Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
framgår, att förutsättningen för erhållandet av en
god bild i första hand är, att den av objektivet
alstrade bilden är i görligaste mån felfri, ty okularet
har endast förmåga att förstora denna bild med dess
mer eller mindre stora bristfälligheter, icke att taga
fram några nya detaljer.
Felaktigheter, beroende på sfärisk och kromatisk
avvikning, äro så gott som fullständigt upphävda vid
de moderna mikroskopen; den förstnämnda genom
lämplig slipning av linserna, den sistnämnda genom
linssystem, där de enskilda linserna
bestå av olikbrytande glassorter, så
kombinerade, att den kromatiska
av-vikningen blir upphävd i den
slutliga bilden. Man kan dessutom
undvika den kromatiska avvikningen
genom att använda monokromatiskt
ljus.
Felaktigheter, orsakade av ljusets
böjning, kunna ej helt elimineras
utan sätta gränsen för ett
mikroskops prestationsförmåga. Yid
ljusstrålarnas gång genom objektivet avböjas de delvis
enligt Huygens princip vid objektivfattningen eller,
om ej fulla öppningen användes, vid aperturbländaren.
Man får således ljus även inom den geometriska
skuggan. Genom interferens hos detta avböjda ljus
avbildas en punkt icke punktformigt utan som en liten
cirkelyta, vilken blir större i samma mån som
objektivets öppning minskas. Likaså avbildas en linje som
ett band. Två närbelägna punkter hos ett föremål
tecknas åtskilda, om de av objektivet alstrade
cirkelytorna ej tangera varandra. Detta gränsvärde kallas
upplösningsförmåga och uttryckes genom följande
formel:
[-Öffnungs-winkel-]
{+Öffnungs-
winkel+}
Fig. 1. Förklaring
av numerisk
apertur.
d =
K
~Ä
där }, betyder det använda ljusets våglängd och A
objektivets numeriska apertur, som uttryckes genom
formeln
A — n • sin o
där n är brytningsindex för mediet mellan föremål och
objektiv och a halva öppningsvinkeln hos det
strålknippe. som sammanbrytes av objektivet. (Fig. 1.)
Vid vitt ljus med I av i medeltal 0,55 a och ett
starkt oljeimmersionsobjektiv med A — 1.3 fås:
0,55 /J.
d= -—- = 0,4 u.
1,3
Vid ultraviolett ljus med X = 0,3, u och ett därför
användbart monobromimmersionsobjektiv med A ~ 1.6
fås en upplösningsförmåga av ca 0,2 [x. Härvid måste
givetvis bilden upptagas fotografiskt, eftersom ögat
ej är känsligt för denna våglängd.
Dessa uppgifter gälla för vinkelrät, genomfallande
belysning. Vid s. k. mörkfältsbelysning ökas
upplösningsförmågan till det dubbla.
Detta är gränsvärden för upplösningsförmågan lios
i övrigt felfria objektiv vid genomfallande belysning.
Då ju vid metallmikroskop objektivet även måste
tjänstgöra som belysningsinrättning, uppnår man här
ej fullt dessa gränsvärden. Vid belysningen medelst
planglas utnyttjas objektivets apertur bäst. Vid
prismabelysning användes endast halva objektivet för
bildteckningen med motsvarande nedsättning av upp-
Ckulür^B[ende
lösningsförmågan som följd. Belysning med s. k.
spegeltunga ligger mellan dessa två fall. Fig. 2 och
3 visa schematiskt de två förstnämnda belysnings-
sätten.
Vi komma nu till
okula-rets uppgift, nämligen att
förstora den av objektivet
tecknade bilden. Denna
förstoring bör drivas så
långt, att de av objektivet
Sdrr’^Ttellfnse
///////////////. Objekt
— Beleuchtungsstràhlen
–-Abbildende Stràhlen
Fig. 2. Belysning medelst
planglas.
-Beleuchtunqsstràhlen
–Abbildende Strahlcn
Fig. 3. Belysning
medelst prisma.
upplösta detaljerna bringas på så stort avstånd från
varandra, att de tydligt kunna urskiljas av ögat, dvs.
något mer än 1/40 mm, vilket är gränsen för ögats
upplösningsförmåga. Användes starkare okular, blir
den därav åstadkomna ytterligare förstoringen endast
en "tom" förstoring av samma art, som ernås vid
betraktande av en tidningsillustration med
förstoringsglas. Användes däremot för svagt okular, kan ögat
icke särskilja alla fina detaljer. Bilden blir otydlig
på samma sätt som t. e. en karta i liten skala med
för många detaljer. Man bör därför välja lämpliga
kombinationer av objektiv och okular. Erfarenbeten
har visat, att den gynnsammaste totalförstoringen
ligger mellan 500—1 000 gånger objektivets
numeriska apertur.
Mörkfältsbelysning.
Som tidigare framhållits ökas objektivets
upplösningsförmåga vid användande av snedbelysning. En
mindre grad av snedbelysning kan erhållas vid vanlig
påfallande belysning genom förskjutning av
aperturbländaren något från centrum. Vill man emellertid
ha en likformig s. k. mörkfältsbelysning, måste
särskilda anordningar vidtagas härför. Alla moderna
Fig. 4. Vinkelrät belysning
medelst mörkfältsobjektiv. (Busch.)
Fig. 5. Mörkfältsbelysning medelst
mörkfältsobjektiv. (Busch.)
26
10 april 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
