Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
m O 500 tOQO 201)0 m
Fig-. 12. Magnesitförekomsterna vid Fieberbrunn, Tyrolen.
Östalperna. De nya fyndigheterna äro belägna på
ömse sidor om Schwarzach-dalgången och på
Spiel-bachdalens vänstra sluttning. I geologiskt avseende
höra dessa lager till den östalpina gråvackezonen.
Fig. 12.
Den största förekomsten, vilken på grund av sin
utsträckning torde vara den enda inom
Fieberbrunn-lokalen, som kan komma ifråga för industriell
bearbetning, är belägen mellan Weissenstein- och
Schmerl-sätrarna på en höjd av omkring 1 600 m ö. h. Den har
en längd av omkring 500 m med en bredd av 100 m.
Bearbetning äger rum dels ovan jord och dels genom
fyra stollar. Ehuruväl man nått ned till 160 m djup,
har fyndighetens botten ännu icke påträffats.
Magnesitens utseende därstädes avviker betydligt
från det hos övriga östalpina arter, vilka sistnämnda
alltid uppvisa en mer eller mindre marmorliknande
struktur. Fieberbrunn-magnesiten däremot är
finkristallin, drusig-porös, av vitaktig till ljusbrunaktig
färg och liknar mycket den åtföljande dolomiten, från
vilken magnesiten endast skiljer sig genom sin
livligare glans och större benägenhet att förvittra.
Fig. 13. översiktskarta över magnesitförekomsterna på
Wanglalpe, Tyrolen.
Inom magnesitmassan finnas dolomitkörtlar, vilka
kors och tvärs genomdragas av magnesitgångar, som
uppvisa en mineralsuccession av äldre magnesit och
yngre, vit, medel- till grovspataktig dolomit. Här och
var finnas i dolomiten även små korn av sulfidmalm.
Dylika sidostenskörtlar bevisa magnesitmassans
epigenetisk-metasomatiska uppkomst. Ännu tydligare
tala bandmagnesiterna, vilka uppenbarligen uppstått
ur mörkgrå dolomit och kalk.
Den tekniska analysen av finkristallin, drusig-porös
magnesit visar en MgO-halt av 44,02 %. Hos en
band-magnesit, där de gråa och gula partierna så vitt
möjligt separerats, hålla de förra 45,15 och de senare 43,02
% MgO. Hos en magnesitgång i en av de förenämnda
dolomitkörtlarna är magnesitens MgO-halt 43,72 %,
medan själva dolomiten uppvisar 16,74 % MgO.
Mot O fortsätta magnesiterna på
Weissenstein-Schmerl-sätrarna till trakten av Rettenwand-sätern på
högra stranden av Schwarzach. Men redan
dessförinnan uppträda något ovanför dalens botten
obetydliga magnesitblock i grå dolomit. Dessa skilja sig
från den nyss beskrivna magnesiten såväl till sin
struktur som till sina kemiska egenskaper och likna
gråvackezonens normala magnesiter. Den jämfört
med Weissenstein-magnesiten högre Fe-halten giver
sig till känna i en utpräglat mörkbrun färg.
Kalkhalten är påfallande låg.
På den bergsrygg, som från Bürglkopf sträcker sig
mot S till Grossenberg, finnas såsom fortsättning av
Weissenstein-Schmerl-magnesiten återigen smärre
magnesitkroppar inom rödaktig dolomit. I
strukturellt hänseende äro magnesiterna N om
Rettenwand-och Bürgl-sätrarna icke enhetliga. Delvis besitta de
samma finkorniga, drusiga struktur som
Weissen-stein-magnesiten, delvis äro de fin- till medelspatiga.
I kemiskt avseende likna de på grund av låg
FeO-halt Weissensteinmagnesiten med påfallande låg
CaO-halt.
Jämför man magnesiterna från trakten av
Fieberbrunn med kända förekomster inom gråvackezonen,
är förutom de ovannämnda strukturella
egendomligheterna den omständigheten rätt påfallande, att
Fie-berbrunnmagnesiterna ligga i dolomit ovanpå
porfy-roid, medan man eljest är van vid att i
förekomsternas liggande och hängande finna grå till svart
lerskiffer.
Slutligen bör ännu nämnas, att de
finkornig-dru-siga Fieberbrunnmagnesiterna uppvisa stor likhet
med vissa magnesiter från trakten av Kassa (se
under Tjeckoslovakien).
V orderlannersbach — Wanglalpe — Tuxertal.
Tuxerdalen är en västlig sidodal till Ziller-dalen och
avgrenar sig vid Mayrhofen från huvuddalen. På
Fig. 14. Profil över magnesitförekomsterna på Wanglalp3.
58
11 sept. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
