Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 50. 11 dec. 1937 - Ekonomisk översikt, av Filip Oberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
tillkännagivit en minskning av arbetstiden med 20
proc. till 32 veckotimmar. Även om reducering av
timlönen endast förekommit mera sällan har
arbetskraftens totala inkomst, ehuru den icke ännu torde
vara högre än i fjol, starkt minskats och köpkraften
för konsumtionsvaror därigenom gått ned.
Fondmarknaden har icke kunnat undgå att röna stark
inverkan av den ogynnsamma utvecklingen inom
näringslivet i allmänhet. Kursfallet har fortsatt och
torde sedan i våras uppgå till 40 à 50 proc. En viss
återhämtning åstadkom till en början de planerade
statsåtgärderna för stimulerande av produktionen;
dessa gingo bl. a. ut på statshjälp för finansiering av
bostadsbyggandet och att bereda vissa
skattelättnader. Tilltron till verkan av presidentens åtgärder
synes emellertid numera vara ringa.
Uppfattningarna i U. S. A. om orsakerna till den
nuvarande krisen gå givetvis mycket i sär. I stort
sett kan man urskilja tvenne olika förklaringar. Den
mest optimistiska går ut på att det nuvarande läget
är en reaktion för den starka prisstegringen under
förra vintern, vilken föranledde en betydande
lagerökning. Ehuru i och för sig betydande har denna
lagerökning icke på långt när den storleksordning som
den, som ägde rum 19 30—32 och som först mot slutet
av 1935 hade konsumerats. Optimisterna hålla före,
att denna lagerökning inom den närmaste tiden skall
under inverkan av konsumtionen och en reducerad
produktion vara konsumerad och därmed också ebben
i orderingången upphöra samt produktionen åter
tilltaga.
De mindre optimistiska anse, att bakslaget har sin
grund i att kapitalbildningen i U. S. A. icke motsvarar
behovet och att kapitalvaruanskaffningen därigenom
förhindras. Under åren 1930—34 skulle praktiskt
taget icke någon kapitalbildning ha ägt rum i landet
och åren därefter skulle visserligen dylik skett men
av dimensioner, som icke motsvara den
kapitalvaruproduktion, som ägt rum under samma tid.
Var sanningen ligger kan givetvis icke utrönas.
Men man torde kunna fastslå, att de gynnsamma
räntabilitetsutsikter, som stimulera efterfrågan på
kapi-talföremål, och som voro för handen under 1936,
försvunno under 1937. Räntabilitetsmarginalen vid
nyanskaffning för järnvägar, gasverk, elektricitetsverk,
spårvägar o. d. liksom också vid bostadsbyggande i
städer har på grund av de stegrade lönekostnaderna
och materialpriserna smält samman synnerligen
starkt. Den sänkta räntabiliteten för befintliga
anläggningar har medfört svårigheter för
kapitalanskaffningen även i sådana fall, där behoven av
nyanskaffning eljest äro stora, såsom hos järnvägarna. Då
nyanläggningar inom dessa branscher äro av
utomordentlig betydelse för efterfrågan på den tunga
industriens produkter, har uteblivandet av denna
efterfrågan varit av avgörande betydelse för det gångna
årets oförmånliga konjunkturutveckling i U. S. A.
Bakslaget i U. S. A. synes ännu icke i nämnvärd
grad ha påverkat de europeiska produktionssiffrorna.
Men dess psykologiska inverkan på handeln inom hela
Europa är dock påtagbar. Råvaruprisfallet och
kursfallet på fondbörserna har medfört, att handeln
ställer sig avvaktande inför den kommande utvecklingen
och avvecklar inneliggande lager i stället för att som
tidigare under året öka dessa. Även detaljhandeln
köper den dag som i dag är i vårt land icke mer än
den oundgängligen behöver för dagen i avvaktan på
att råvaruprisfallet skall inverka på priset å
helfabrikatet. De senaste månadernas prisrörelse har
varit anmärkningsvärd, i det höstens varukollektioner
i stor utsträckning utbjudits till höjda priser,
samtidigt med att råvarorna till samma varor dalat i en
takt, som man icke på mycket länge sett maken till.
Producenternas prisanpassning har varit i ögonen
fallande ringa, vilket torde ha berott på att man först
på allra sista tiden mera allmänt börjat räkna med
möjligheten av att högkonjunkturens toppunkt redan
är passerad.
Stoppen i orderingången har nu sträckt sig ut över
de tidigast berörda branscherna, massa, trä, papper
och järn. Beställningarna hos varven ha ebbat ut.
Verkstadsindustrien går alltjämt i regel för fullt på
gamla order men ifråga om större nyanläggningar kan
man konstatera reservation hos avnämarna. I
Tyskland pågår en överföring av arbetskraft från
krigsindustrien till verkstadsindustrien, och man kan för
verkstadsindustriens del befara en väsentligt ökad
tysk konkurrens på genom konjunkturomslaget starkt
beskurna utländska marknader. I England förmärkes
en ökad förmåga hos verkstadsindustrien att fylla
landets egna behov, tydligen beroende på en viss
försiktighet i anskaffningen från den inhemska industriens
sida. Den engelska varvsindustrien har liksom den
svenska kunnat konstatera en minskning i
orderingången av handelstonnage men har å andra sidan
kunnat teckna ökade kontrakt för marinen. Inom
den tunga industrien kan över hela Europa iakttagas,
att leveranstiderna minskats ner, och man synes inom
många branscher, som arbeta med långa kontrakt,
icke kunna få fram specifikationer. Prolongeringar
av kontrakt och återförsäljning av dylika liksom även,
om än i ringa skala, annullationer äga rum inom ett
flertal branscher.
De tecken på konjunkturomslag, som göra sig
gällande i de europeiska industriländerna, bestå i att
efterfrågan lamslagits i avvaktan på huru
konjunkturen skall utveckla sig i U. S. A. och av det starka
prisfallet å råvaror. Därest denna avvaktande
hållning blir långvarig, är det uppenbart, att den måste
leda till ett sådant omslag i konjunkturen, som
kommer att kraftigt avspegla sig i produktionssiffrorna.
Om denna avvaktande hållning skulle behöva brytas
enbart av en så småningom uppkommande brist på
varor utan den stimulation, som ett omslag i U. S. A.
skulle innebära, är det tydligt, att vi relativt snart
måste befinna oss i en lågkonjunktur. Dennas
långvarighet torde mänskligt att döma bliva betydligt
mindre än den närmast föregående, då ju det nuvarande
utgångsläget måste betecknas såsom anmärkningsvärt
sunt för produktionsföretagen i allmänhet.
För vårt lands del vill det synas, som om vi få
bereda oss på att den nuvarande regeringen kommer
att socialisera en icke blott relativt utan också absolut
större del av produktionsresultatet än under
högkonjunkturen. Säkerligen torde socialdemokraternas
definitiva övergång från principen om
produktionsmedlens förstatligande till en konfiskation av en större
del av produktionsresultatet, vara med hänsyn till
uppnående av största möjliga produktionsresultat
synnerligen rationellt. Näringslivet har under de gångna
åren efter fredskrisen visat en utomordentlig förmåga
att anpassa sig efter ändrade förhållanden, att minska
sina produktionskostnader och därigenom öka sin
konkurrenskraft på världsmarknaden och sin förmåga
att täcka de ekonomiska krav, som det allmänna i en
växande omfattning ställer å detsamma.
Det torde visserligen ankomma på lagstiftaren att
avgöra, huru produktionsresultatet skall fördelas
mellan de nu levande generationerna och de kommande,
men man får likväl hoppas att framtiden icke
skymmes av nuet. Den fördelning, som gäller
generationerna, är mera ödesdiger för vårt folk än den, som
gäller fördelningen av produktionsresultatet mellan
statsmedborgarna. På den rätta avvägningen beror
om vårt folk icke skall i framtiden komma i ett sämre
läge kulturellt och ekonomiskt samt därmed även
536
20 nov. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
