Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 50. 11 dec. 1937 - Litteratur - Anmälan: Kolning i mila, av s. - Anmälan: »Vetenskapens olösta problem», av A. Lg. - Anmälan: Die Sonnenuhr, av J. Tandberg - Tekniska föreningar - Svenska teknologföreningen. Avdelningen för industriell ekonomi och organisation, av O. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ordna teori och praktik blir i tillfälle att draga många
nyttiga slutsatser för sitt arbete. Då våra svenska
kolare i regel äro mycket spekulativt lagda, skall utan
tvivel författarens klara framställning lända yrket till
stort gagn. Kapitlet om den nya skorstensmilan
utgör en värdefull handledning tack vare den utförliga
behandling som denna viktiga av förf. uppfunna
miltyp fått. Genom sitt format är boken lätt att taga
med i arbetet och den borde framförallt icke saknas
i någon intelligent och kunskapssökande kolares
ficka.
Sedan ovanstående skrevs, har boken redan
utkommit i en andra upplaga, vilket visar den
uppskattning som kommit densamma till del i fackkretsar, s.
"Vetenskapens olösta problem", av A. W. Haslett.
övers, av fil. dr Ole Eklund. 278 sidor. Häft. 6: 50.
Bokförlaget Natur och kultur.
Uppslaget till föreliggande bok har författaren, enligt
vad han antyder i förordet, erhållit genom en serie
artiklar han skrivit i londontidningen Morning Post i
egenskap av sagda tidnings tekniska medarbetare. Den
svenska översättningens titel kan måhända förefalla
tämligen pretentiös, men torde sammanhänga med
svårigheten att uppbringa en adekvat motsvarighet till
"Un-solved Problems of Science", en rubrik som ju implicerar
en viss begränsning av materialet. Det hela rör sig,
som man kan vänta, om en axplockning bland aktuella
problem och problemkonstellationer. Urvalet bär kanske
i någon mån tillfällighetens prägel, och behandlingen gör
mestadels icke anspråk på annat än att vara den
kåserande referentens. Den bygger sålunda icke på
självständig analys, något som man heller icke kan begära
eller ens önska sig av en icke-vetenskapsman. Likafullt
ha artiklarna, vilka behandla sådana vitt skilda ämnen
som exempelvis kosmisk strålning, könets gåta,
främmande världar, fasta kroppars hållfasthet och
universums skapelse, i allmänhet erhållit en tämligen saklig
prägel och man blir angenämt överraskad av författarens
stora allmänkunskap. — Vad man livligt saknar i boken
är bilder, kurvor, diagram. Bildmaterialet inskränker
sig faktiskt till två meteorologiska temperaturkurvor!
Det hela är emellertid läsvärt och bör intressera var
och en med vetenskapligt-filosofisk läggning, som önskar
en lättsmält anrättning av några av de problemkomplex,
vilka stå i förgrunden av "det ständiga sökandet".
A. Lg.
Die Sonnenuhr. Eine Abhandlung tiber das Wesen
der Sonnenuhr und ihre Herstellung, av A. Neubaueb.
Leipzig 1937. Max Jänecke Verlagsbuchhandlung.
30 sid. Pris 2: 80 RM.
Soluren ha för länge sedan spelat ut sin roll som
tidmätare. Numera tjäna de mest ett annat
ändamål: att pryda en park eller en husfasad. Och
härtill äro de lämpliga. Vi ha ju fullt upp med
fulländade mekaniska och elektriska ur — och kanske just
därför vilar det en sympatisk ro över det tysta, lugna
soluret, vars sakta framskridande skugga ger oss en
antydan om vidare perspektiv och större
sammanhang. Inskriptionerna på solur bruka enligt gammal
tradition syfta åt det hållet och 1 olika varianter tala
om, att "endast ljusa timmar täljas" medan "skuggan
skrider obevekligt". — Föreliggande bok ger
anvisningar till beräkning och konstruktion av många slags
solur: ekvinoktialur, horisontalur, vertikalur m. fi.,
för söderväggar, österväggar, sydväst-nordost-väggar
osv. Att förf. är arkitekt röjes av de vårdade
illustrationerna med ritningar i korrekta projektioner. Vi
tro att en liten bok i ämnet alltjämt har sitt
existensberättigande, fastän "högkonjunkturen" inföll för
sekler sedan.
J. Tandberg.
TEKNISKA FÖRENINGAR
Svenska teknologföreningen.
Avdelningen för industriell ekonomi och
organisation höll sitt ordinarie sammanträde å
teknologföreningen tisdagen den 2 nov. 1937. Till medlemmar i
avdelningen kallades direktör Sten Axelsson
Westerberg, Stockholm, marinöverdirektör Yngve Schoerner,
Stockholm, mariningenjör Gösta Hartzell, Stockholm,
ingenjör P. Arne C. Petersén, Stockholm, civilingenjör
G. Viktor H. Klemming, Stockholm, direktör Per U.
Boethius, Göteborg, direktör Uno Söderström, Gävle,
bergsingenjör Oscar Corp, Ivigtut, Grönland,
civilingenjör Bo Bredberg, Jönköping.
Sedan en del föreningsangelägenheter föredragits,
valde avdelningen följande styrelse: till ordf.:
direktör Gösta Klemming, v. ordf.: civilingenjör Fr.
Bei’-thelius, sekr.: överingenjör O. Kärnekull, ordinarie
ledamöter: kommerserådet Axel F. Enström, doktor
Ragnar Liljeblad, direktör Helge Ericson och
överingenjör Alex Engblom som ersättare för direktör Ivar
Olsson, som undanbett sig återval. Till suppleanter
i styrelsen: överingenjör T. Sällfors, direktör Carl
Schmidt, civilingenjör H. Thorelli och chefsingenjör
Karl Stenhane som ersättare för överingenjör Alex
Engblom, som valdes till ordinarie ledamot.
Vidare utsågos direktör G. Klemming och
civilingenjör Fr. Berthelius med överingenjör Olof
Kärnekull som suppleant att representera avdelningen i
teknologföreningens styrelse.
Till avdelningens representant i Biblioteksnämnden
— efter ingenjör Kärnekull, som undanbett sig
återval — utsågs överingenjör T. Sällfors.
Därefter höll överingenjör Olof Kärnekull föredrag
över ämnet "Teknisk ekonomisk revision, dess innebörd
och betydelse för näringslivet". Föredragshållaren
framhöll att inom produktionsbetonade företag -—- statliga,
kommunala eller enskilda — sammanhör begreppet
teknisk ekonomi med sådana frågor, där teknisk
kunnighet och ekonomiskt omdöme måste förenas, där
teknik och ekonomi måste samarbeta för att den
ansvariga företagsledningen skall få en tillförlitlig
analys, en vederhäftig granskning, en rationell lösning av
uppställda problem. Föredragshållaren bestyrkte med
en serie exempel hämtade från det praktiska livet och
från olika avsnitt av den industriella verksamheten
lämpligheten av införandet av en vederhäftig sakrevision.
Frågan om teknisk revision togs upp redan 1928,
då ämnet behandlades i en kort artikel i
Industriförbundets meddelande. Sedan dröjde det till 1933,
då samma ämne upptogs på ett sammanträde med
avd. I. Dä höll direktör Carl Kleman ett intressant
och sakligt föredrag om teknisk revisionsverksamhet.
Senare uppdrog Svenska teknologföreningens styrelse
åt en kommitté att vidare utreda frågan. Kommittén
består av myntdirektör Alf Grabe, direktör Sten
Westerberg, direktör Carl Kleman och överingenjör Olof
Kärnekull. Föredragshållaren refererade denna
kommittés arbete. En viktig fråga i detta sammanhang
är givetvis, hur sådana ärenden skola handläggas, som
uppkomma i samband med bedrivandet av
yrkesmässig teknisk ekonomisk revisionsverksamhet.
Kommittén har på denna punkt tänkt sig, att ett centralt
organ skall skapas för att övervaka de tekniska
revisorernas verksamhet, och som har myndighet dels att
utfärda bestämmelser rörande revisionsförfarandet,
dels att auktorisera revisorer för teknisk ekonomisk
granskning och dels att utfärda bestämmelser härför.
I det program, som av kommittén skisserats rörande
detta centrala organs organisation — förslagsvis benämnt
Institutet för teknisk ekonomisk revision — påpekar
11 dec. 1937
539
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
