Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
ögats känslighet är störst för det här relativt starka
ljuset omkring våglängden X — 0,57 /.t.
F. Diskussion av iakttagelserna.
Spektrogrammen i fig. 5, cl och f, av de vid fig. 1, a
och d, använda filtren (nr 4 och 6) visa, att båda
dessa genomsläppa rikligt med gult ljus, eller ljus
av samma slag som väsentligen bildar FeS-fasens
egen ytfärg. Detta i förening med det använda
Pointolite-ljusets relativt starka intensiteter inom
detta område (enl. fig. 4, c) och plåtarnas höga
känslighet för dylikt ljus (enl. fig. 4, a) har givit denna
fas dess mycket ljusa utseende i fig. 1, a och d.
Det vid fig. 1, b, använda filtret (nr 3) giver enligt
spektrogrammet i fig. 5, c, vissa intensiteter för gult
ljus. Ett maximum finnes inom det gröna området
(omkr. X — O,50 ju), vilket emellertid till stor del
motsvarar området för plåtarnas lägre känslighet (enl.
fig. 4, a, vid omkr. X = 0,50 ju). Härav FeS-fasens
ganska ljusa framträdande i fig. 1, b.
Det vid fig. 1, c, använda filtret (nr 1) giver enligt
spektrogrammet fig. 5, a, väsentligen blått ljus. Detta
har bidragit till, att den i sig själv svagt blågrå
(Mn, Fe)S-fasen där kommit att bli relativt ljus, så
att den endast föga skiljer sig från den i sig gula
FeS-fasen, som här i blått ljus är mattare än i a.
Särskilt svåra att i fig. 1, c, särskilja äro de i
inne-slutningens nedre kant befintliga FeS-kornen, vilka
däremot i fig. 1 a, mycket tydligt framträda.
Det beskrivna mattare utseendet av (den ljusa)
FeS-fasen i fig. 2, a—d, där ortokromatisk plåt
(Perutz) använts, beror uppenbarligen på plåtens
ringa känslighet (enl. fig. 10, a) inom just rött till
gult (respektive grönt), som närmast motsvara den
gulbruna FeS-fasens ytfärg, men även på att denna
plåt arbetar något mjukare än den pankromatiska
plåten.
Genom den här utförda, systematiska analysen med
spektrogramupptagningar av några vid
metallmikro-skopering vanliga ljuskällor, ljusfilter och plåtars
känslighet, klarläggas alltså vissa förhållanden vid
slaggkorns avbildande i reflekterat ljus.
För studiet av slagginneslutningar — t. e. genom
den elektrolytiska metoden1 extraherade — i
genomfallande ljus, där färgvariationerna äro större, torde
i Se R. Treje och C. Benedicks, Jernkont. ann. 116, 165,
1932.
a
b
c
Fig-. 9. Spektrogram (med gråkil) av en serie ("L")
mono-kromatiska filter, på pankromatisk plåt, 1 elektriskt bågljus.
kunskapen om dessa förhållanden vara av ökad
betydelse.
II. Spektroskopiska upptagningar.
A. Användande av Zeiss’ spektralokular med kamera.
En mera exakt karakterisering av en
slagginne-slutnings färg kan bäst åstadkommas genom en
direkt spektroskopisk undersökning. För en dylik
undersöknings utförande användes till en början ett
Fig. 10. Spektrogram (med gråkil) av elektriskt bågljus på
tvenne olika ortokromatiska plåtar.
spektralokular med kamera,1 vilket välvilligt i och
för prövning ställts till förfogande.
Spektralokularet anbringas i mikroskopets
okular-tub. Medelst särskilda bländare kan den del av
synfältet, som man önskar undersöka, t. e. ett enstaka
slaggkorn, avgränsas till att bliva ensamt
ljus-givande. Spektrum av detta ljus kan studeras
okulärt medelst en särskild, med prisma försedd
oku-lardel eller ock återgivas fotografiskt medelst en
tillhörande kamera. Känt spektrum kan till jämförelse
avbildas över bildfältets halva höjd; spektralskala
förefinnes.
Syntetiskt framställt (Mn, Fe)-silikat (40 % MnO,
35 % FeO, 25 % Si02) gav vid genomfallande
Pointolite-ljus (i ett vanligt mineralogiskt mikroskop)
ett ganska utbrett spektrum med tydlig försvagning
av intensiteterna inom det blå ljusområdet. En
fotografisk upptagning av spektret med fritt infallande
ljus som jämförelsespektrum bekräftade tydligt denna
iakttagelse. En med gråkil upptagen bild bör alltså
kunna ge ett för detta silikat karakteristiskt
spektrogram.
Det må i detta sammanhang framhållas, att de som
inneslutningar i "surt" stål vanliga
järnmangan-silikaten ha vissa, av järn- och manganhalterna
beroende, mycket varierande egenfärger (i
genomfallande ljus), vilkas samband med
sammansättningen ännu är endast föga känd.2
Ett noggrannare spektroskopiskt fastställande av
dessa färger för olika kemiska sammansättningar
skulle vara av stor betydelse för identifieringen av
slaggsubstanser. En dylik identifieringsmetod vore
ju enklare än t. e. kemisk analys.
Syntetiskt framställd MnS gav i genomfallande
ljus ett spektrum med största intensiteterna inom
det gröna ljusområdet.
1 Mikrospektralokular mit Kammer, 4,5 X 6 cm, från
firma Carl Zeiss, Jena.
2 Ang. dessa färger se Benedicks och Löfquist, 1. c., tabell
s. 339. För järnsilikaten har färgens samband med
oxidationsgraden något studerats av B. Bogitch, Comptes rendus
189, 581, 1929.
10 april 1937
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
