsindustrier under hela sin existens haft
sin avsättning huvudsakligast på västerländska
marknader, arbetade den finska industrien som
känt tidigare i fråga om högre förädlade
produkter huvudsakligast på Ryssland, medan
sågindu-strien i fråga om verksamhetsfält och avsättning hade
samma villkor som motsvarande industrier i Sverige.
Som en följd härav uppstod en större differens
emellan träförädlingens olika områden i Finland än i
Sverige. Man kunde säga, för att illustrera detta
påstående, att den finska industrien samtidigt började
sin verksamhet från basen och toppen och bedrev
sågning för export västerut samt papperstillverkning
för den ryska marknaden. Denna uppställning är
naturligtvis icke i alla enskildheter korrekt. Så ut»
20 nov. 1937
531
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
